Marikas blogg

Sitter här och tycker lite synd om mig själv för tillfället. Har ju varit ensam hela veckan hittills och nu börjar det verkligen kännas! Saknar gubben, vi har inte hunnit prata desto mera heller den här veckan, bara lite i måndags och nån ynka minut i förrgår. Ska bli så kul att komma hem från jobbet i kväll för då är han förhoppningsvis redan hemma.

Sen saknar jag min familj, även om vi har varit hemma i små korta knyckar flera helger i rad så har jag inte hunnit träffa mina syskon så mycket som jag önskat. Jag vet inte om jag berättat det innan men om allt går bra så ska jag bli både moster och faster i mitten på juni. Nu träffar jag min syster och min brors fru alldeles för sällan, känns som att mellan varje gång så har deras magar blivit större och juni närmar sig med stormsteg - och jag hinner inte med! Det värsta är ju att det kommer att vara likadant sen, när de (om allt går bra) har fått sina små. Då kommer de ju att hinna växa en massa mellan gångerna jag får träffa dem och det känns som om jag missar en massa. Ok, jag behöver väl inte vara där dygnet runt, det är inte det jag menar, men lite mera än nu åtminstone. Jag vet ju redan hur mycket Kevin hinner ändra mellan de gånger jag ser honom. Likadant är det mad gubbens syskonbarn, de träffar jag ännu mera sällan, åtminstone de flesta av dom. Lite skrämmande är det också att de av gubben syskonbarn som var pyttepyttesmå när vi började sällskapa nu går i skolan.. ;) Huga, vad man börjar bli gammal! Sen har ju vår fadderdotter Moa fått en lillebror för drygt en vecka sen. Honom har vi ännu inte hunnit inspektera, ser fram emot att få stifta bekantskap med honom också!

Nåja, nu har jag "pyylat" av mig lite, måste ut med Kira, hon tror att jag har glömt henne. TUR att det snart är lördag och vi får styra kosan norrut. Jag håller på att bli knäpp.. :)

Ha en skön skärtorsdag!