Marikas blogg

som Vasabo. För idag flyttar vi officiellt till Lepplax.

Vissa av er som är aktiva på Feijan så har väl redan läst the BIG news. Till er andra kan jag dra en kort beskrivning av det öde som drabbat oss.

Jag kom hem till Lepplax i onsdags och slängde mig raklång för att hinna sova en stund innan gubben skulle komma från jobbet. Sent om sider kommer han (efter en vända via både svärföräldrarnas och Erkin halli) Jag bad honom köpa nåt att äta åt mig på hemvägen för klockan närmade sig sex och jag hade inte ätit någon kvällsmat. När han kommer hem hade han köpt någon vidrig halvfabrikatsfrestelse och jag muttrade om den i en halvtimme minst innan jag kände mig så illa tvungen att försöka värma den och få i mig nån mat. Gubben började spika taket i vardagsrummet och mitt i allt mitt muttrande och hans balansgång (på skrangliga vita trädgårdsstolar) så brakar det till bakom ryggen på mig och när jag vänder mig om så ser jag att en av stolarna inte varit med på noterna utan slagit bakut och svischat ner gubben i golvet. Där landade han med spikpistolen i handen rakt på handleden.

När den första chocken lagt sig och handleden började svullna och värka trots att vi försökte kyla ner den med kallt, så fick jag gubben att förstå att det här måste vi åka in till akuten och visa upp. Till all lycka fick vi snabb hjälp där (mindes gubbens förra besök vid akuten då han gav upp efter 1½ h väntande) och mindre än en halvtimme efter att vi gick in kom vi ut med handen spjälad och tid till röntgen följande morgon.

Efter röntgen och läkarbesök så fick han åka hem, sedan skulle han ringa en tvåtiden, för att få veta om något skulle göras. Beskedet han fick innan han åkte hem var att det nog var nån spricka i ett av benen, men det var osäkert om de skulle gipsa eller om han bara skulle ha armen i skena. När han ringer klockan två kunde ingen ge honom nåt svar ännu, men halv fem ringer de och säger att ett av de där småbenen i handleden har en fraktur och att han får komma in och gipsa så fort han hinner. Så fort vi nu hann (vilket inte var särskilt fort eftersom jag stod i drive-in kön vid Mc Donalds och just hade beställt när han ringde mig... hehe) så åkte vi in och där blev han gipsad och fick sedan domen. Gips i 4 (FYRA!!) veckor. Han får inte köra bil, inte lyfta och inte böja på handleden. Det enda han får göra är att hålla handen uppåt och vifta på med fingrarna.

Så - med tanke på att vi ska flytta i dag och har en MASSA renoveringsjobb som väntar, har både ett par halvfärdiga väggar, nästan hela taket, hela golvet, alla listar, köket och toan kvar att fixa, så var detta nu kanske inte det smartaste att göra. Men i bland är olyckan framme och då får man väl bara så lov att göra det bästa av situationen, det kunde ju ha varit värre. Jag är glad att han inte flög ut genom fönstret, vilket inte hade varit någon omöjlighet med tanke på var han föll. Sen var det ju också tur i oturen att det var det benet i handleden som det var. Hade det varit på andra sidan, alltså båtbenet (nu fick ni nåt att googla) så hade han varit tvungen att ha gips i tre månader.

I dag har jag (efter en nattsömn som börjar närma sig existensminimum (och, ja jag vet att det ordet inte är korrekt använt på det sättet)) kört till Vasa, gjort en intervju vid åtta och har ännu en intervju strax efter tolv. Däremellan ska jag packa ihop det sista av alla våra grejor och helst också flyttstäda. Mot kvällsidan borde vi få hjälp, vem som kommer beror lite på vad David lyckas få lånat för bil, vi har tyvärr inte bara en massa onödiga saker, vi har också en massa onödiga möbler och sånt som kräver mycket utrymme när det ska fraktas längs vägarna.

Så, detta blir kanske mitt sista inlägg på en tid, hur länge är det ingen som vet. Vi har (trots de dåliga prognoserna till en början) lyckats få beställt bredband till vårt hus och det skulle ta ca två veckor att få det kopplat (nästa måndag är det två veckor sen, så då är det upp till bevis JNT!) så eventuellt nån gång efter det. Eller så gör jag som jag gjort förut och överraskar er med inlägg skrivna från annan ort. (typ vid mina föräldrars...) Ha det så gott tills dess!

Ps. jag ber om ursäkt för alla parenteser i detta inlägg (men det har liksom hakat upp sig...)