Marikas blogg

Här syftas inte enbart på lejonens fantastiska prestation i gårkväll (då de fullständigt körde över svenskarna i VM finalen i ishockey och vann med hela 6-1) utan överlag på hur min helg har varit. Efter att ha suttit och skrivit tent så pennan nästan glödde i två timmar och tjugo minuter så körde jag via Byggmax efter lite färg och andra byggrejer, sedan packade jag min bil full med flyttlådor och vovvar och körde norrut till Lepplax. Humöret var på topp för tenten gick bra. Om jag nu inte glömde nåt riktigt väsentligt så borde det nog resultera i ett relativt gott vitsord. Skönt.

När jag var framme passade jag på att vila en stund innan gubben kom från jobbet, eftersom tentläsningen kvällen innan beslagtog en stor del av tiden som var reserverad för min nattsömn. När gubben sedan kom hem så rev vi i gång med renoverandet. Vi hade fortfarande en del spacklande, slipande och målande kvar, så det var i stort sett vad vi gjorde hela kvällen, tills vi tyckte att det fick räcka och avslutade med en film och lite smått och gott.

På lördagen var det först målande på agendan. David var till stan på en massa byggärenden medan jag grundmålade vardagsrummet och köket. När han kom tillbaka så hann vi ytmåla lilla sovrummet/kontoret innan vi var tvungna att snabbt frächa upp oss och dra på finkläderna eftersom vi skulle fira min fina mommo som fyller 80 nu på söndag. Köttsoppa och tårta stod på menyn och programmet i övrigt bestod av trevlig samvaro med släkten, sång och tal. Efter ca två timmar var det över och vi fick köra hem för att fortsätta jobba. Eva, Tobbi, Moah och Leon kom för att kolla läget en stund, Tobbi ska agera mattläggare sen när det blir aktuellt, så det var en hel del snack om det. Vi har fått golvmattan, men av nån konstig anledning fick vi 68 kvm, trots att vi beställt 100, så om vi inte får tag på mera matta med samma "trycknummer" blir vi tvungna att lämna tillbaka den matta vi fått och invänta en ny sändning, med rätt mängd. Tydligen kan det förekomma nyansskillnader om mattorna är från olika tryckningar och det är ju inte heller nån hit.

Nåväl, vi målade på och gubben började sätta tak i lilla rummet. (Tyvärr glömde jag fota från takläggandet) Jag ytmålade resten av övervåningen, men eftersom det började skymma innan jag var helt klar, så misstänker jag att det lönar sig att dra ett lager med färg ännu. Vitt och fräscht blir det i alla fall och det är så roligt att man börjar se lite framsteg. Vi målade fondväggen i vårt sovrum med en färg från Byggmax som heter Fond Jord, den mörkaste varianten, och det ser verkligen ut som om man målat en vägg med lera. Jag tror dock att slutresultatet blir riktigt bra. Dock är färgen lite besvärlig på det viset att skarvarna mellan gipsskivorna syns mycket bättre än när väggen var vitmålad, så efter det första varvet så konstaterade vi att det behövdes lite mera spackel och slipning samt en omgång målfärg till. Nu hann jag inte se hur resultatet blev efter andra omgången, hoppas det blev bättre, annars måste jag efter mera färg.

Jag hade under lördagen blivit uppringd av min vän Mariana som förvarnade oss om att byaföreningen kommer med en blomma på söndagen, eftersom de av tradition uppvaktar nyinflyttade med en blomma. Vi hade en massa skräp på gårdsplanen, bitar av gipsskivor och det gamla innertaket som vi slängt ner från balkongen. Släpkärran var full med ved så vi fick avluta renoverandet för dagen för att i stället plocka in veden i vedförrådet och slänga skräpet på kärran. Till tonerna av eurovisionsfinalen så gick det riktigt bra och skönt var det att få städat upp gårdsplanen, det såg för hemskt ut där innan. Som en skön avslutning på kvällen så blev det bastubad och fotmassage och jag somnade som en stock trots mina intentioner att lyssna klart på euroviisut.

Söndagen inleddes med en skön sovmorgon och besök hos svärföräldrarna i Näs. Blev bjudna på god söndagslunch och satt och dividerade en stund, innan det var dags att åka hemåt igen. Vi väntade som sagt på besök av bysborna. På hemvägen så var vi ju tvungna att kolla in den nya butiken i Larsmo och den var ju riktit stor och fin. Sen hämtade vi upp lite flyttlådor hos syrran innan vi körde hem. Väl hemma satt vi och tittade på en film medan vi hela tiden slängde ett öga mot vägen för att se om det kommer nån bil. Gissa om vi blev förvånade när det sedan började komma bil efter bil efter bil insvängande på vår gård. På nån minut var gårdsplanen full av bilar och en massa folk, vi räknade i efterhand att det nog rörde sig om minst ett trettiotal personer med alla barn inräknade. Vilket varmt välkomnande! Man blev verkligen glad, även om det hade varit roligt att kunna visa upp ett mera färdigt hus än vi kunde i det här skedet. Barnen blev ju i allafall väldigt förtjusta i lilla Fritjof, så han fick verkligen vara i centrum.

Kvällen spenderades hos Robbi och Mia. Teah var ju mera än till sig över "lilla bejbi" och även om Fritjof lyckades med konsten att kissa på golvet två gånger så tror jag att han var uppskattad. Efter första hockeyperioden var dock klockan så mycket att vi tackade för oss och körde mot Lepplax. Där slängde jag bara in mina grejer i bilen och fortsatte mot Vasa, klockan var ju redan över halv elva på kvällen. Jag lyssnade lite på finalen i radio, men den sändes bara på finska och när finnarna låg i underläge bytte jag kanal, ville inte lyssna på eländet. När jag var nästan hemma svängde jag tillbaka till hockeykanalen och döm om min förvåning när finnarna då ledde med 3-1. Jag bytte kanal igen och körde de sista tre kilometrarna hem. Där forslade jag in väskor och vovvar i ett huj och sprang sedan ner i källaren och knäppte på tvn. Då jublade finnarna över 5-1 målet redan! Resten av matchen stod jag framför rutan och hejade friskt i min ensamhet. Att vinna med 6-1 mot Sverige i en VM final kan ju inte kännas annat än gött. :) Det tog en bra stund innan jag förmådde mig att gå i säng trots att matchen var avslutad. Det kändes i dag kan jag säga. Dock var jag ju inte den enda på klassen som var trött, om det nu är till någon tröst.  

I dag har jag ju då suttit på förmiddagens genetikföreläsningar och filosoferat över det finländska sjukdomsarvet. Sen kom jag hem och satte Fritjof på mattan och då plötsligt så går det upp ett ljus för lillen och han börjar strutta omkring på ostadiga bakben. Det var nästan så att det kom en liten tår för stolta matte. Han var bara för söt! Förstås hade jag ju kameran som man kan filma med i Lepplax och den andra kameran var utan batteri, men jag satte den på laddning nu och förhoppningsvis lyckas jag filma lite senare i kväll. Jag förstår till fullo föräldrar som är till sig över sina barns framsteg, här är jag stolt som en tupp över min lilla valp som äntligen börjar gå och då är det "bara" en liten vovve.

Det här blev ju en hel roman, men jag har njutit så av den här helgen och vill minnas den så länge som möjligt och vad är väl då bättre än att ha den dokumenterad här i bloggen. Som kompensation för den långa texten så ska jag bjuda på lite bilder från helgen.



Köket, halvt utrivet. Ni förstår kanske att det inte är direkt det här man vill visa åt bysborna. :)



Vardagsrummet



Min egen byggare Bob i målartagen.



Den omtalade fondväggen.



Min fina mommo, som blev glatt överraskad över festen.



Sötaste lilla Leon, på riktigt festhumör! :)



Fina Moah, med glimten i ögat.



Teah sköter "lilla bejbi".



Han får t.o.m. låna hennes docka. :)



Fasters guldklimpen, underbara Teah!

Hoppas ni också har haft en riktigt bra helg!