Marikas blogg

Vet inte vad som felat mig men de sista dagarna (veckorna?) har jag inte haft nåt tålamod över huvudtaget. I jobbet går det bra, där har jag en ängels tålamod med "mina" dementa åldringar, inga problem fast man tvingas svara på samma fråga ett hundratal gånger per dag. Men när jag sen väl kommer hem så är all min stubin uppbränd, det smäller direkt. Sen är det ju gubben som får ta smällarna, stackarn! Likadant var det med den sura kärringen jag stötte på i motionsspåret. Jag var alldeles flyflängandes arg bara för hennes stupida kommentarer. Hela kvällen var jag på dåligt humör. Minsta lilla sak här hemma också så flyger jag i taket direkt, så gubben får tassa på tå i vida cirklar. ( Nåja, kanske inte riktigt men typ..) Jag blir såååå irriterad över att tvingas vänta på honom, att han inte hjälper till, att han nu två dar i rad har kommit hem så sent att vi inte hunnit och handla -> jag har tvingats leva som en skåpråtta i tre dar. Som ni märker så är det egentligen små struntsaker men vad hjälper det. Jag är arg som ett bi ändå. Nån som har nån diagnos på lager åt mig? Kronisk PMS eventuellt? ;)

Just nu sitter jag och försöker andas lugnt. Han har ju slutat tidigare i dag så han satt i bilen och skruvade med radion när jag kom hem för en timme sen. Jag skulle gå in för att trycka i mig ett litet mellanmål, (om man nu har så tur att man hittar nåt sånt i våra skåp) sen skulle han komma in och byta om innan vi åker i väg och handlar. Som sagt, det var en timme sen, han har ÄNNU inte kommit in. Bara en sån sak gör mig alldeles GALEN... Ibland känns det som om allt mitt liv går ut på är att vänta. Vänta på att han ska stiga upp, vänta på att han ska komma hem, vänta på att han ska bli klar med vad det nu är för onödigt han håller på med... Fatta hur svårt allt detta väntande är när man har tålamodet på minussidan från förut.

gnäll, gnäll, gnäll... jag sa ju att jag är argsint idag... ;)