Marikas blogg

medgång och motgång de ständigt följs åt...

För drygt en halv vecka sedan så nåddes jag av ett sorgligt besked när min brorson föddes till världen alldeles för tidigt och endast blev två timmar gammal. Även om min vecka sedan dess har varit fylld med jobb, renoverande och en hel massa annat så har det ändå legat som en skugga över min vardag och många många gånger om dagen finns mina tankar hos Robbi och Mia. Man blir återigen påmind om att inte ta något för givet. På ett par timmar så kan allt förändras.

Jag har också dragit på mig en ordentlig förkylning, antagligen har jag fått den från någon av mina patienter eller så är det någon av mina nya jobbarkompisar som smittat mig. Det var ju allt en fin välkomstpresent, eller hur. I morgon har jag en ledig dag och då har jag tänkt pausa lite från renoverandet och njuta av det underbara sommarvärmen som vi har.

Huset ser ut som ett bombnedslag fortfarande och en hel massa jobb återstår men vi tar det lite i taget och försöker härda ut, det finns ju värre saker än att bo i ett halvfärdigt hus. Har en hel del målande kvar, även om jag för tillfället inte vill se en pensel. Sen är det lite taksättande också innan det är dags att byta ut golvet.

Vårt internet har blivit kopplat, men av någon konstig anledning så fungerar det inte. (Är jag ens förvånad? Nej, då konstigt vore det om det hade fungerat genast utan problem.) Så nu sitter jag här i Kållby och filosoferar. Hoppas att ni har det fint och skönt i sommarvärmen och har överseende med att mina blogginlägg inte kommer i någon strid ström direkt.

Tänkte bara göra er medvetna om min existens ännu en gång. Vårt internet fungerar inte ännu så för tillfället sitter jag i Kållby hos mina parenteser. Den här veckan har vi haft underbar hjälp av talkofolk så gubbens gipsade arm till trots så har det gått framåt vid bygget. Dock är det nog en hel del målande och takläggande kvar innan det är dags att lägga in den nya golvmattan, men som tidigare så tar vi en bit i taget... :)

Fritjof växer så det knakar, låtsas vara stöddig och morrar på dagarna men gnäller som en liten fis om nätterna. Vore han inte så söt skulle man nog inte orka med den busen. :) Kira tar allt oftare tillfället i akt att smita ifrån honom för lite vila, men så blir han ju också hela 6 veckor i morgon så han ska väl börja klara sig utan henne småningom.

Har jobbat två dagar nu, ett kvällsskifte och ett morgonskifte. Dessa var mina inskolningsdagar, sen är det tänkt att jag ska kunna resten på "egen hand". Wish me luck. :) Lyckligtvis är jag inte ansvarig sjukskötare ännu i år utan får mest jobba med grundvård och ute på avdelningen, inte så mycket i kansliet. Har rätt så bra skiften också, har redan fått tre listor så det är bara de två sista veckorna som jag inte vet hur jag jobbar ännu.

Eftersom det är den första juni i dag så har ju sommaren officiellt inletts, så jag önskar er alla en riktigt skön sommar! :)

som Vasabo. För idag flyttar vi officiellt till Lepplax.

Vissa av er som är aktiva på Feijan så har väl redan läst the BIG news. Till er andra kan jag dra en kort beskrivning av det öde som drabbat oss.

Jag kom hem till Lepplax i onsdags och slängde mig raklång för att hinna sova en stund innan gubben skulle komma från jobbet. Sent om sider kommer han (efter en vända via både svärföräldrarnas och Erkin halli) Jag bad honom köpa nåt att äta åt mig på hemvägen för klockan närmade sig sex och jag hade inte ätit någon kvällsmat. När han kommer hem hade han köpt någon vidrig halvfabrikatsfrestelse och jag muttrade om den i en halvtimme minst innan jag kände mig så illa tvungen att försöka värma den och få i mig nån mat. Gubben började spika taket i vardagsrummet och mitt i allt mitt muttrande och hans balansgång (på skrangliga vita trädgårdsstolar) så brakar det till bakom ryggen på mig och när jag vänder mig om så ser jag att en av stolarna inte varit med på noterna utan slagit bakut och svischat ner gubben i golvet. Där landade han med spikpistolen i handen rakt på handleden.

När den första chocken lagt sig och handleden började svullna och värka trots att vi försökte kyla ner den med kallt, så fick jag gubben att förstå att det här måste vi åka in till akuten och visa upp. Till all lycka fick vi snabb hjälp där (mindes gubbens förra besök vid akuten då han gav upp efter 1½ h väntande) och mindre än en halvtimme efter att vi gick in kom vi ut med handen spjälad och tid till röntgen följande morgon.

Efter röntgen och läkarbesök så fick han åka hem, sedan skulle han ringa en tvåtiden, för att få veta om något skulle göras. Beskedet han fick innan han åkte hem var att det nog var nån spricka i ett av benen, men det var osäkert om de skulle gipsa eller om han bara skulle ha armen i skena. När han ringer klockan två kunde ingen ge honom nåt svar ännu, men halv fem ringer de och säger att ett av de där småbenen i handleden har en fraktur och att han får komma in och gipsa så fort han hinner. Så fort vi nu hann (vilket inte var särskilt fort eftersom jag stod i drive-in kön vid Mc Donalds och just hade beställt när han ringde mig... hehe) så åkte vi in och där blev han gipsad och fick sedan domen. Gips i 4 (FYRA!!) veckor. Han får inte köra bil, inte lyfta och inte böja på handleden. Det enda han får göra är att hålla handen uppåt och vifta på med fingrarna.

Så - med tanke på att vi ska flytta i dag och har en MASSA renoveringsjobb som väntar, har både ett par halvfärdiga väggar, nästan hela taket, hela golvet, alla listar, köket och toan kvar att fixa, så var detta nu kanske inte det smartaste att göra. Men i bland är olyckan framme och då får man väl bara så lov att göra det bästa av situationen, det kunde ju ha varit värre. Jag är glad att han inte flög ut genom fönstret, vilket inte hade varit någon omöjlighet med tanke på var han föll. Sen var det ju också tur i oturen att det var det benet i handleden som det var. Hade det varit på andra sidan, alltså båtbenet (nu fick ni nåt att googla) så hade han varit tvungen att ha gips i tre månader.

I dag har jag (efter en nattsömn som börjar närma sig existensminimum (och, ja jag vet att det ordet inte är korrekt använt på det sättet)) kört till Vasa, gjort en intervju vid åtta och har ännu en intervju strax efter tolv. Däremellan ska jag packa ihop det sista av alla våra grejor och helst också flyttstäda. Mot kvällsidan borde vi få hjälp, vem som kommer beror lite på vad David lyckas få lånat för bil, vi har tyvärr inte bara en massa onödiga saker, vi har också en massa onödiga möbler och sånt som kräver mycket utrymme när det ska fraktas längs vägarna.

Så, detta blir kanske mitt sista inlägg på en tid, hur länge är det ingen som vet. Vi har (trots de dåliga prognoserna till en början) lyckats få beställt bredband till vårt hus och det skulle ta ca två veckor att få det kopplat (nästa måndag är det två veckor sen, så då är det upp till bevis JNT!) så eventuellt nån gång efter det. Eller så gör jag som jag gjort förut och överraskar er med inlägg skrivna från annan ort. (typ vid mina föräldrars...) Ha det så gott tills dess!

Ps. jag ber om ursäkt för alla parenteser i detta inlägg (men det har liksom hakat upp sig...)

Trots att jag tog mig en tupplur på eftermiddagen så är jag helt slut. Har packat alla köksgrejer och lite annat skräp. Nu är det främst kläderna, tavlor och lampor kvar. Jag blir så frustrerad över hur vansinnigt mycket skräp vi har! Helst hade man ju gjort upp en stor brasa på gården och slängt allt dit. Största delen av grjerna är ju dessutom sånt man köpt för åratal sedan och inte alls vill ha längre. I lands problem så det sjunger om det...

Nu tror jag att jag ger upp för i dag. I morgon är det min sista skoldag för läsåret! Vi ska gå igenom vårt praktikhäfte och öva på att sätta iv-kanyler. Sen har vi ledig eftermiddag så då blir det att packa bilen full och åka norrut så fort som möjligt!

Vi hade fått resultaten från tenten i förlossningsvårdkonst och jag hade fått en 5:a, hipp hurra! :) Bara resultatet från genetiken kvar då, men den borde nog ha gått rätt så bra.

Nu ska jag surfa lite och sedan blir det godnatt här i stugan. Det är ju sista natten på länge som jag får sova i min egen sköna säng, så jag ska passa på att njuta ordentligt och hoppas att den där lilla gnällspiken sover snällt hela natten. Godnatt!

Det var ju inte så farligt.. :) Värre var det att sitta och renskriva intervjun sen, det tog ju flera timmar att renskriva det som sades på mindre än en halvtimme.

Sen var jag via Byggmax efter mera färg till vår fondvägg i sovrummet som behövde ett lager till ännu. Gissa min förtvivlan när det är tomt i hyllan och butikschefen säger att det är en utgående vara. Till all lycka så kom jag mig för att fråga om det inte finns en öppnad burk i lagret från att David målade proverna och till min stora lycka så fanns det! Den fick jag dessutom gratis. Ett stort plus till Byggmax i dag alltså! :)

Nu ska jag försöka hitta lite ätbart i mina skåp och sedan är det flyttpackning för hela slanten resten av dagen. Hoppas ni har en trevligare kväll än så framför er! :)

Har ett par minuter att få av mig innan jag ska sätta mig i bilen för att åka iväg på intervjun. Har sovit si så där i natt, men otroligt nog så har jag bara varit uppe en gång med Fritjof och det var vid fem tiden. Sedan fick jag inte snooza så länge som jag önskade heller, för då skulle han ut igen. Tur för honom att han är söt... :)

Jag började packa ner lite köksgrejer igår och som vanligt så har vi så mycket saker så jag blir galen. Vi kunde lugnt kasta bort minst 2/3 av allt vi äger och ändå ha mera än tillräckligt. Förhoppningsvis flyttar vi inte flera gånger nu, åtminstone inte på många långa år. I dag har jag tänkt fortsätta och packa så mycket som jag bara hinner. Efter intervjun har jag bara tänkt renskriva den och sedan ägna resten av dagen åt packandet.

I natt sover jag troligtvis min sista natt i Vasa - tänka sig! Det är ganska roligt att jag startade den här bloggen strax innan vårt Vasaäventyr började, så jag har hela den här tiden "dokumenterad". Det är för övrigt otroligt hur mycket man kan glömma. Jag brukar i bland titta bakåt i mitt arkiv för att kolla vad jag gjorde för ett eller två år sen och en massa minnen bubblar fram som jag annars inte kommit att tänka på. 

 Nä, nu ska jag slänga i en omgång smutskläder i maskinen innan jag sticker iväg. Som sagt - håll tummarna! :)

Sista uppgiften inlämnad! :) Till på köpet börjar solen lysa. Det här blir nog en riktigt bra sommar ska ni få se!

Anette var hit och lämnade bandspelaren åt mig, det börjar bli allvar av hela EA, huvva. :)

Nu borde jag ta itu med lite packade. Har ett och annat kvar innan jag är helt klar.

Tenten gick rätt så ok, jag vet nog redan nåt jag missat på, men det må nu vara så. Eftermiddagen ägnades åt ett pararbete/ grupparbete i gynekologisk barnmorskekunskap, så jag och Malin H skrev om ovarialcancer. Nu i kväll borde jag fixa lite frågor ännu, sen är allt skolarbete förutom examensarbetet över för det här skolåret. Ljuvligt.

Sen har jag varit och besiktigat våran pärla också och gissa om det är skönt att besiktiga en ny bil! Inga problem, inte minsta anmärkning i protokollet och nu är det två år tills nästa gång. Annat var det då man hade en meterlång lista på saker som borde åtgärdas. Något som är mindre trevligt är priset på besiktningen. Med avgasmätning och allt så blev det hela 81,50. En förmögenhet för en fattig studerande alltså. Gillar inte.

I kväll ska jag en sväng via Anettes och hämta bandspelaren för i morgon ska jag ju göra min första intervju till EA. Det är inte helt utan fjärilar i magen ska jag erkänna. Ni får hålla tummarna för att det går vägen.

Vad annat står på programmet då? Flyttpackning såklart och så lite gos med mina söta vovvar. En skön måndag till er! :)

Tent i morgon och dagen tentläsning är under all kritik. Studiemotivationen är långt borta, den har redan tagit sommarlov. Sen att det råkar vara en sån tent där man ska ha en massa kunskap om små petsaker som kromosomavvikelser och mutationer och palmitoyl-protein-tioesterasgener i kromosom 1 gör ju inte saken direkt bättre. Ni får så lov att hålla tummarna i morgon.

Hämtade David och Ola från flyget för en dryg timme sedan. Sen packade vi Davids bil full med lådor och påsar som jag packat under helgen som gått och sen var det dags att ta farväl igen. Det börjar kännas lite ändlöst nu. Tur att det bara är några dagar kvar. På onsdag är skolan slut för i år och nästa helg flyttar vi det sista av alla grejor. Håll ut, håll ut...

Godnatt till er alla!

fick vi hem ett brev med en påminnelse om att vår husvagn skall besiktigas i år. Vi köpte den första sommaren vi tillbringade i Vasa och som alltid med gubben så har han svårt att hålla sig till det där som kallas lagom när det gäller införskaffningar. Vår husvagn är ett rejält åbäke med sju sovplatser om jag inte missminner mig. Tanken var att fixa upp den något fuktskadade husvagnen och sedan ha den att sova i när vi skulle tillbringa tid norröver. Rivandet gick bra och det mesta är väl uppfixat, men när det kom till att fixa ytmaterialet så hade tydligen gubbens motivation tagit slut, så den har stått i samma skick nu sedan dess. Jag var inte så där särdeles överförtjust i köpet överhuvudtaget och varje gång man påminns om att man äger den där husvagnen så börjar galenskaparnas "Man ska ha husvagn" snurra i huvudet på mig. Den här videon är oss i ett nötskal, min entusiasm över husvagnen är i det närmaste identisk med den som hon i videon utstrålar.

Ännu en nattsömn förstörd av en gnällig liten vovve som bara vill kravla sig ur sin korg. Men man kan ju ändå inte bli arg på en sån sötnos.

Det blev en sen kväll i går. Efter att ha pluggat flitigt så blev det en länk och plötsligt föll "packivern" på och jag fick packat en massa saker. Dessutom tog jag ner alla gardiner och tvättade lite fönster, men sen var klockan plötsligt så mycket så jag tänkte att det kanske är bäst att sluta innan grannarna tror att man förlorat förståndet.

I dag väntar då plugg mest hela dagen, eventuellt en promenix i det vackra vädret. Länken i går gick bra, jag försökte springa så mycket som möjligt vid sidan av cykelvägen, men det lyckades ju inte helt förstås. Tog en lite kortare runda och försökte känna efter hur det kändes i knäna och lårmusklerna och det kändes rätt så bra, dock tyckte jag flåset gått lite neråt igen, men det kan man kanske vänta sig.

Kvällen avslutades med en romantisk komedi i all min ensamhet och även om jag gillade filmen så började jag ju om möjligt sakna min lilla gubbstrutt ännu mera. Vilken tur att han kommer hem från Stockholm i kväll. Jag ska hämta dom på flygplatsen strax efter tio i kväll. Sen är det inte många dagar kvar innan vi är tillsammans hela tiden igen.

Min kusin vitamin ringde i går och meddelade lite mera jobbtider. Bl.a. så kommer jag att vara ledig HELA midsommarhelgen + måndagen efter. Kan ni fatta vilken lyx? :) I fjol vakade jag ju midsommaraftonsnatten, så där blev det inget vidare firande för min del. Nu är det bara att hoppas på vackert midsommarväder i år.

Sovmorgon, endast avbruten x antal gånger av en liten voffsing som plötsligt kommit på hur man tar sig ur sin korg. Så nu blir det inga lugna stunder här längre, för så fort han kommit sig ur korgen ska man vara snabb som Hassel och lyfta ut lillskrotten på backen, för han kissar direkt. Jag hade hoppats att han skulle ha hållts i korgen ännu en vecka, för här i Vasa finns det inga bra ställen att ha korgen på om han tänker börja smita ur den. I Lepplax har vi tänkt stänga av området under trappan och låta dem vara där tills han är helt rumsren, men det lyckas inte här i huset. Nå, får vakta lite mera på honom än annars.

Har läst flitigt på genetiken idag och jobbat lite med instuderingsfrågorna, sen har jag packat lite också, men ingenting känns särskilt motiverande för tillfället, så nu blev det en liten surfpaus. Jag har också tänkt komma mig i väg på en liten länk i dag. Benen börjar äntligen kännas bra igen och jag är glad att jag orkat hålla mig från att springa tills de återhämtat sig ordentligt. Det blir antagligen en lite kortare och långsammare variant av länk men huvudsaken är att jag kommer mig i väg. Det är farligt att lämna det för länge, blir bara svårare att komma i gång igen.

Nu ska jag först äta nåt. Jag har inte hunnit med annat än en frukostmacka ännu idag och klockan börjar närma sig kväll, inte bra. Men som sagt så lockar det inte så där överdrivet mycket att koka och ha sig när man är ensam. Tur att det snart är slut på det här provisoriska levandet. Ett par veckor till så står jag där i mitt eget splitternya kök och kokar för fullt. Åh, vad skönt det ska bli!

I dag har jag då verkligen fått konfronteras med en av mina värsta fobier. Jag har suttit med telefonen klistrad vid örat hela morgonen och ringt land och rike runt känns det som. Arbetet med EA får verkligen en att göra saker man annars helst skulle slippa. Kanske jag börjar bli vuxen? ;)

Det blev en kort natt, jag hade tusen och en saker som jag ville att gubben skulle gå igenom i går när han äntligen kom. Eftersom han lider av skräpsamlingsmani och har väldigt svårt att kasta saker, även om de varit oanvända i flera år och med 99,99% sannolikhet aldrig kommer att användas heller, så är det jag som är tvungen att stå för rensningen här i huset. Dock kan jag ju inte helt kallt slänga allt som jag definierar som skräp utan han måste ju till viss mån få säga vad han tycker. Så där grävde vi igenom högar med gamla kläder och en massa elektronikprylar och sladdar, för att inte tala om olika kartonger och förpackningar till varje teknisk pryl som han någonsin köpt. Helt ense var vi ju inte om allt, men jag fick i alla fall slänga ett par säckar med grejer och dessutom lov att föra en del kläder som var i gott skick till "Monas lumppis". Sen var det tidig väckning i morse eftersom jag skulle skjutsa David och Ola till flyget.

Sen dess har jag då suttit i telefon. Nu tror jag att jag ska ta en kort tupplur så att jag orkar med eftermiddagens föreläsningar. Dessutom skulle vi ha nån praktikinfo också, så vi börjar redan halv ett.

En skön fredag åt er alla!

Torsdag.
Amningshandledningskursen avklarad.
Världens sötaste vovvar möter mig vid dörren.
Min älskling kommer hit alldeles strax.
Livet e gött.

I bland känner jag för att leva lite farligt. Ni vet såna här tråkiga ensamma onsdagskvällar. Vissa hoppar fallskärm eller bungyjump när de vill uppleva lite spänning i vardagen. Äh, sånt är för mesar. När jag vill känna att jag lever farligt, då kör jag till butiken för att köpa en påse chips. Sedan när jag sitter och frossar kan jag riktigt känna hur mina ådror stockar sig av den perfekta blandningen av fett och kolhydrater. Risktagning på hög nivå, skulle jag vilja kalla det. Jag är övertygad om att fler människor dör i hjärt- och kärlsjukdomar än fallskärmshoppning. Snacka om att tänja sina gränser alltså. Att dessutom köra de 500 metrarna hem utan att spänna fast säkerhetsbältet ökar bara spänningen. Hur många dör väl inte i bilolyckor varje år, bara för att de struntat i säkerhetsbältet? Ni förstår att adrenalinet rusar i kroppen, va?



Ps. I fall nu mot förmodan det skulle hända sig att en polis läser detta, så vill jag bara säga att den där tredjesista meningen nog är en aning överdriven. Jag skulle mest kalla det för konstnärlig frihet, för att få folk att tro att här, här har vi verkligen en som lever ett spännande liv. Inte kan ni väl tro att jag, en stackars harmlös liten kärring, skulle syssla med såna kriminaliteter.