Full fräs

Har rivstartat med praktiken igen efter jullovet. Har avverkat tre morgonskift på raken och ska nu avnjuta en ledig dag innan det är dags att jobba hela helgen. Fredagkväll, lördag morgon, söndagkväll. Helgen är räddad alltså. :) Har fortfarande inte fått dygnet på rätt köl, sover som en kratta på nätterna, sitter och sover eller halvsover hela kvällarna och genomlider dagarna med ögonen fulla av grus. Hoppas att det småningom reder upp sig, för det här är rätt så tröttsamt.
.
I går var första dagen i år som jag var riktigt sötsugen. Gubben smittades och började vräka i sig av den överblivna chokladen från i julas, men till min stora glädje var jag "strong enough" och orkade hålla mig utan att ta nåt. Har snart klarat av två hela veckor utan sockerfrosseri och det vill inte säga lite. Till all lycka har jag ännu inte varit sugen på chips, vilket nog är min största last. I måndags fick jag äntligen införskaffat rätt sorts batteri till vågen så nu har jag den stora glädjen (?) att få hålla koll på vikten igen. Med tanke på vad vågen visar efter 12 dagars hälsosamt leverne så är det väl lika bra att jag inte kunde väga mig i början av året. Jag antar att det hade varit så nedslående att jag skitit i allt vad livsstilsändring heter. Än så länge känns det lyckligtvis bara bra.
.
Vad motionen beträffar så har det blivit ett antal promenader hittills. Kan konstatera att min kondition är fullständigt i botten, flåsar som en gravid elefant (flåsar de?) där jag stapplar fram. Den största delen av min motion hittills har nog dock kommit från detta evinnerliga snöskottande. Gubben drog ju på sig en riktigt ordentlig förkylning lagom tills att de värsta snömängderna kom ner, så naturligtvis fick jag snöskottandet på min lott. Jag har nog fått gå ett ordentligt pass på gården här så gott som varje dag. Fördelen med att bo i höghus var nog helt klart att man slapp snöarbetet.
.
Vad annat? Jag kan ju berätta att jag trodde jag skulle dö av skräck i lördags då vi packade i bilen för att åka en sväng norröver. Jag skickade i väg Kira på blåstömning mellan träden medan jag öppnade garagedörren för att släppa in henne i bakluckan på bilen. Jag hinner bara vända mig om så ser jag hur min kära vovve, (som i vanliga fall är så ivrig att få följa med i bilen att hon lyder hur bra som helst), spetsar öronen och sen sticker iväg som en sprinter. Raka vägen längs våran väg och som en projektil över den livligt trafikerade Gerbyvägen. Naturligtvis hade hon fått syn på en hund som var ute på promenad med sin ägare på andra sidan vägen. Jag trodde att mitt hjärta skulle stanna. Jag sprang som en tok efter henne och skrek "Stopp" i fullständig panik så rösten skar sig. Jag hann se för min inre syn hur hon springer ut rakt under en bil. Lyckligtvis hann hon precis över vägen innan den första bilen kom, så jag fick springa över vägen och hämta henne. När jag hade burit henne tillbaka och fått henne säkert in i bakluckan så kunde jag inte hjälpa att tårarna började rinna. Jag kan inte minnas när jag senast känt en sån skräck. Jag antar att jag fick en försmak av den känsla mammor har när deras barn är fem före att råka riktigt illa ut. Har hur som helst lärt mig min läxa och nu släpper jag inte ut Kira utan koppel på väldigt länge, även om hon i övrigt varit rätt så lydig den senaste tiden. Gerbyvägen ligger allt för nära och det finns allt för många andra hundar som rör sig i området och som får Kiras uppmärksamhet att fästas på allt annat än vad hennes matte står och gapar om.
.
Nu väntar vi bara på att gubben ska komma hem med salladsingredienserna. I kväll blir det tonfisksallad till middag. Gott, gott! :)

Boven i dramat

.

Den galna ägaren.

.

Kvällens bästa. ;)


Kommentarer

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort