Helg
Härligt med helg!
Har inlett lördagen med ett Zumbapass tillsammans med släkten, svettigt värre men roligt som bara den. Fick i fredags tag i den avdelningsskötare som sökt mig i torsdags och huxflux så har jag fått sommarjobb. En sak mindre att fundera över. Vi kom dock överens att om jag mot förmodan skulle få jobb på BB eller barnavdelningen i Vasa så hör jag av mig, men annars så kommer jag att jobba mellan sjätte juni och sjunde augusti. Blir mera ledigt för mig i sommar alltså och jag hoppas det går ihop ekonomiskt för vår del, eftersom jag lugnt kunde konstatera att förra sommaren blev alltför intensiv. Nu gäller det bara att gubben skulle få nåt jobb här norröver småningom också så skulle allt vara frid och fröjd i rövahöjd. (Fast det skrev jag inte för min mor tycker att det låter fult. ;) )
I går hade jag förmånen att få träffa båda mina "Moor", alltså både Moa och Moah, vilken lyckodag. :) Båda får mitt hjärta att smälta, barn är för underbara. Hoppas att jag hinner träffa K,P o T den här helgen också, de två förstnämnda är lite krassliga så vi får se hur det blir.''
I övrigt vill jag lyfta ett varnadens finger för min begynnande demens och ber er ta hänsyn till detta i kontakt med undertecknad. Jag kan ge er ett talande exempel på detta: i går hade vi packat ihop våra grejor för att tillbringa en helg norröver igen. Gubben bar ut sina väskor och jag mina, på vägen ut så frågade han om vi ska ta med Kiras kudde också. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade (demensen som sagt) men jag hade i bakhuvudet att vi kanske borde ta med den. Sen fick vi kämpa en stund innan vi hade in alla grejor i bilen eftersom vi också hade med ett skåp som gubbens bror köpt av nån i Vasatrakten. Nåja, vi fick in alla väskor, hunden och oss själva i bilen och styrde kosan norrut. Efter ett par hundra meter så frågade jag gubben "Låste du dörren?" Han svarade att "Nej, det var ju du som kom ut sist." Eftersom jag var rätt så säker på att jag inte låst dörren så svängde vi in på en sidogata och körde hemåt igen för att kolla dörren, bara för säkerhets skull. När vi svänger in på gården så ser vi att - just det, dörren står vidöppen! Snacka om att vara glömsk. Vilken tur att vi inte hann köra ända till Kållby åtminstone, eller att den skulle lämnat på vid gavel hela helgen. Håhhå, ibland klarar man sig med blotta förskräckelsen. Och Kiras kudde - den ligger fortfarande där hemma. :)
Har inlett lördagen med ett Zumbapass tillsammans med släkten, svettigt värre men roligt som bara den. Fick i fredags tag i den avdelningsskötare som sökt mig i torsdags och huxflux så har jag fått sommarjobb. En sak mindre att fundera över. Vi kom dock överens att om jag mot förmodan skulle få jobb på BB eller barnavdelningen i Vasa så hör jag av mig, men annars så kommer jag att jobba mellan sjätte juni och sjunde augusti. Blir mera ledigt för mig i sommar alltså och jag hoppas det går ihop ekonomiskt för vår del, eftersom jag lugnt kunde konstatera att förra sommaren blev alltför intensiv. Nu gäller det bara att gubben skulle få nåt jobb här norröver småningom också så skulle allt vara frid och fröjd i rövahöjd. (Fast det skrev jag inte för min mor tycker att det låter fult. ;) )
I går hade jag förmånen att få träffa båda mina "Moor", alltså både Moa och Moah, vilken lyckodag. :) Båda får mitt hjärta att smälta, barn är för underbara. Hoppas att jag hinner träffa K,P o T den här helgen också, de två förstnämnda är lite krassliga så vi får se hur det blir.''
I övrigt vill jag lyfta ett varnadens finger för min begynnande demens och ber er ta hänsyn till detta i kontakt med undertecknad. Jag kan ge er ett talande exempel på detta: i går hade vi packat ihop våra grejor för att tillbringa en helg norröver igen. Gubben bar ut sina väskor och jag mina, på vägen ut så frågade han om vi ska ta med Kiras kudde också. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade (demensen som sagt) men jag hade i bakhuvudet att vi kanske borde ta med den. Sen fick vi kämpa en stund innan vi hade in alla grejor i bilen eftersom vi också hade med ett skåp som gubbens bror köpt av nån i Vasatrakten. Nåja, vi fick in alla väskor, hunden och oss själva i bilen och styrde kosan norrut. Efter ett par hundra meter så frågade jag gubben "Låste du dörren?" Han svarade att "Nej, det var ju du som kom ut sist." Eftersom jag var rätt så säker på att jag inte låst dörren så svängde vi in på en sidogata och körde hemåt igen för att kolla dörren, bara för säkerhets skull. När vi svänger in på gården så ser vi att - just det, dörren står vidöppen! Snacka om att vara glömsk. Vilken tur att vi inte hann köra ända till Kållby åtminstone, eller att den skulle lämnat på vid gavel hela helgen. Håhhå, ibland klarar man sig med blotta förskräckelsen. Och Kiras kudde - den ligger fortfarande där hemma. :)
Kommentarer
Trackback
