Fredag
Vilken helg man har framför sig. Sitta ensam i Vasa med näsan nedstucken i genetikpappren. Roligare kunde man ha, eller?
Någon tupplur hann jag inte med på förmiddagen. Plötsligt var klockan hur mycket som helst och jag fick snabbt koka upp lite spenatsoppa för att hinna äta innan det var dags att åka till skolan.
Jag vill inte sitta i Vasa hela helgen. Risken är stor att jag får för mig att hoppa i bilen och åka i väg på Drifting till Kemora. Lillebror har kämpat på i veckotalet för att få bilen i skick till säsongspremiären och jag är så sugen på att åka dit och titta. När driftandet först blev aktuellt så fnös jag åt det och tyckte det var fullständigt slöseri med pengar och tid och kunde inte förstå hur någon ids ödsla tid på nåt så oväsentligt. Men efter att ha varit och tittat på förra säsongsavslutningen så fick jag nog allt äta upp mina ord. Även om jag var lite rädd att nån olycka skulle ske (jag hade redan ett färdigt uttänkt handlingplan för sådana eventualiteter) så var det ju så spännande att jag tänkte gå i bitar. Misstänker jag var den som hejade högst och applåderade längst när det var Martins tur att köra. :)
Nå, nu är det dags att fördjupa sig i genetikens underbara värld. Ska försöka vara riktigt duktig nu ett par timmar framöver så får vi se hur det blir sen.
Skön helg till er alla!
Någon tupplur hann jag inte med på förmiddagen. Plötsligt var klockan hur mycket som helst och jag fick snabbt koka upp lite spenatsoppa för att hinna äta innan det var dags att åka till skolan.
Jag vill inte sitta i Vasa hela helgen. Risken är stor att jag får för mig att hoppa i bilen och åka i väg på Drifting till Kemora. Lillebror har kämpat på i veckotalet för att få bilen i skick till säsongspremiären och jag är så sugen på att åka dit och titta. När driftandet först blev aktuellt så fnös jag åt det och tyckte det var fullständigt slöseri med pengar och tid och kunde inte förstå hur någon ids ödsla tid på nåt så oväsentligt. Men efter att ha varit och tittat på förra säsongsavslutningen så fick jag nog allt äta upp mina ord. Även om jag var lite rädd att nån olycka skulle ske (jag hade redan ett färdigt uttänkt handlingplan för sådana eventualiteter) så var det ju så spännande att jag tänkte gå i bitar. Misstänker jag var den som hejade högst och applåderade längst när det var Martins tur att köra. :)
Nå, nu är det dags att fördjupa sig i genetikens underbara värld. Ska försöka vara riktigt duktig nu ett par timmar framöver så får vi se hur det blir sen.
Skön helg till er alla!
Kommentarer
Trackback
