Marikas blogg

Här har det inte varit mycket vila, rast eller ro idag. Började med ett arbetspass på åtta timmar, från klockan sju i morse. Rusade hem en vända och rastade Kira i flygande fläng och styrde sen till simhallen. Kom faktiskt ihåg min pulsklocka den här gången, men jag fick konstatera att jag har ungefär samma puls när jag simmar som när jag tar en rask promenad. Problemet är bara det att det inte tar så värst länge för mig att simma 1000 m, vilket jag ändå tyckt varit en lagom ansträngning hittills. Men jag har nu fått konstatera att det får jag öka på om jag vill komma upp i nån kaloriförbrukning att tala om. Ska försöka orka längre nästa gång, kanske 1500 m? Eller så får jag väl bara titta på klockan och simma i en timme i stället för att räkna metrarna. Det var dock inte lika roligt där i dag, man fick bara simma på en 25 m sträcka, jag vet inte vad de hade för speciellt där då man inte fick simma 50 m. Sen var det nog mera folk där då det var eftermiddag. Senast var jag ju och simma från en tio tiden på morgonen, det var rätt så lagom. Nu fick man nog börja ta till lite kryssningsteknik för att få det att löpa någotsånär smidigt. Men, skönt i allfall, även om jag fick skippa bastun p.g.a. tidspress. ;)

Väl hemma igen så hackade jag snabbt ihop en sallad och värmde resterna från gårdagens misslyckade köttbullsförsök. Hivade in maten i flygande fläng och bytte sedan lite kläder innan jag satte mig i bilen och körde norrut. Kvällen spenderades i goda vänners lag, mycket skratt och prat i munnen på varandra, en färsk bebis att inspektera, en "ny" bulle i ugnen för nån och flera andra söta ungar. För att inte tala om vad man vänt i sig. Försökte desperat att hålla igen lite, men känner nog ändå att jag ätit en massa som jag inte borde. Usch och fy, undrar när jag ska komma ur den här onda cirkeln jag hamnat i för tillfället. Dra bort mig häridfrån någon, är ni snäll! När alla andra började söka sig hemåt så tyckte jag att jag kände mig rätt så pigg ännu, så jag beslöt mig för att köra hem till Vasa i allafall. Ringde min kära mor och pratade sju stugor full. Det är hopplöst varje gång jag ringer henne. Trots att jag inte tänker att jag har nåt speciellt att berätta så blir jag inte utan att säga. Den här gången ringde jag upp när jag startade från Jakobstad och la på när jag kom till Oravais, då skule jag bara säga att jag inte kommer dit över natten. ;)

Ringde sen min käre make också för att kolla när han kommer hem, men han var inte så väl informerad om tider och sånt. (Får man säga "som vanligt"?  ;) ) Åtminstine befann han sig på färjan hem och han trodde inte att det skulle ta så värst länge till. Men det är iofs en och en halv timme sen, så vem vet, jag kanske får vänta nån timme ännu. Ska bli kul att få hem honom, även om jag tycker att det har gått rätt så bra ändå de här dagarna. Vi har ju iofs pratat via Skype varje dag och sen har jag haft så fullspäckat program de här senaste dagarna så jag har inte hunnit tänka på att ha så "dryyft". Men nu tycker jag att det får räcka, han fick gärna vara hemma NU. Om inte för annat så för att jag "tvingat" honom att köpa en "present" till mig från Umeå. Nä, det var ett försenat aprilskämt.. Sorry min låga humor, får skylla på trötthet. ;)

Har fått omändrat mina skiften lite, (har jag kanske skrivit det redan? ) hur som helst så är jag ju ledig i morgon, men sen blir det jobb sju dagar i sträck. Pust! Men är ju sen "långledig" efter att ha jobbat långfredagskväll. Ändå till onsdan veckan därpå. Det låter väl inte så tokigt eller hur? Ledigheten alltså, inte de sju dagarna innan dess.

Nä, nu får jag sluta, humorn börjar sänka sig till farligt låga nivåer. Ska se om jag orkar hålla ögonen öppna tills gubben kommer hem. Godnatt alla!

Visst, nu kom han ju, HURRA! :-)