Marikas blogg

What´s up med alla konstiga kufar som så gärna vill bli vän med mig för tillfället? Först han från Liberia på busshållplatsen och nu när jag var in och kollade på feijan så hade jag fått ett meddelande. (Tydligen hade jag fått det för två veckor sen, men jag har missat det på nåt vis.)

 

Det var från en Robert J. Stefan i Liverpool som skrev följande:

 

"What a nice and sparkling smile. I wouldn't trade that 
smile for anything. I don't know you, i was searching for 
an old friend, when i stumbled on your profile. I got 
entangled in that wonderful beauty, couldn't stop myself 
from saying hello. Please always wear that smile.Get back 
to me ok, I will like to have your email address so i can 
write you an email to tell you more about me and to also 
add you for a chat online sometimes."
Robert..

 

Jag tror bestämt jag satte i halsen - av skratt. Wonderful beauty - jo man tackar. För att inte tala om mitt "sprakling smile". Har han ens kollat bilderna av mig på facebook? Där finns inte ett enda foto av mig när jag ler, av en simpel anledning - mitt leende är allt annat än "sparkling". Men jag antar att det var mina märkesglasögon som jag bär på min profilbild som fick honom att tro att jag är rik, så han tog en chansning. Hahaha! Det här gjorde min dag! Nice try, "Robert"!

 

 

Hur har då denna lördag spenderats? Jo, den inleddes med sovmorgon, sedan en shoppingrunda på stan som blev en dyr historia, bl.a. blev det ännu ett par nya skor, otroligt sköna vinterskor som är en dröm att ha på foten, men priset hade dock mera karaktären av en mardröm. Lyckligtvis hade de 20% på alla skor så det blev inte så blodigt som det hade kunnat bli, men jag som sällan köper skor för mer än 20-30 € har nu plötsligt köpt två par skor för hutlösa priser, under bara en veckas tid. Inte likt mig, är det månne nåt med den norska luften, eller har jag bara anpassats till den norska prisnivån på allt?

 

Väl hemkommen blev det en rejäl promenad på knappa åtta kilometer, passade samtidigt på att ta farväl av de numera välbekanta mördarbackarna här längs spåret. I morgon har jag tänkt (om vädret är på min sida) att jag ska ta bussen ner till den södra änden av ön och därifrån promenera längs lysløypa upp till norrändan där vi bor. Återstår att se om det blir av.

 

Sen har jag duschat, kokat mat för resten av vistelsen på Tunvegen och... TADAA!!! Skrivit klart alla mina femtioelva praktikdokument för den här perioden. SÅ skönt att ha det gjort. Ännu ska jag ha fyllt i två olika formulär om praktiken men de bara krånglade när jag skulle öppna dem på min dator så det får vänta tills jag orkar ta tag i det. 

 

I morgon har jag som sagt planerat in en långpromenad, sen har jag tänkt packa ihop mina grejor för på måndag flyttar vi ut härifrån och in på St Elisabeths nere i centrum. 6 nätter kvar i Tromsö. Det tar sig, sa pyromanen...

I går var det underbart vackert väder här i Tromsö och eftersom Malin och jag hade kvällskifte båda två så vågade vi inte ta risken och lämna fjellheisenresan till ett senare skede. Vi tog oss alltså över till Tromsdalen med buss och betalade ett hutlös pris för 4 minuters åktur upp och 4 minuters åktur ner en och en halv timme senare. Utsikten var verkligen otrolig, men jag ber ännu en gång om ursäkt för den usla kvaliten på mina bilder. Dessa bilder utstrålar inte på långt när de fantastiska vyerna vi fick uppleva. 

 

Det är ju nästan ingenting. I dag hade vi utvärdering och jag fick sånt beröm att jag knappt kunde tro att det var mig de pratade om. När man är van att springa benen av sig på jobbet så känns det lite konstigt att man kan lära sig saker fast tempot är något lägre. De här veckorna som vi har varit på praktik har varit otroligt lugna och avdelningen har haft mindre patienter än på länge, men nog har vi ju ändå fått se en hel del. Fick programmet för nästa veckas intensivkurs på mailen i dag och det blir nog en fullspäckad vecka det med. Det är väl därför som det heter intensivkurs antar jag. 9 nätter kvar i Tromsö. Om några timmar är det bara åtta. Lite i taget...

 

Har tittat på film med Malin här i kväll, efter att vi hunnit en sväng på stan och sen tvättat kläder. Det där klädtvättandet är en hel historia för sig här på stället. Tvättstugan ligger typ högst upp på backen och jag bor längst ner och sen ska man springa upp för att sätta kläderna i maskin, sen ett varv till om ca 45 minuter för att sätta dem i torktumlaren och en timme senare upp en sista gång för att hämta kläderna. En sådär lagom brant och lagom lång backe så man får så där lagom med mjölksyra i benen och flåsar så där lagom mycket när man stapplar in i tvättstugan. Jag längtar till att få tvätta kläder i min egna tvättmaskin, där jag inte behöver vänta på min tur eller passa in mina tvättider så att de passar med hela kvarterets. 

 

Min nyfunna "vän" har inte synts till i dag. Få se om jag klarar mig undan ända tills vi flyttar härifrån. :P

 

Nu ska jag sova, kvällsskifte i morgon = sovmorgon. Skönt! Godnatt!

 

Jag tror det bestämt var så jag skrev i mitt förra inlägg när jag skulle ut på fjälltur. Nu är jag hemkommen igen, lyckligtvis i ett stycke och vid liv. Vi gick och vi gick och vi gick och det var så brant uppför att jag trodde min sista stund var kommen mellan varven. Efter en sommar utan motion och bara tre veckors motionerande i backarna här så hade jag nog inte den kondition som jag skulle ha önskat, men envisheten fick göra resten när kraften började tryta. På vägen upp så skrek mina akillessenor på nåd och på vägen ned klagade mina knän så att det nästan hördes. Vi gick upp till nästan 500 m.ö.h. och det var en seger i sig när jag äntligen kom mig upp till toppen, jag var så nära att ge upp flera gånger. 

 

Jag hade ju inga vandringsskor med mig så jag fick gå med mina Asics. Det tog ju ca 7 minuter så var de genomblöta och leriga, få se om de ens hinner torka tills jag åker hem. Jag får verkligen se till att stretcha i kväll, annars kommer jag mig väl inte ens ur sängen i morgon. 

 

Jag vet inte om jag ska skriva det som kommer härefter med tanke på att min mor läser min blogg och hon har en tendens att tro att någon ska röva bort mig här i Norge, men när jag stod och väntade på bussen nu i kväll för att åka på turen så fick jag sällskap av en man från Liberia som var väldigt pratglad. Han tyckte tydligen att jag var väldigt trevlig för han ville att vi skulle bli vänner. Han skulle kunna komma och hälsa på mig till Finland och jag kunde komma och hälsa på honom till Norge. Jag försökte väldigt tydligt betona att jag har en "husband" hemma som väntar mig hem nästa vecka, även om jag inte var säker på vilken typ av "vänner" han ville att vi skulle bli. Men mamma, du kan vara lugn, jag klarar mig nog. :)

 

Här kommer lite bilder från vår fjälltur, det hann bli rätt så mörkt så bilderna från toppen är inte av bästa kvalitet och jag lovar er att det inte var nån fröjd att gå ner i mörkret heller. Mer än en gång var jag nära att ramla men klarade med nöd och näppe att hållas på benen. 

 

På vägen upp. Vi hade parkerat en bit bakom den halvmåneformade hallen i mitten av bilden till vänster, så här hade vi nog redan gått en rejäl bit.

 

 

Tack mina fina vänner för era kommentarer i förra inlägget! För det mesta är det lite dött i kommentarsfältet här så det är roligt med lite omväxling mellan varven. :) 

 

I dag känns det lite bättre, även om jag längtar hem. Har nu bara 3 (TRE!!) skiften kvar att jobba på praktiken. Sen en vecka med intensivkurs innan det äntligen är dags för en halv helg hemma. Kommer hem natten till lördag och åker på söndagen till Helsingfors så det blir ju inte direkt mycket tid att spendera med nära och kära. 

 

I dag är det i alla fall otroligt vackert väder här i Tromsö och jag ska på fjälltur med min handledare och några andra från avdelningen. Det ska bli riktigt roligt och jag hoppas på att få njuta av den vackra naturen. Kanske jag t.o.m. får med mig kameran och kan bjuda på lite vackra vyer. Om inte fjällturen hade varit i dag så hade Malin och jag tagit linbanan vid Fjellheisen, men nu får vi hoppas på att det hinner komma flera vackra dagar innan vi åker hem, så vi hinner med det också. 

 

Mitt vänstra knä har tyvärr börjat protestera lite, det brukar alltid vara så när jag kommer mig i gång med mera motionerande, är det inte knät så är det vristen eller ryggen som börjar strejka. Sist var det musklerna fram på vaden som blev överansträngda. Jag behöver absolut bli av med dessa överflödiga kilon, de är inte alls bra för kroppen (och inte för knoppen heller för den delen). I går var jag ut på en 8 kilometers tur här i backarna och det var otroligt skönt, men som sagt har mitt knä inte varit på topp i dag. Jag hoppas att det håller för fjällturen åtminstone, får försöka att inte ta ut mig helt. Jag ska ta bussen in till stan, sen hämtar min handledare upp mig där och så åker vi till Kvaløysletta. Det blir säkert greit! Vi hörs!

 

 

Här borde det dyka upp inlägg efter inlägg med bilder och berättelser om mina upplevelser här i Tromsö. Tyvärr klarar jag inte av det just nu. Just nu går det mesta av min energi åt att överleva de sista 12 dagarna här. Hade besök av världens bästa föräldrar i helgen och det gjorde mitt liv så mycket ljusare för en stund, men hur mycket hade jag väl inte gett för att få åka med dem hem när de åkte. 

 

Praktiken är det inget fel på, har en otroligt bra handledare som är rolig att umgås med, får ta hand om små söta bebisar och fokusera på det en stund. När jag är ute och går mina promenader är livet rätt så skönt och jag kan njuta av den vackra omgivningen och den friska fjällsluften. Det är bara alla timmarna där emellan som är så svarta och tunga. 

 

Just nu har jag sån hemlängtan att jag tror jag ska gå i bitar. Just nu borde jag sova för flera timmar sen, men här ligger jag och saknar min älskling och min familj så mycket att det skär i hjärtat och bröstkorgen känns allt för trång. Jag försöker intala mig själv att det är bara några dagar kvar men den bittra sanningen vägrar gå och gömma sig. Det är fruktansvärt länge kvar. Det är ju inte slut bara för att jag lämnar Norge. I stället väntar ytterligare fyra veckors exil i Helsingfors och även om det är lite närmare hem än Tromsö så är det ändå veckor som jag kommer att spendera utan de människor som betyder mest för mig i hela världen. Just nu finns det bara en plats på hela jorden där jag vill vara och det är hos den jag älskar mest av allt. 

 

Jag saknar mina underbara syskonbarn. Jag saknar att kramas med dem och busa med dem. Jag saknar deras roliga kommentarer och påståenden som i bland bara är så mitt i prick. Jag är så innerligt ledsen över att jag än en gång gått miste om ett syskonbarn till att älska. Nånstans i mitt hjärta hade lilla Livia redan fått en plats och jag längtade så efter att få träffa henne och lära känna henne. Jag kan inte ens föreställa mig hur det då ska kännas för hennes föräldrar. Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra, men jag har sällan känt mig så hjälplös som nu. 

 

Mitt i all hemlängtan och självömkan så känner jag ändå en tacksamhet. Jag är tacksam över att jag har någon att längta hem till. Jag är tacksam över att det finns människor som saknar mig när jag är borta och väntar på att jag ska komma hem. Jag är tacksam över att det finns människor som kör ett tjugondedels varv kring jorden bara för att komma och umgås med mig några timmar. Jag är tacksam över att när jag väl kommer hem efter alla veckor så finns det en famn jag får krypa in i där jag kan glömma all hemlängtan som plågat mig när jag varit borta. Jag är lyckligt lottad. Jag glömmer bara bort det i bland. 

 

      Tänk att den filuren är min. Hur kunde jag ha sån tur?

 

...samme Fader han dock bliver.

 

Idag fick en liten ängel flyga hem till himlen. Gud, ta hand om hennes familj som än en gång förlorat en efterlängtad skatt. 

det sker inte så mycket här för tillfället. Jag gör inte så mycket annat än praktiserar, promenerar och hänger vid datorn. Saknaden hem är stor för tillfället och mina tankar är hos R&M som tappert kämpar för att hålla modet uppe. Önskar så att jag vore hemma. 15 dagar kvar...

Ni som läst denna blogg ett tag kommer kanske i håg att jag förra sommaren berättade att min bror och hans fru fick ett så kallat sent missfall och deras Eliah föddes i vecka 21+2. Han levde bara i två timmar, då han var alldeles för liten för att klara sig utanför mammas trygga mage. Efter ett års längtan är Mia äntligen gravid igen, men har den senaste veckan legat på sjukhus eftersom förlossningen än en gång riskerar att starta trots att hon bara har gått halva tiden. --> Här <-- är hennes blogg, där ni kan läsa mera och också läsa om Eliah. Kom ihåg dem i förböner! 

 

Jag önskar så att jag vore hemma och kunde hjälpa till med något, men nu kan jag inget annat är sitta här och följa med på avstånd. 

 

Den här helgen hade jag finbesök. Min älskade älskade make kom för att hälsa på. Tanken var att han skulle starta tidigt på fredagmorgon för att komma hit nån gång på eftermiddagen/kvällen. Jag jobbade ju mitt sista nattskifte natten till fredagen och vid halv fyra (halv fem finsk tid) ringde jag honom för att kolla att han vaknat. Då hörde jag att han satt i bilen och den filuren hade startat redan på kvällen efter att han fört Kira till Kivilös där våra formidabla hundvakter ställde upp än en gång trots sent varsel. (D&N - ni är guld värda!) Han var alltså redan halvvägs. När jag gick av skiftet på morgonen hade han en liten bit kvar så jag hann sova cirka en timma innan han ringde och hade svängt upp på vägen där jag bor. Åh, vad jag hade saknat honom! Vi slocknade rätt så snabbt båda två och sov nån timma innan vi for ut på lite sightseeing här på ön. Vi gick runt på lite köpcenter, åt ute och åkte buss, mera program än så behövde ingen av oss. Malin var på besök på kvällen och sen blev det en tidig natt då man ännu var lite upp och ned efter vakandet. 

 

Lördagen började med lite shopping. Eller det var tanken men vi hittade inget att köpa förutom några musikhäften på ett antikvariat så vi for på mat och sedan åkte vi på tur med bilen för att se lite mera omgivning här. Tanken var att åka upp med Fjellheisen, men vädret var inte på vår sida så vi struntade i det, David sade sig inte ha nåt större intresse heller av det så han upplevde det inte som nån förlust att det inte blev av under hans vistelse här. Vi for alla tre alltså på utflykt, körde först ut till Kvaløya och sedan till en ö längre bort som vi hört så mycket om, jag vet inte om vi hade för höga förväntningar eller om vi helt enkelt inte hittade helt rätt, men det vi såg var nog nätt och jämnt värt resan. (Ca 50 km per väg, men med dessa vägar så tog det ju nog en timme per väg.) Regnet kom ner rätt så tätt och solen lyste mest med sin frånvaro men det var vacker ruska på gång längs vägen i alla fall. Lördagskvällen gick åt att kramas och se på film och som jag fruktat så kändes det tusen gånger värre nu när han skulle åka än när jag åkte för två veckor sen. Även om det gått rätt så bra här hittills i Tromsö så känns det fruktansvärt att tänka att det ännu är sju veckor innan jag får bo hemma på riktigt igen. Ingen av oss är hel utan den andre, så är det bara.

 

Tidigt i morse åkte han hem, för att hinna via Ikea på hemvägen, vi satt och planerade en inköpslista i går och de ska bli riktigt roligt att komma hem och se hur fint det har blivit. Hem, ja. Det måste vara ett av de vackraste orden som finns. 

 

Nå, nu ska jag sluta sitta här och tycka synd om mig själv och i stället bjuda på bilder från helgen. Avsaknaden av sol gör ju färgerna lite tråkigare än annars med jag hoppas ni får en liten bild av hur vackert det ändå är här. 

 

Den bäste

 

Väg...

...väg... (och en fjällbäck)

...och mera väg.

Bron till Sommerøy. Så smal att bara en fil får köra åt gången.

 

Stannade vid en liten fors, men hu vad kallt det var!

 

Vad månne David gömmer bakom ryggen...? ;)

 

Flera gånger under bilfärden såg vi regnbågar som så vackert påminner om Guds löfte till oss. 

 

Var det för övrigt flera än min syster som såg ängeln på sista bilden i mitt förra inlägg? Jag hade inte ens sett den själv innan hon påpekade saken, men när jag tittade igen så syns den ju hur bra som helst. Vilket tur att min skyddsängel orkat flyga ändå till Tromsö!

Här kommer igen ett litet bildregn. Har avverkat två av tre nätter och varit lite halvdåsig mellan varven så uppdateringen de senaste dagarna har inte varit den bästa. Jag har inte gjort så mycket heller, sprungit med Malin på stan på jack- och skojakt. (Lyckad den här gången ;) ) Sen har jag handlat mat, varit ute på tur, duschat och kokat mat. Det blir nog vardag här i norr också. I morgon är det tre veckor kvar. Om tiden fortsätter att gå lika snabbt som hittills tror jag att jag kommer att överleva. Man kan ju alltid hoppas. :)

 

Först lite bilder från i tisdags:

Tydligen bor det indianer här i norr också...

 

Bra på att bygga stigar är de också

 

Vackert, vackert men lite snett.. :)

 

Bilder från i dag, vackert - men jobbigt, jobbigt med dessa mördarbackar...

 

En liten fjällbäck, som porlade så vackert i höstsolen

 

Vackra höstfärger som piggar upp en trött vandrare

 

Även om det är vackert i Lepplax så tror jag nästan att dessa har en utsikt som slår det mesta

 

Bron till Kvaløya

 

Thats it. Nu väntar sista nattskiftet och i morgon kommer min allra, allra bästa vän på besök från Finland. Nu ska jag snacka lite med Malin som är på besök. Ända från grannhuset, ;)

Dagen började med dagskifte, så det var bara att snällt stiga upp när klockan ringde vid sex. Hade en lugn (eller rolig som det heter här i Norge) dag på praktiken och det var nästan så att jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna mellan varven. Klockan segade sig dock fram sakta men säkert och när den var tre fick jag slänga mig på bussen och åka hem. 

 

Malin hade sovit efter sitt tredje och sista nattskift och dök upp vid min dörr strax efter att jag kommit hem. Efter att ha slängt i mig en uppvärmd portion av fisken jag nämnde i förra inlägget så hoppade vi på bussen in till stan. Malin är nu på jakt efter en vinterjacka och vi gick från affär till affär utan att ha nån jaktlycka. Vi stannade inte så länge i centrum utan tog oss rätt så snabbt till Jekta centret som ligger nära flygplatsen. Där spenderades rätt så mycket tid och jag kom hem med en stor kasse fylld med... garn. Här ska det stickas så det står härliga till. Har lite garn kvar att använda till tröjan jag håller på att sticka till Evas lilla tös (ett ord man förövrigt ska undvika i Norge, tös används här som en benämning på en lösaktig tjej...) men efter att det garnet tar slut måste jag vänta tills gubben kommer på besök med lite äkta Novita sju bröder garn. 

 

Malin kom hem utan jacka men tre jeans rikare. De har alldeles otroligt bra erbjudanden på jeans på Cubusbutikerna här i stan och det var även därifrån jag köpte mina jeans i går. I dag har jag använt det ena byxparet och jag är riktigt nöjd hittills, de är bekväma och hålls där dom ska vilket är mera än man kan säga om de jeans jag drog med mig hemifrån. 

 

Efter avslutad shopping så tog vi en matbit innan vi mötte upp våra "faddrar", en av deras klasskompisar och hennes kusin för att se på Kon-Tiki filmen på Verdens Teatre här i Tromsö. Det var alltså inte frågan om den nya Kon-Tiki filmen som gjorts nu i år utan den riktiga som är filmad under resan när de galna norrmännen (och en svensk) seglade från Peru till Pyrenéerna på en flotte gjord av Balsaträ. Det var en otroligt intressant film även om den gick helt på norska och jag säkert missade en del av berättelsen på grund av det men jag är glad att våra nyfunna vänner bjöd oss med för att se den. Verdens Teatre i sig själv var en upplevelse, en riktigt gammaldags biosalong från början av 1900-talet. Tyvärr hade jag ingen kamera med och eftersom min iPhone inte har nån blixt blev bilderna jag tog med den inte nåt att hänga i julgranen. 

 

Efter att filmen var slut skulle vi ta bussen till Tunvegen men vårt sällskap erbjöd sig att skjutsa oss hem. Kusinen till våra faddrars klasskompis hade bil och eftersom han var anestesiläkare här på UNN så räknade ju Malin och jag med en flott skjuts. Våra tankar gick väl i stil med "norsk läkarlön=mycket pengar=flott bil". Vi kunde inte tro våra ögon när vi fick bänka oss in i en gammal Volvo 740 från jaa... vad den nu kunde vara, tidigt åttital kanske... Nåväl, sällskapet var trevligt och underhållna av hans vitsar om "Pekka" dragna på rätt så bra finlandssvenska kom vi oss lyckligt hem.

 

Nu är kvällen sen och det blir dags att krypa till kojs. I morgon ska jag sova länge för då börjar mitt nattvak. Har tre nätter framför mig och jag måste erkänna att jag inte ser så mycket fram emot dem. Två nätter i rad brukar gå bra, men tre känns lite i överkant. Hoppas på lagom mycket att göra så inte tiden blir för lång. Å andra sidan har jag ju mitt nya stickprojekt att fylla ut dötiden med. Min handledare rekommenderade mig att ta med nåt handarbete för att inte gå under av tristess, på nätterna ska ju de små liven sova för att växa och utvecklas så förhoppningsvis gör de det också. 

 

Ny dag väntar i morgon alltså - Godnatt!

 

 

I dag är det söndag och jag har varit ledig. Jag började med att sova till kvart över nio, vilket är rekord under vistelsen här. Hemma kan jag gott dra mig till elva tiden minst, men här är det så ljust på mornarna (saknar nog lite min mörkläggningsrullgardin) så jag vaknar rätt så tidigt. 

 

Var ute på en riktigt rejäl tur i dag, ca åtta kilometer och det gick väldigt mycket upp och det gick väldigt mycket ner. Känner mig rätt så mör i benen efter dagens strapats. Skönt ändå att ha kommit igång med motionerandet igen, det gör gott för både kropp och knopp och så går ju tiden snabbare när man har nåt att göra. Vädret var lite grått och trist så jag skippade kameran idag. Ni får kika på mina tidigare bilder, det är ungefär samma saker man ser åt vilket håll man än tittar. :)

 

När jag kom hem så tog jag en skön dusch och sedan gjorde jag världens godaste fiskgratäng, med lax, grädde, creme fraishe och riven ost. Gott, gott, gott. Maten är svindyr här i Norge men man måste ju äta för att överleva och jag varvar makaronerna med lite lyxigare mat ibland. :) 

 

Shoppingen i går blev en succé. På Cubus fyndade jag två jeans och en tröja till det fashionabla priset 398 NOK,  (ursprungspris 797 NOK), och på VeroModa köpte jag en tjock, skön och snygg vinterjacka för 299 NOK, (399). Mindre roligt var det att slarva hem alla kassar (var dessutom och handlade mat) på bussen, men allt går bara man är envis. Regnet skvalade ner så jag och mina tygskor var genomblöta när jag kom hem. De har just och just hunnit torka nu, trots att jag har dem så nära värmeelementet här i rummet som jag bara vågar. 

 

Nu ska jag sitta och slappa en stund innan det är dags att gå till sängs, i morgon väntar dagskifte innan jag river i gång med tre nätter på raken. Hej med er!

Under mina turer här så blir jag ibland lätt filosofisk. Som när jag har gått en rejäl stund och ska vända om tillbaka hem. Jag (med noll lokalsinne) hamnar lätt i den situationen att jag undrar om jag är på rätt väg efter som jag inte känner igen något av det jag ser när jag är på väg hemåt. Jag ser saker som jag inte sett på ditvägen och så slår mig tanken om jag svängt fel nånstans. Den tanken slår mig även om jag går på en rak stig som lysløypa och inte har svängt av varken till höger eller vänster. Det är bara det faktum att man ser saker från olika håll som gör att man inte känner igen sig. Jag tycker den tanken kan användas i vardagslivet också. Om man bara vänder sig om och ser runt sig så kan det hända att uppförsbacken som man kämpar med plötsligt förvandlas till en nedförsbacke. ;) Ja,ja jag lovade ju filosofi på hög nivå och ett par rejäla metrar över havet befinner jag mig nog på. Haha! Tror jag överlämnar filosoferandet åt nån annan som klarar det bättre.

 

Här är i alla fall lite bilder från dagens runda. Solen sken när jag for och när jag kom, men däremellan var det mest ett lätt duggregn som höll mig sällskap och nu i eftermiddag är det nog regn som gäller. Har fortfarande inte kommit mig in till stan, var precis på väg så ringde Malin och ville med, men hon hade precis vaknat efter vaknatten så hon ska göra sig i ordning. 

 

 

 

En liten pöl där ute i skogen.

 

Med risk för liv och lem trotsade jag min höjdskräck och gick nära kanten för att även ni skulle få uppleva stupet under mig, men som vanligt så säger ju ett foto ingenting om hur brant eller hur djupt det är. Tillräckligt för att jag inte skulle gå allt för nära kan jag meddela.

 

Lite lingon (tror jag... ;) )

 

Här är ett exempel på en sak jag missade på ditvägen, men plötsligt såg på vägen hem. Bilden är tagen från stigen, så ni ser ju hur svårt det är att missa...

 

...jag menar, vem som helst kan ju gå förbi det här utan att se det... typ om man är blind eller så.

 

Sen har jag tvättat lite kläder, vilket var en hel vetenskap i sig. Nu väntar jag som sagt bara på Malin och så blir det lite mat- och förhoppningsvis även jeansshopping. Ha de grejt!

I dag hade jag dagskifte och fick tillsammans med min handledare sköta om den minsta prematuren som finns på avdelningen för tillfället. Otroligt att babyn (trots att den var liten som en fågelunge) hade växt till sig med nästan det dubbla sen den föddes. Jag kan inte låta bli att förundras över hur små liv som kan räddas. Det är fortfarande riktigt intressant att vara på praktik och jag lär mig mer och mer varje dag. Ibland är det lugnt och man sitter så man får allt träsmak i baken (eller tøysmak), andra gånger händer det lite mera. Dock är det avsevärt mindre "action" än jag trodde, men det gör absolut ingenting för min del.

 

När jag kom hem så ringde Malin, hon hade varit ledig hela dan, eftersom hon skall till nattskifte, så hon kom över. Jag kände att jag inte orkade äta kycklinggryta för fjärde dagen i rad, så vi for in till centrum och fredagsfirade på Burger King. Mätta och belåtna åkte vi hem igen, och eftersom solen t.o.m. skymtade fram så passade jag på att ta en kvällspromenad i det vackra vädret. Den här gången hade jag kameran med så här kommer en bildbomb från dagens tur. Har ju bara med vår gamla digitalkamera eftersom systemkameran har hakat upp sig och den dessutom är lite otymplig att ha med sig så kvaliteten är inte den bästa. Håll till godo! 

 

Vackra höstfärger börjar ge sig mera och mera till känna. I solljuset kommer de verkligen till sin rätt.

 

De här ser inte så stora ut på bilden men de är ungefär lika långa som jag, typ 173,5... ;)

 

Utsikt över byen (centrum) och bron till Tromsdalen.

 

Ser ni stigen i mitten på bilden? Det är lysløypa som går rakt över ön, jag hoppas hinna gå hela ännu.

 

Jag har ännu inte listat ut vad som finns i den här, men den ser ut att vara rolig att studsa på... :)

 

Karta över vårt bostadsområde, hittar ni nummer nio? Där bor jag.

 

 

Där uppe alltså

 

I den lilla utbuktningen som sticker ut i knuten, där har jag mitt rum. 

 

Från gårdsplanen såg jag en av Hurtigrutens båtar segla i väg på en kryssning. 

 

Det var ungefär vad jag hade att bjuda på en fredagskväll som denna. Nu ska jag söka efter nåt intressant stickmönster på nätet och påbörja nåt stickprojekt. Fredagsmys a´la mommostyle. I morgon hoppas jag på vackert väder trots att det såg lite mindre lovande ut när jag kollade på nätet för nån timma sen. Vill ta en riktig skön långpromenad utan jobbtider att passa. Sen ska jag in till centrum och där hoppas jag på att hitta ett par jeans som passar min otympliga varelse. Wish me luck! 

 

Ha de!

 

Har avverkat kvällskifte 3 av 3 och i morgon väntar morgonskifte innan det är dags för en ledig helg. Jag hade en riktigt fin promenad i går och vädret var strålande vackert. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, jag hade gärna delat med mig av de vackra vyerna. I dag blev det ingen promenad, var till Universitetet med Malin så hon också äntligen fick fixat sitt internet och sen såg vi en kort film som vi lånat från avdelningen. Efter avnjuten lunch hanns det inte med så mycket mera innan det var dags att åka till jobbet. Ja, inte Malin då, den rackarn hade ledig dag i dag. 

 

Stötte på två unkiga fyllegubbar på busshållplatsen när vi skulle iväg i morse, de hade SÅÅ mycket funderingar om allt möjligt och om norskan inte är den lättaste att förstå från förr så blev det inte bättre av att de sluddrade fram den. Vi blev tvungna att stå ut med dem i några minuter innan bussen kom. Jobbiga typer.

 

I dag har vädret inte varit det bästa. Blött och rätt så kallt, riktigt höstväder. Kvällen räddades dock av att jag fick sluta lite tidigare vilket innebar att jag hann byta några ord på Skype med min käre make. Frågade om hans lönekuvert hade kommit på posten. "Aja, posten, skulle man hämta den också..." - Jag misstänker att innan dessa fem veckor är slut så är det mera än bara posthämtandet som han inser att jag gör utan att han tänker på det. Kan ju vara hälsosamt... för min del. Hehe...

 

Nu ska jag gå och lägga mig, har som sagt morgonskift i morgon så det gäller att vara pigg och alert. Åtminstone nåt i den stilen. Jag har en så superbra handledare, trivs jättebra i hennes sällskap och vi har inga problem att förstå varann, skönt att det är så! Norskan överlag går faktiskt riktigt bra, jag trodde det skulle vara mycket värre. Jag hänger inte med i allt, men jag förstår oftast det mesta. Och sen så ær det ju bare å spørre hvis man lurer på nåt. ;)

 

Ha de grejt!

 

 

Livet i Tromsö rullar på. I dag ser vädret ut att vara riktigt vackert, även om man bör vara medveten om att det kan ändra snabbt. Jag har aftenvakt i dag med så jag ska gå ut på tur om en stund. Jag ska bara låta frukosten smälta lite först. Jag har varit ute och gått varje dag sen vi kom, i går kom jag äntligen i håg att använda mig av SportsTracker, dock bara på halva vägen. Av den kunde jag utläsa att jag befunnit mig allt mellan ca 37 m..ö.h till 134 m.ö.h. Den brantaste stigningen var från 37 m.ö.h. till 107 m.ö.h. på en ca 300 m lång sträcka. I dag känner jag mig nog lite mör i vader och rumpa, men det ska väl kännas att man gjort något. I går regnade det under hela min tur, men eftersom solen skiner för tillfället så hoppas jag att det blir en ännu härligare tur i dag. Det går ett elljusspår från nord till syd här på ön, men man är tvungen att gå nån kilometer längs vägen har från var vi bor tills man kommer till spåret. Nån ledig dag ska jag gå riktigt långt, men ta busskortet med så det bara är att hoppa på första bästa buss hem när orken tryter. :) 

 

Här lite bilder från en av våra första promenader i omgivningen. Det här var i söndags, då var det riktigt varmt från förmiddagen, typ t-skjorta och shortsväder. Sen till kvällen började det plötsligt blåsa rätt så kraftigt och sen regnade det rätt så rejält. Snabba vädersomslag som sagt. 

 

Dom röda husen som skymtar längst ner är de som vi bor i. 

 

Här var det riktigt spegellugnt på förmiddagen och härligt solljus över fjällen.

 

Jag tycker fjällen är så vackra att jag säkert kommer att ha en hel drös med fjällbilder efter det här äventret.

 

Mitt i skogen hittade vi en liten vattenpöl med en liten ö i mitten. Här ser ni också att det har börjat gulna i träden, men riktig ruska är det inte ännu. Jag borde komma i håg att ta en bild från samma ställe strax innan vi åker hem så att man kan se hur det har ändrat. 

 

När vi anlände på lördagkväll så åkte vi först taxi från flygplatsen till sjukhuset, där fick vi hämta våra nycklar till rummen. Från sjukhuset åkte vi sen vidare till Ørndalen där vi bor. Vi hade en supertrevlig taxichaffis och vi kunde lättat konstatera att vi t.o.m. förstod vad han sa. Norskan var ju en av de saker som åtminstone jag fruktade mest inför när det var dags att åka. När vi kommit oss in på våra rum (tyvärr bor vi inte i samma hus utan Malin bor lite högre upp längs vägen) så slogs vi båda av samma tanke. Ska vi överleva här i fyra veckor? Det första som mötte en var en stor hög med skor i hallen. I varje "hus" (eller det är som en del av ett hus) så bor det sex personer. Där jag bor så huserar tre tjejer på nedrevåningen och tre killar på övrevåningen. Man delar badrum med de som bor på samma våning som en själv och så delar alla sex på ett kök på övrevåningen. Jag har ännu bara träffat två av killarna. En Kevin från Ohio, USA och så en rysk kille som jag inte kommer i håg namnet på. De är båda två riktigt trevliga och ingen gör nåt större väsen av sig. Tjejerna har jag inte sett skymten av, men av badrummet att döma är de såna som bryr sig om hur dom ser ut (det är överbelamrat med olika flaskor och andra hygienartiklar, och då har jag inte ens mina grejor där) men inte så mycket i hur det ser ut omkring dem. (Känner mig som om jag vore mamma till en massa tonåringar...) Jag har som sagt inte träffat dem, men hör i bland att dörrar öppnas och stängs så nån bor åtminstone här. Jag antar att jag kommer att hinna träffa dem innan jag åker härifrån. 

 

Här är två bilder från mitt rum, man var tvungen att ha med sig både kudde och täcke och eftersom ett täcke tar så mycket rum i en redan från tidigare överfull packning så tog jag en sovsäck att ha som täcke. Det har fungerat än så länge, men oj vad jag saknar mitt tjocka sköna duntäcke som jag har där hemma! 

 

 

Här är också en bild på min hylla där jag förvarar allt från mat till wc-papper. Det är inget vidare glamoröst liv man lever här. :)

 

 

Det går som sagt väldigt bra med bussar här i Tromsö. Med busskortet som vi ordnade i måndags så får vi åka hur mycket vi vill under en månad och det ser vi i sanning till att använda. Rekordet bussresor på en dag är hittills sju stycken. :) Det var i måndags. Först så åkte vi till Universitetet, där vi fick info och rundvandring, både lite på fakulteten och på sjukhuset där vi skall praktisera. Sen var vi och ordnade med alla kontrakt och sånt. Efter det åkte vi in till centrum (bussresa nr 2) för att fixa busskorten och handla arbetsskor, vilket jag i söndags (när alla affärer är stängda här) till min förskräckelse upptäckte att jag glömt att ta med. Malin behövde dessutom en ny handduk så införskaffandet av en sån stod också på dagordningen. När vi var klara i centrum åkte vi en bit med buss (resa nr 3) till affärerna längs stranden, där de stora supermarketarna (heter det så?) ligger. Där hittade vi småningom skor för hela 50 NOK. Vi handlade också lite mat eftersom Coop affären här nära var vi bor har hutlösa priser (liksom de flesta butiker här i Norge...).

 

När vi handlat klart åkte vi hem (resa nr 4). Väl hemma skulle jag packa upp och vad märker jag då om inte att jag glömt plastfickan med alla papper vi fick från Universitetet på busskontoret där vi fixade våra busskort.  Det var bara att hoppa på bussen in till centrum igen. (resa nr 5) Väl där fick jag nog genast mina papper,och sen gick vi en stund i ett köpcenter i närheten. Vi hade inte ätit sen frukost och klockan närmade sig fyra men istället för att åka hem igen så kom vi på att vi skulle ta bussen som går till flygplatsen eftersom det bredvid flygplatsen låg flera köpcenter och Malin var nu på jakt efter en liten vattenkokare att ha på rummet. Sagt och gjort så hoppade vi på 42:an som körde genom en lång tunnel genom marken ut till andra sidan ön och flygplatsen. (resa nr 6) Vi avverkade båda köpcentren i rask takt och på Clas Ohlsons hittade hon en billig vattenkokare, även om den nu inte var så liten som hon hade tänkt sig. Sen var det bara att ta bussen hem igen (resa nr 7). Väl hemma åt vi en fashionabel femstjärnig middag bestående av makaroner och tonfisk och sen satt vi och krånglade och hade oss för att få våra nät att fungera men vi fick se oss besegrade. 

 

I går fick jag då aktiverat mitt brukskonto på universitetet och efter att jag kom hem från kvällsskiftet så fungerade internet äntligen. Kunde skypa med min älskling och fick ju även se att Kira levde och hade det bra. Jag antar att det kommer att bli både en och annan timme framför skype de nämaste veckorna. Nu har jag suttit och skrivit så länge att min frukost hunnit smälta både en och två gånger. Vädret är fortfarande vackert så nu ska jag ut på tur. Ha de!

 

Till sist bjuder jag på en bild där man ser centrum och bron över till Tromsdalen.

 

 

 

 

...har jag fått ett fungerande internet här i Norge. Här ska det småningom komma lite utförligare blogginlägg, men jag kom hem från mitt första kvällsskifte (aftenvakt) för nån timme sen och har skypat med David och nu är jag mera än trött, så jag får så lov att berätta mera en annan gång. Det känns helt ok att vara här nu även om det var motigt till en början. Tromsö är riktigt fint och om jag bara hade mina nära och kära här så skulle jag nog kunna spendera en längre tid här utan problem. Här kommer nån av de bilder jag hunnit sätta in på datorn. 

 

Utsikten från mitt rum

 

Malin och jag (bakom kameran) några sekunder innan vår drabbning med branten. Hela Tromsö är bara en massa backar upp och ned. Här hade vi hittat till Coop-butiken här i närheten och handlat för första gången. Kassarna var otroligt tunga och branten ni ser i bakgrunden var så nära på lodrät den kan bli. Detta var innan vi lärt oss att förstå hur bussarna gick. Behöver jag ens säga att vi inte går och handlar flera gånger? ;)