Marikas blogg

 

 

Har börjat min inskolning i förlossningssalen, och det är både spännande och roligt. Jag har verkligen världens bästa jobb! :)

Sen måste jag också tipsa om en film som vi började se i går och som jag såg klart i morse. Klicka --> här <-- så kommer ni direkt till filmen. Låt er inte avskräckas av franskan, den är textad till svenska. 

 

Detta om detta, har inte så mycket annat att komma med. 

 

update: äh, länken bara krånglar när jag försöker fixa den från iPaden, men klistra in följande adress i rutan så kommer ni till filmen ändå.

 

Gubben och jag hade planerat in en helg i Luleå för att hälsa på hans bror med familj. Vi skulle starta klockan tre på eftermiddagen direkt efter jobbet. Så lydde planen i allafall. Sen när klockan närmade sig tre så ringde jag upp min vän och undrade om han var på väg hem, men se det var han inte. Han hade nämligen klämt handen på jobbet så han satt vid akuten och väntade. Sen hamnade han via röntgen ett varv där det konstaterades att benet längst ut i lillfingersändan plattats till, så han fick en skena på fingret som han ska ha i två veckor samt sjukledigt i tre veckor. 

 

Nå, strax efter fyra satte vi allt vårt pick och pack i bilen och startade norrut. Vi kom en hel kilometer, sen när vi skulle svänga ut på riksåttan så skramlade det till en gång i bilen och så stannade den och vägrade starta igen. Vi kunde inte annat än skratta, det var för otroligt för att vara sant! Vilken tur trots allt att det hände så pass strax efter starten och inte nånstans halvvägs till Luleå. ♥ Farsgubben ♥ som alltid ställer upp kom i ett huj, lånade oss sin bil, min farbror ringde efter en bärgningsbil till Passaten och en stund senare var vi på väg igen. Lyckligtvis gick resten av resan utan problem, men tyvärr var ju jag tvungen att köra hela resan eftersom min vän gick på så stark värkmedicin för sitt krossade finger. 

 

Sent omsider kom vi fram och väl framme hade vi en rolig om än något kort helg. Vi hann springa i lite butiker, äta på Max och umgås med familjen Å innan det i ett huj var söndagförmiddag och vi fick packa oss in i bilen igen och åka hem. Hann med en snabbvisit via Ikea, men eftersom vi nu hade en bil som var snäppet mindre än vår Passat så kunde vi ju tyvärr inte köpa byrån som jag suktat efter i flera år och äntligen skulle unna mig. 

 

Har nu sovit min skönhetssömn till halv tolv och ska försöka hinna med ett och annat vettigt innan nattskiftet i dag. Har en hel del att tvätta, så jag antar att jag får tillbringa en stor del av dagen i tvättstugan. Gubben är och besiktigar vår andra bil, förhoppningsvis går den igenom besiktningen, annars är vi ju totalt strandsatta. 

 

Hoppas ni har haft en fin helg!

I dag är det alla hjärtans dag, eller vändagen, vad man nu väljer att kalla den. Det är också vår förlovningsdag. I dag är det hela tio år sedan vi förlovade oss! Ack vad man var ung och naiv på den tiden. I dag är vi lite äldre, förhoppningsvis lite visare och lyckligtvis fortfarande lyckliga tillsammans. Det är roligt att blicka tillbaka och se hur ens förhållande har förändrats genom åren. Allt från den första himlastormande förälskelsefasen, till de jobbiga stunderna när de vassaste kanterna på oss båda skulle nötas bort. I dag är jag så innerligt tacksam över att få leva mitt liv tillsammans med den människa jag älskar mest i hela världen. Jag är så lyckligt lottad som får komma hem till någon som älskar mig som jag är, med alla brister, skavanker och överloppskilon. Tänk att just jag fick en sådan vän! 

 

Jag är tacksam över min familj, mina föräldrar, syskon, svågrar, svägerskor, syskonbarn. Vad vore jag utan dom? De fyller alla mitt liv med så mycket Glädje, Skratt och Liv. Sällan känner jag mig så rik som när jag fått tillbringa några timmar tillsammans med dessa underbara människor.

 

Jag är också tacksam över alla mina andra vänner, som finns där, som lyssnar, förstår, gläds med mig när jag är glad och stöttar mig och ber för mig när det är tungt på vägen. Alla vänner som jag träffar både ofta och mera sällan - alla har de sin speciella plats i mitt hjärta och jag vill aldrig förlora en enda av dem.

 

Mest av allt är jag ändå tacksam över att jag har en vän som står mig närmare än mitt eget skinn. En vän som vet allt om mig, utan att jag säger ett ord. En vän som bär mig genom alla svåra stunder, som tröstar mig när jag är ledsen eller rädd. En vän som överöser mig med välsignelser och gåvor utan att jag gjort mig förtjänt av en endaste en.  En vän som ser allt det onda, mörka och svåra i mig, men som ändå älskar mig så mycket att Han gett sitt liv för mig, för att jag skulle få evigt liv. Vad mer kunde jag önska? Han har gett mig allt. 

 

 

 

Alltså, jag har dygnet totalt upp och ned. I går kväll somnade jag nere på tv-soffan och hann sova nån timma innan gubben väckte mig och sa att det var dags att gå till sängs. Väl i sängen var jag ju förstås klarvaken och somnade först efter att gubben åkt till jobbet i morse vid halv sju. Hurra, hurra. Hade klockan på tio men snoozade en evighet. Nu gäller det att få svängt tillbaka snabbt för på torsdag är det ju tidig väckning igen. 

 

I dag är det fettisdag. Har inte kommit mig för att baka några fettisdagsbullar men det är väl lika bra, så slipper man äta dom. ;) Dagens goda gärning är att jag fått ner julgardinerna i köket och vardagsrummet, tvättat de fönstren på insidan och hängt upp nya gardiner. Det tog väl ändå en hel kvart av min lediga dag så ni må tro att jag känner mig duktig... Eller så inte. 

 

I dag är det tisdag, vilket innebär volleyboll! Yihooo! Volleyboll är den bästa motionsform jag vet, även om jag tänkte bryta tårna av mig senaste vecka. Hoppas vi blir lite flera spelare än sist, fyra på varje lag är i minsta laget, även om det funkar. 

 

I dag är det jag som ska koka mat. Hemmagjorda köttbullar och grönsaksgratäng står på menyn. Nog ska det väl slinka ner det med. Trevlig tisdagskväll på er! 

När jag gick och lade mig i morse efter att ha avslutat min tredje och sista vaknatt så tänkte jag för mig själv att jag ska sova till en tvåtiden ungefär. Dock satte jag ingen klocka på ringning eftersom väckningsljudet hör till några av mina främsta hatobjekt. I stället slog jag upp ögonen av mig själv, si sådär ganska exakt klockan 13:57. Dock vågar jag inte lita på den inre väckarklockan när det gäller att komma sig upp till morgonskifte. :)

 

Nu borde jag ha två lediga dagar framför mig, sedan två morgonskiften, sedan väntar en helg med lite program utöver det vanliga. Det ser jag fram emot! :) Nu borde jag på något vis orka göra något åt all den snö som vräkt ner i helgen, tror ni att den flyttar sig själv från gårdsplanen och till snödrivan om jag ber den vackert? 

 

Känner mig som vanligt som om jag hade krapula, (tror jag, har ju inte direkt någon erfarenhet av just den varan... ;) ) speciellt eftersom gubben väckte mig redan vid två, av misstag visserligen, men inte blev jag ju mindre vaken för det. Jag kunde dock inte somna om efter det så få se hur pigg jag känner mig innan nästa natt är avverkad. Gäsp!

Inte visste jag att det var livet...

Flera gånger de senaste veckorna har jag haft en känsla av att livet rinner i från mig och att jag inte hinner med. I bland känns det som om jag fyller livet med en massa meningslösa saker och slösar bort tiden som kunde användas till något mera meningsfullt.

Gubben är troligtvis inne på liknande banor i sina tankar, eftersom han i dag när han kom från jobbet sa att tanken slagit honom, att han är mitt uppe i livet och att det känns som om han glömmer bort det i bland. Eller nåt i den stilen var det i allafall.

Börjar man ana en begynnande trettioårskris här i stugan? Det är bara ca 40 dagar kvar till det magiska talet för gubbens del. Få se var detta slutar... :)

Sitter med iPaden och fördriver tiden för att slippa städa. Fick ett abrupt uppvaknande i morse när en snubbe från tv-bolaget stod och knackade på dörren. Våra svenska tv-kanaler har inte fungerat på ett par månader, men jag har nu inte haft så mycket tid eller ork att se på tv så det har inte gjort mig nåt. Nu hade dock gubben ringt om saken och eftersom de tydligen inte fick fixat det från "centralen" så kom de hem och ordnade saken. Jag antar att tvsnubben sett sett skönare syner än den yrvakna uppenbarelse som sent omsider öppnade dörren med håret på ända och ögonen fulla med grus. Nå, nu fungerar åtminstone tv:n... ;)

 

Kom igång så smått och har fått röjt upp det mesta, men nu borde jag börja dammsuga i stället för att sitta här och slösa bort mitt liv, dock flög orken sin kos helt plötsligt så jag måste leta reda på den först. Skulle bjuda på en snygg photoboothbild av Kira men hur jag än försöker så kommer bilden bara upp och ner, så jag tror bestämt jag struntar i det, har inte tekniken på min sida i dag tydligen. 

 

En skön helg till er alla!

 

En nackdel med att jobba skiftesarbete är nog att man jobbar kvällar, nätter och helger när andra vanliga dödliga är lediga. En fördel är de lediga dagarna in i veckan som man plötsligt får till sitt förfogande. Dock kan jag tycka att veckor när man jobbar helg, och framför allt när man jobbat söndag så blir det ingen riktig ledig dag. Är man ledig en dag in i veckan så har åtminstone jag oftast tusen och en saker på agendan som jag bara måste ha gjort. Eftersom jag ska jobba natt hela helgen, från fredagskväll till måndagmorgon så beslöt jag mig för att i dag tar jag verkligen en ledig dag. Sagt och gjort, det enda vettiga jag gjort på hela dagen var en hurtig promenad med Kira i den kalla vinterkvällen. 

 

Gubben och jag har för övrigt börjat med "matlista", vilket innebär att vi planerar en vecka framåt vilken mat vi ska göra till middag och också vem som ska stå för matlagningen. Eftersom vi båda oftast är trötta efter avklarad arbetsdag blir det lätt ett klagande över vem som är tröttare och vem som kokat sist och vem som borde få vila och så vidare i all oändlighet. Inte allt för sällan blir det någon onyttig hämtmat då ingen orkar börja fundera över vad som möjligtvis kunde fixas ihop av det vi råkar ha i skåpen för tillfället. Nu vet man redan på förhand vad som väntar, alla ingredienser finns i skåpet och både tjafset och hämtmaten är borta. Visserligen är det för tidigt att ropa hej ännu, vi har bara kört det här systemet en vecka och hunnit planera nästa, men so far so good. För att inte tala om hur enkelt det är att veckohandla när man har menyn klar och alla nödvändiga varor uppskrivna på inköpslistan. 

 

Dock kan jag känna att jag saknar lite fantasi vad gäller matlagandet så om ni har tips på enkla vardagsrätter som inte tar för lång tid att veva ihop så mottages de med tacksamhet. Kommentarsfältet är öppet. ;) 

Här får du se en video av min senaste gymträning! Åtminstone nästan..