Marikas blogg

Denna vecka blev inte som jag tänkte att den skulle bli, i detta nu skulle väskan vara färdigt packad, källaren färdig, soffan nedflyttad i källaren och övrevåningen städad.

.

I detta nu är visserligen väskan packad men källaren är halvfärdig och full med skåp som ska ut och skåp som skall in huller om buller om varandra, soffan står fortfarande här uppe i vardagsrummet och övrevåningen är stökigare än någonsin. Sånt är livet. Små bekymmer jämfört med hur andra har det. Mina tankar har de senaste dagarna varit hos min faster och hennes familj. Min kusin Ronny som insjuknade i leukemi för drygt ett år sedan förlorade i går kampen mot sjukdomen och somnade in på sin sons 6-årsdag. Vad är väl ett stökigt och halvfärdigt hus mot den obarmhärtiga svarta sorg som drabbar en då man mister en son, en bror, en make eller en pappa. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det måste kännas. Vi får bära dem i våra böner under den svåra och tunga tiden som ligger framför dem. På Facebook cirkulerar även ett rundbrev med en kontonummer till ett konto som öppnats som stöd för de två små pojkarna som lämnade faderlösa. Kontonumret är 555303-222833, bidra gärna du med, en annan gång är det kanske du som behöver hjälp.