I bland
kan man klara sig med blotta förskräckelsen. När vi körde till gudstjänsten i söndags så blixtrade det till för hundrafemtioelfte gången i fartkameran vid Botniahallen. De har sänkt hastigheten där från sextio till femtio km/h och gubben körde en aning för fort. Dock kom det redan i dag hem ett brev och eftersom han endast körde femtiofem km/h så fick han bara en skriftlig anmärkning den här gången. Behöver jag säga att det inte alls gör mig nåt att han slapp en böteslapp?
I dag har vi haft en intressant dag, vi har pratat både om krystningsskede och efterbördsskede. Till slut höll det dock på att bli för mycket av det goda och man märkte att hjärnan blev rätt så trött av all information som skulle stångas in. I morgon ska vi ha praktiska övningar och öva på uthjälpningar. Oj, vad det ska bli roligt! Ska bli skönt också att bara ha halva dagen i skolan, kvällen ska ägnas åt att läsa genom Emma och Fridas EA som vi ska opponera på mellanseminariet på fredag.
I dag har jag dessutom åkt via insamlingspunkten och fört bort returpapper, glas och metall. En sak bort från denna veckas "att göra" lista. Lite väl många återstår dock ännu, men ingen panik, lite i taget. :) Sen har jag också hackat ihop en supergod tonfisksallad och avnjutit den i sällskap med min söta vovve. Hon var helnöjd när hon fick följa med i bilen när jag förde bort en massa skräp. Antagligen trodde hon att vi skulle åka norröver och hon skulle få se D. igen, men ack där bedrog hon sig. Två nätter till, det ska vi väl försöka uthärda. Eller?
