Marikas blogg

I går kväll var det alltså dags att bänka sig på läktaren vid Kyroboas kvarn i Kimo. Det blev en intressant kväll. En underbar blandning av humor, historia, dialekt och dramatik. Fler än en gång fick jag blinka bort tårarna och däremellan skrattade man. Det finns troligtvis några platser kvar på de två exta insatta föreställningarna och har ni bara möjlighet så ta chansen och gå och se Lumpänglar. 

 

Ska jag nu lyfta fram något negativt så är det kanske att det var en väldigt lång föreställning, baken och ryggen började nog protestera mot den hårda bänken där mot slutet. Och även om vridläktaren var finurlig så blev det i bland lite väl mycket vridande av och an, korta scener och mycket vrid däremellan. 

 

Men visst, det positiva övervägde det negativa med råge. Jag hoppas att det faktiskt blir av med en fortsättning som det varit tal om. Då vet jag åtminstone en som bokar biljett i rödaste rappet. Den vackra miljön i sig är ju värd ett nytt besök om inte annat.