Marikas blogg

Jag ska alldeles strax p(r)acka in alla grejer i bilen så att jag efter skolan får köra raka vägen till Lepplax igen. Jag har tänkt försöka få med mig cykeln den här gången, men eftersom jag är osäker på om jag lyckas fälla ner ryggstödet på baksätet så får vi se hur det blir med den saken.

I dag väntar en hel dag med förläsningar om komplikationer under förlossningen, det kan bli intressant, men jag antar man är rätt så trött i höövet när klockan blir fyra. Hoppas vi har en lite kortare matpaus i dag så vi slipper i väg lite tidigare.

En riktigt skön onsdag till er alla! :)

Jag kom mig verkligen i väg på en länk. Satte upp ett mål för mig på vilken tid jag skulle hinna min runda och jag klarade det med tre minuter till godo. Jag orkade också springa en något längre sträcka än när jag var på samma runda för två veckor sen. Nu gäller det att stretcha ordentligt, annars är risken stor att det blir länge till nästa länk. Jag har som ett av mina mål att springa tre gånger i veckan. Än så länge blir det inte så långa sträckor jag springer, min vanliga runda här i Vasa som jag brukar gå med Kira är ca sex km och jag orkar inte på långa vägar när springa hela ännu. Jag ska försöka ta lite i taget och öka långsamt. Jag har en tendens att kasta mig huvudstupa in i vilket projekt jag än tar mig an och sen stupa innan mållinjen. Ett annat av mina mål är att orka springa en hel mil. Om det så ska ta mig resten av livet att kämpa mot det målet. :) I dag tyckte jag att min kropp nog skulle ha orkat springa längre, men det var flåset som begränsade mig. Har inte tränat ordentligt på över två veckor och jag tycker redan att det märks. Nu får jag nog skärpa mig, ni får allt lov att se till att jag håller mig på banan. Nämner jag gottätande och inte rapporterar om mina löpturer så får ni gärna ge mig en reprimand eller två i kommentarsfältet. Nu ska jag stretcha och hoppa i duschen, mitt ansikte är lysande rött för tillfället, ett rent under att bilarna jag mötte inte misstog mig för att vara ett trafikljus och stannade...

blev jag erbjuden tre jobbdagar under de kommande två veckorna. Det var någon tankeläsare som visste att det började tryta på kontot. :) Ska bli riktigt kul att få vikariera på hemsjukvården, jag trivdes ju så bra där på min praktik. Lite spännande är det ju nog förstås att åka själv, men det ska jag väl nog klara. :)

Har  just ätit en bautaomelett, ägg var så gott som det enda som fanns i vårt Vasa kylskåp och jag har tänkt att jag ska klara mig på det som finns här under den här korta vistelsen. I morgon blir det knäckebröd till frukost och sen ska jag äta vid Roparnäs matsal på lunchen. Efter de sista förläsningarna så sticker jag direkt i väg norrut, så det kommer att fixa sig. :)

Nu ska jag smälta min omelett en stund och gå in på tv4.se för att se gårdagens avsnitt av En unge i minuten. Eller kom det nåt i går när det var påskannandag? Nå, ska hursomhelst in och kolla. Vore ju synd att missa ett sånt intressant program!

Jag kom mig lyckligt till Vasa, trots idogt regnande. Nu väntar en eftermiddag med smärtlindring under förlossningen. Känner mig sådär lagom motiverad, men kanske jag kommer mig igenom dagen ändå. Har suttit och betalt en massa räkningar och vad jag hoppas är den sista hyran på en lång tid framöver, vilket ju inte får en på så där överdirvet glättigt humör. Vore inte helt fel med en lottovinst...

I dag har jag ledig förmiddag, vilken till största del skall tillbringas med skurtrasan i hand. Vi ska ha främmande på skärtorsdagskvällen och eftersom jag kommer att befinna mig i Lepplax fr.o.m. i kväll och fram till torsdagkväll så gäller det att ha plejset färdigt städat innan jag skall till skolan i dag. Eftersom ingen varit här sedan jag dammsög i förra veckan så är det inte så förfärligt stökigt, men lite damm här och där ska jag väl få torkat bort.

Jag hade så skönt "flow" i går så jag tog och fixade den första uppgiften i gynekursen på en gång. Det värsta var ju att jag nästan tyckte att det var roligt. ;) Sen fick jag hem en ny bok från det bästas bokval så jag var ju tvungen att läsa lite både i gårkväll innan jag började sova och i morse innan jag tog mig i kragen och steg upp. Jag kan förövrigt konstatera att jag har en väldigt skön säng. Inte minst när man sovit ett antal nätter i bäddsoffan så är det, ensamheten till trots, ändå rätt så uppskattat att sova lite bekvämare en natt mellan varven. :)

Nu har jag svept i mig lite turkisk yoghurt till frukost så det är bara att riva i gång med städandet. Ingen idé att skjuta upp det längre, det görs ju inte av sig själv. Behöver jag ens nämna att det ska bli skönt om ca fem veckor, när jag bara har ett hus att städa?

Nåja, en riktigt skön onsdag till er alla!

I morse fick jag så lov att bita i det sura äpplet och sätta mig i bilen mot Vasa. Kira stod och kikade på mig genom det lilla trappfönstret när jag åkte i väg och jag ser fortfarande hennes blick framför mig. Hon blev så till sig när jag tog fram väskan med mina kläder för hon trodde ju antagligen att hon skulle få åka med någonstans. Hon brukar ju alltid få komma med när vi packar stora väskan. Den här gången fick hon dock stanna hemma med David. Jag ska ju bara vara här i Vasa över natten och åker tillbaka norrut redan i morgon eftermiddag. Jag förmanade henne strängt att hålla in med valparna åtminstone tills jag hunnit tillbaka. :)

Hade en intressant men ändå tröttande dag i skolan. Den tidiga uppstigningen i morse kan ju förstås också ha sin del i att man blev rätt så trött innan dagen var klar. På förmiddagen hade vi en föreläsning om vård ur ett patientperspektiv. Det var en kvinnlig cancerpatient som berättade om sina erfarenheter. En riktigt intressant föreläsning! På eftermiddagen startade vi med en  ny kurs i gynekologisk barnmorskekunskap. Lyckligtvis kommer vi inte att ha någon tent i den här kursen, utan i stället kommer vi vid varje föreläsningstillfälle att få en uppgift som vi ska ha gjort till följande gång. Jag räknade hastigt ut att det innebär att vi kommer att få ca sex uppgifter, så vi får nog ändå jobba för våra studiepoäng. Jag ska försöka vara effektiv och göra undan uppgifterna rätt så fort, så slipper man ha dem hängandes över sig som ytterligare ett stressmoment.

I går fick vi färdigt skivat i vardagsrummet och en vägg i hallen. Vid halvtiotiden kom Hassi tillbaka med vår släpkärra som han lånat och vi bjöd in honom och Mia på bastukväll, eftersom vi redan hade bastun varm. Det går inte att beskriva hur mycket en sån liten sak förgyller vardagen. Att bo så nära sina vänner att man spontant kan hitta på nåt sent en helt vanlig måndagskväll, det ger mig sån livskvalitet att jag inte kan förstå hur jag överlevt dessa år i Vasa, mer eller mindre isolerad från omvärlden. Åtminstone den omvärld som betyder mest för mig, min familj och mina fina vänner!

Att mitt på dagen kunna gå ut på baksidan av sitt eget hus, sätta sig i solen och andas in frisk luft med en nyans av kogödsel och riktigt känna att man bor på landet, åh det är så härligt att jag knappt kan tro att det är sant. Även om det återstår rätt så många långa timmar innan vårt hus är färdigt renoverat och trots att vi för tillfället bor väldigt provisoriskt på mer eller mindre skilda håll, så känns ändå livet så fruktansvärt underbart att inte ens små bakslag spelar någon roll. Jag har inte en endaste överloppscent på mitt bankkonto men jag känner mig som den rikaste människan i världen!

I dag är det min lediga måndag då jag skulle vara aktiv och riva klart medan gubben är på jobb. Dock har min kära make bokat in ett verkstadsbesök för min del, då vår bil behöver skos om till sommardäck. Så nu sitter jag i stället i Kållby och fördriver tiden till klockan två då jag får hämta bilen från verkstan. Hoppas jag inte blåser bort bara när jag ska promenera tillbaka. Att gå hit gick bra, jag hade vinden i ryggen, men nu viner det för fullt så jag antar jag får gå i nittio graders vinkel för att inte blåsa bort. Risken är ju stor med tanke på vilken lättviktare man är... ;)

Gårdagen då? Blev bjudna på söndagslunch i Kållby och när vi fick höra att Kevin & Co. var på väg hit kunde vi ju inte förmå oss att åka någonstans, så det blev att vi spenderade resten av kvällen här. Delvis framför Singstar och jag "sjöng" (kråkan är ingen sångfågel...) Abba tills jag var alldeles hes.

Gubbens rygg är nog bättre redan så jag hoppas på att vi kan fortsätta skivandet av väggarna när han kommer hem från jobbet. Det är ju roligare med sånt som visar resultat än att bara riva ner det gamla. :)

Dessutom är ju detta veckan med stort V! Någon gång den här veckan, senast i början på nästa så borde ju Kira få sina valpar! Hon börjar nog bli en riktig tjockis vid det här laget så få se hur många som riktigt gömmer sig därinne! Det är så roligt och spännande, men jag kan ju förstås inte låta bli att oroa mig över om allt kommer att gå bra och om alla kommer att vara friska. Det värsta skulle ju vara att Kira inte skulle klara det, men redan om någon valp inte skulle må bra eller vara missbildad och man blir tvungnen att avliva den - fy, hemska tanke! Men det är ju sådan jag är, tar ut problemen i förskott. Ni får hålla tummarna för att det går bra!

Efter en lång dag med mellanseminarium och föreläsning om CTG kurvor så ska jag nu bara slänga hunden och väskorna i bilen och äntligen styra kosan norrut. Oj, vad det ska bli roligt att få träffa gubben igen!

Har slurpat i mig en smoothie för att inte få så lågt blodsocker att jag börjar ropa åt alla medtrafikanter. Det är ju sån rusningstrafik den här tiden på fredagar, det brukar lätta först när man kommer mot Oravais, om ens då.

Jag vågar inte lova någon alltför flitig uppdatering i helgen, det är lite sämre med nåt nät ännu i vårt nya hus, men man vet aldrig. Jag kan ju överraska er! :)

En riktigt skön helg till er alla!

Här har ni kvällens tv-stjärna! Av en ren händelse så kom jag mig för att klicka in på SVT´s tvtablå för kvällen. Då såg jag att efter Vem vet mest skulle de sända ett avsnitt av Magnus och Petski, ett finlandssvenskt program. Jag har aldrig förut tittat och hade ingen aning om vad det rörde sig om men jag hade ett vagt minne av att min storebror R någon gång i något skede nämnt programmet. Jag klickade alltså på det för att få se vad det var. Där i programinfon så stod det något om att de testar olika yrken för att kolla hur svårt det nu kan vara. Den här gången skulle de testa hur svårt det egentligen är att vara gyminstruktör.

Då plötsligt, när jag läser detta, så kommer jag i håg att för kanske ett år sedan när jag var på gymmet för ett Zumbapass, så kom det ju in ett par konstiga killar som filmades. Det kunde väl ändå inte vara... Eller kunde det? Jag var ju naturligtvis tvungen att slänga mig i säckstolen (gubben har ju som sagt tagit med sig vår tv-soffa) framför tv:n och kolla. Och har man sett på maken. Visst var det just de där konstiga killarna som det handlade om. Och visst var det just på mitt gym som de varit och filmat. Och visst var det just den där gången för ett år sedan som jag hade ett vagt minne av. Och visst var det självaste Marika som syntes där i tv-rutan. I bakgrunden dock, men jag behövde inte tvivla en endaste sekund på om det verkligen var jag eller inte. Jag syntes både när de filmade innan man gick in i salen och sedan när de filmade från Zumbapasset.

Så nu är jag ju då minst sagt en tv-stjärna. Inte minst med tanke på att detta program nu visats i både finsk (finlandssvensk) och svensk tv. Någon som vill ha min autograf? Någon? Ingen? Nähä... :P



Stjärnan i egen hög person. Jag har inte riktigt koll på det där med hur man plutar med läpparna, men det kommer väl med tiden ska vi tro.

Kira är borstad, klippt och badad. Stugan är dammsugad. Examensarbetena är genomlästa och kommenterade. Sista maskinen med smutskläder är snart färdig. En ordentlig powerwalk/joggingrunda är avklarad. Bara packandet inför morgondagen kvar. Ibland är jag rysligt effektiv. Lyckligtvis är sådana dagar rätt så sällsynta, annars är det risk att jag skulle tilldelas någon typ av duktighetsdiplom. :)

Nu gäller det att överleva sista ensamma kvällen, morgondagens mellanseminarium samt eftermiddagens föreläsningar och sedan bilfärden norrut i morgonkväll. Sedan får jag äntligen träffa min bästa vän igen. Oj, vad Kira och jag har saknat gubben våran!

Jag fick förövrigt en kommentar på förra inlägget av någon som tydligen hade svårt att läsa vad jag skriver eftersom bakgrunden är mörk. Är det andra som har samma problem? Alltid när jag är inne på bloggen så är bkagrunden vit och det mörka syns bara i kanterna, förutom de allra första sekunderna när sidan ännu laddas, så jag förstår mig inte på det hela. Nåt datageni som vet mera än jag?

Här kommer lite bilder från dagens förlossningar. 


Det gäller att kunna bromsa upp när huvudet ska ut.


Här har fjärde rotationen skett och jag ska börja hjälpa ut axlarna


Ut med axlarna och sedan greppar man under armhålorna, det gäller
att ha ett bra grepp om den slemmiga krabaten.


Och UT kom lilla Sofie. (Skolans nya dockbebis heter så. :) )


Sen får barnmorskan pusta ut lite och gosa med "sin" Esther.

Kan ni fatta att jag kommer att få världens bästa yrke!

Vad roligt det var att träna på att förlösa och göra yttre/inre undersökningar samt bedöva för att göra episiotomier. Känns som om man lärt sig en massa i dag. Foton kommer i ett senare skede. Frida hade kameran med och hon skulle skicka bilder åt mig på mailen och då lovar jag att ni får se. :)

När jag var på väg hem så hände en "nära ögat" situation. Jag hade just svängt ner från Roparnäsvägen och fått upp farten när en stor fasantupp kommer springandes/flaxandes rakt över vägen, precis framför mig. Jag ville inte ha någon extra kofångarprydnad så jag nitbromsade (säg inte det åt gubben, det nöter ju på däcken... ;) ) och missade den med en knapp meter. Stor som bara den var den också, denna bild ger storleken ingen rättvisa.