Marikas blogg

Sov till strax efter två efter mitt nattskifte. När jag vaknade kändes det först som om jag fått med en slägga i huvudet och jag funderade allvarligt på att fortsätta sova en stund till, men tvingade mig upp och då kändes det rätt så fort bättre. Jag hade en lugn natt på jobbet och det var kul att få träffa lite söta bebisar och förstås alla jobbarkompisar. Jag önskar att alla människor skulle fatta vilket otroligt härligt ställe BB i Jakobstad är. Jag beundrar alla som jobbar där som år efter år orkar jobba på och ge allt på jobbet trots ständiga hot om nedläggningar och en massa onödiga skriverier i media.

.

Nu ska jag försöka hitta nåt ätbart att sätta i munnen och sedan är det nog dags för en promenad har jag på känn. I går blev det snöskottning så ryggen tänkte ge upp och ändå finns det fortfarande snö här på gården som borde skyfflas undan, men jag tror bestämt att resten faller på gubbens lott. Inte ska han tro att han kan smita i väg till Vasa hela helgen och slippa undan snöröjningen på det viset... Jag minns med fasa fjolårets vansinniga snömängder som alltid på något konstigt vis råkade komma när gubben var förkyld, eller när jag hade en ledig dag/ skulle till kvällsskiftet. De otroliga mängder snö som jag skottade i fjol tar nog gubben minst tre års snöskottning innan han är i kapp.

.

Sen i något skede så borde jag börja läsa på en vansinnig tent som vi ska ha om en och en halv vecka. I den tenten kommer det att frågas om typ allt vi lärt oss under de år vi studerat och hela min kropp spjärnar emot och vill absolut inte läsa någonting. Jag vill aldrig mera i mitt liv skriva en tent, ett arbete eller något i den stilen. Rimmar illa med mina planer att söka in till nästa utbildning nu i vår... hehe... Den som lever får se, hur det blir...