Marikas blogg

I dag har det varit en tung dag. Skolningen tog hur länge som helst. Den började åtta och klockan hann bli kvart före fem innan jag var hem igen. Föreläsning efter föreläsning avlöste varandra och stolarna i auditoriet där vi satt var så fruktansvärt obekväma att min ända och min rygg till sist nästan skrek av smärta. Strax efter lunchen var jag så trött att ögonen bokstavligt talat gick i kors på mig. Jag satt och gnuggade mig i ögonen stup i kvarten för att på så vis kunna ha ögonen slutna en stund, om så bara för några sekunder. Texten på mina papper flöt i hop till en svart massa och bokstäverna hoppade fram och tillbaka på pappret. Då jag dessutom fick världens anfall av magont och inte hade några värktabletter till hands så kändes det bara som pricken över i. Ett tag trodde jag aldrig att dagen skulle ta slut och när den äntligen gjorde det var jag så genomtrött att jag inte ens orkade vara glad. Fick ju åtminstone ett snärtigt intyg över att jag deltagit. Mycken möda låg bakom det intyget, kan jag lova!

I morgon väntar ett dubbelpass på avdelningen. Först inskolningsdag för sommarjobbet och sedan praktikskifte på kvällen. Har dessutom min praktikutvärdering i morgon, är dock så trött att jag inte ens orkar bry mig i det. Hoppas bara på att överleva dagen. Sedan kvällskifte på onsdag innan jag äntligen får slänga mig i bilen och köra norrut för att träffa mina nära och kära, om så bara för en kort stund. Önskar verkligen att jag kunde snabbspola framåt livet nu i två veckor, så man åtminstone fick hem gubben igen. Eller varför inte en månad så att man hade färdigt flyttat också. Tror jag snart får minst en burn-out.

Så, för tillfället så är mitt liv i sanning inte särdeles intressant. Fy bubblan... Börjar få nog. Ska kika på ett avsnitt av Bones nu och sedan dra täcket över huvudet och inte låtsas om att jag vet att klockan inte är mera än åtta då. Tack för ordet!