Ett födelsemärke
I går kväll när jag kastade en blick i spegeln såg jag ett födelsemärke på min högra axel. Födelsemärken har jag gott om så inget speciellt med det, men just det här såg inte ut som det skulle. Min hypokondri drabbade mig genast med full styrka, tyckte mig se alla möjliga förändringar i utseendet och visst i världen kliade det lite också. Tänkte genast att jag måste ringa och beställa tid för att ta bort det. Men när jag äntligen kom mig hem från jobbet, slagit upp telefonkatalogen, sökt efter numret till läkarcentralen och dessutom ringt dit, så hör jag bara en inspelad röst som säger att de stängt för dagen. Just typiskt!
De flesta som känner mig vet att jag hatar att ringa, så om jag en gång kommit mig så långt att jag ringer kunde de väl ha vänligheten att svara. Bättre blev det inte av att jag märkte att jag redan hade numret dit sparat i min mobil. Jag kunde ha ringt redan i morse om jag vetat. :-(
Så nu får jag dras med min hypokondri och mitt födelsemärke en stund till. Men i morgon ringer jag, var så säkra på det!
Kanske borde jag ringa till frissan nu när jag ändå har upp ångan. Skulle inte vara en dag för tidigt! Ja det tror jag att jag skall göra.
Haha! Det gick enkelt, fick en tid redan till klockan fem nu i kväll, alltså om en och en halv timme. Borde man börja fixa mat då kanske?
Blev lite kortare blogg än jag tänkt men "vi taar i pånyytt som tå Hanna harva! "
