Marikas blogg

Torsdagen var ingen höjdardag här i huset. Redan från morgonen kände jag hur PMS-monstret hade tagit över min kropp och hela dagen var jag trött, irriterad och överhuvudtaget alldeles upp och nedvänd. Kom hem närmare sex-tiden på kvällen bara för att kunna konstatera att här var ingen mat gjord. Satte mig alldeles uppgiven och gråtfärdig vid köksbordet och inom räckhåll fanns skålen med julchoklad, vilket ju resulterade i att jag tryckte i mig säkert tio bitar på lika många sekunder. Sen hittade vi lite rester i kylskåpet som vi ansåg fick duga som kvällsmat. Mådde uruselt och förelog att vi skulle åka och hälsa på  mina föräldrar en sväng eftersom det alltid brukar få mig att må bättre.

.

Väl i Kållby var även Robbi, Mia och Teah på plats. Det blev en kväll med bus och skratt och det kändes bättre när vi satte oss i bilen för att åka hem. Slötittade på nån film innan klockan var så mycket att det var dags att gå i säng och under tiden kände jag igen hur mitt humör dalade i botten. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och gubben undrade bekymrat hur det riktigt är med mig och vad jag är ledsen över. Vilket jag förstås inte kunde svara på, för det visste jag inte ens själv. Jag konstaterade att jag är väl bara trött och tog min handduk för att gå i duschen.

.

Jag hann inte mera än vrida på vattnet innan jag kände hur ångesten tog över min kropp. Jag skakade av gråt, trycket över mitt bröst kändes som en järnklo och jag känner bara att - nu dör jag och sen hoppades jag lite att jag skulle göra det också för just i den stunden kändes allt så otroligt hopplöst och oöverkomligt att döden kändes som ett otroligt lätt alternativ mot att leva vidare med den känslan. Sedan fanns det ännu kvar en lite gnutta sunt förnuft i min hjärna som påminde mig om att jag nog vet att det bara är en ångestattack, att jag ska andas lungt och att det går över om en stund.

.

Det tog mig säkert tjugo minuter innan jag duschat klart och samlat mig så pass att jag kunde ta mig till sängen. Gubben hade somnat och låg och snarkade högt och eftersom han nu inte sovit allt för många timmar den här veckan han heller, så ville jag inte väcka honom utan försökte smyga ner under täcket rätt så ljudlöst. Jag kände att jag inte alls var mig själv ännu, men försökte ligga och andas någorlunda normalt och hålla tillbaka gråten. Nära, nära min kära man kände jag småningom hur trycket lättade och jag kunde slappna av och somna.

.

Jag trodde att jag hade lurat min ångest och glömt att packa med den när vi flyttade från Vasa, för jag har mått så otroligt bra sedan dess. Jag har tänkt att den till största del berott på att jag inte trivts någonstans och att jag varit för långt borta från min familj. Sen kommer plötsligt värsta attacken och jag kan inte sluta att förvånas. Trött och skoltrött har jag visserligen varit den senaste tiden, men ändå tycker jag att jag en lång tid har mått rätt så bra ändå. Den kanske största faktorn just nu är väl kanske ändå min kropp, som jag borde vara tacksam över för att den fungerar som den ska, men jag känner mig så fet och ful och önskar att jag någonstans ifrån kunde få den rätta disciplinen att ta itu med mina kost- och motionsvanor och försöka komma iform. Jag känner mig som en fånge i min kropp och önskar så innerligt att jag kunde känna att min kropp vore stark, smidig och en tillgång i stället för ett fängelse.

.

Till all lycka har jag min underbara make, som hjälper, tröstar och stöttar mig fast han allt som oftast har en sur, tvär och inåtvänd bitter maka att handskas med. Sen har jag underbara vänner som jag kan ha "terapisamtal" med. Och naturligtvis min underbara familj. Vad vore jag utan er? Ni gör alla mitt liv värt att leva, även de gånger ångesten ger mig dödslängtan. Tack för att ni finns!

.

I går var en halvbra dag. Jag var trött efter en kort natt och tålamodet var inte det bästa. Småningom kom jag dock i bättre "form" efter en lång diskussion med min fina vän Emma och en timmes sömn på soffan. När gubben kom hem var jag nästan mig själv igen och vi for ut och firade vår "10-år och 1 dags" dag. En snabb vända via Prisma efter det nödvändigaste till i kväll, sen via biltvätten och så hem igen.

.

Efter en ordentlig natts sömn känner jag mig som en ny människa i dag. Ja, min kropp är fortfarande fet och ful men i dag ska den hur som helst få hjälpa mig att ordna upp bland lite flyttkartonger, städa och ställa i ordning för kvällens julgröt. Jag fick ett infall här in i veckan att jag ska bjuda min familj på julgröt i helgen så i kväll kommer nästan alla hit. Lillebror och hans blivande har tyvärr julfest så de kommer inte att kunna vara med, men resten av gänget är förhoppningsvis någorlunda friska och kan ta sig hit. Det ska bli så roligt och redan tanken på att de ska komma får mig på så gott humör. Järnklon runt bröstet är borta och istället slår mitt hjärta glädjevolter. Livet är ändå så otroligt underbart och mina mörka stunder får mig att istället uppskatta de ljusa så mycket mycket mera.

.

Nu har jag varit rätt så öppen här och delat med mig av en massa igen. Ibland känner jag att jag är kanske lite väl öppen här i bloggen, men å andra sidan så vill jag vara ärlig. Jag vill inte att folk ska tro att mitt liv är rosenrött och en dans på rosor, för det är det inte. Sen finns det kanske någon annan där ute i cyberrymden som känner sig på liknande sätt och i så fall vill jag att just den personen ska veta att den inte är ensam i hela världen om att stundtals må väldigt dåligt. Att också ärligt kunna säga att jag inte alltid mår så bra istället för att gömma mig bakom den glada fasaden har också hjälpt mig att må bättre.

.

Nu ska jag fixa frukost på säng åt hjälten i mitt liv och sedan ta itu med dagens göromål. I dag ska det bli en bra dag. Det hoppas jag alla ni andra får också!

.

I dag ska jag ha presentation av mitt arbete, känner mig inte direkt förberedd, men brukar kunna ta de där arma presentationerna "på talang". Ett litet hum om vad jag skrivit om borde jag ju nog ha.

.

Två skoldagar kvar. TVÅ. Sen är det jullov. Lovade mig i jobb till min kära korvfabrik på måndagen och jag kommer inte ens i håg när jag senast skulle ha jobbat där, så vi får hoppas att jag åtminstone hittar till rätt avdelningar sen under mina kontrollrundor. Ska bli kul att träffa alla bekanta igen!

.

Ha en bra torsdag!

Ps. Min fina fina vän Mia fyller hela 27 år i dag. Ni kan gå in --> här <--och gratta henne tycker jag. :)

den känns rätt så bortslösad om jag får säga det själv. Förutom att det faktiskt var rätt så intressanta saker som mina klasskompisar gjort sina arbeten om, så kändes den här skoldagen evighetslång och jag var inte hemma förrän vid halv sex tiden. Trött som få efter en way too short natt (som vanligt) och hungrig så att jag både mådde illa och hade huvudvärk.

.

Gubben var inte mycket piggare än mig så det blev ingen desto mera invecklad matlagning här hos oss i kväll utan vi åt rågbröd med vår egenhändigt gravade lax. Som dock var ack så salt, så salt, så jag misstänker man får springa upp och dricka halva natten. Sedan skulle jag bara vila en liten liten stund, men som alltid när man kryper under filten på soffan bredvid sin bästa vän (och en lagom varm hund lägger sig på en) så tar det inte länge innan man tittar på tv med ögonlocken slutna. ZZZzzzz...

.

Få se nu om jag helt förstört nattsömnen, i så fall tror jag att jag tar till släggan och dångar den i skallen så man dånar av åtminstone ett par timmar. Kan dock ha en mindre trevlig bieffekt i form av huvudvärk misstänker jag så det kanske inte är så smart ändå.

.

I morgon är jag ledig, men jag ska hinna med både ett och annat. Först och främst har jag lovat fota mina söta syskonbarn i Grev, så det ska försöka hinnas med så länge dagsljuset finns att tillgå. Sen måste jag via handarbetsaffären och försöka få tag på något som åtminstone ditåt liknar garnet till tröjan jag dillade om tidigare. Efter elva år är den nu nämligen så gott som färdigställd, men de sista varven på halsringningen räckte inte garnet till och sen ska den ju sys ihop också. Så det är inte så där überviktigt att det är exakt rätt nyans och så, det kommer inte att synas desto mera, men något åt samma håll skulle man ju gärna ha förstås. Hur enkelt det sen är att finna kan man ju fråga sig, jag antar att garnsortimentet åtminstone till viss del ändrat under de senaste elva åren.

.

Sen på kvällen kommer mina vänner på besök. Emma, Frida och Anette ska våga sig på att besöka Lepplax och beskåda vår halvfärdiga boning. Jag borde alltså försöka hinna piffa upp lite här. Inte så mycket, men så att de nu tror att vi alltid har det så där jättefint och ordning och reda här hemma. Ni vet, den där fasaden som är såååå viktig. Eller så inte. Jag kanske inte piffar nåt alls, det är ju mina vänner - och inför vem ska vi kunna vara oss själva om inte inför våra vänner. Inte bryr jag mig om hur det ser ut hos andra heller. Om det ligger en hög med post i hörnet eller om man snubblar över utspillda leksaker när man kommer in. Ett hem är väl till för att levas i, inte för att vara något utställningsobjekt som man kan yvas över. Det är i alla fall min åsikt. Vad nu den är värd - men tack för ordet i alla fall. Nu blir det att försöka sova lite till och hoppas på att man är pigg och kry i morgon. Godnatt!

Endast tre skoldagar kvar detta år och sedan är det dags för jullov för den här tanten. Visserligen ska jag jobba en del under lovet men jag har också planerat in en hel del lediga dagar. Jag kommer visserligen att sitta rätt så klistrad framför datorn och försöka knattra ner det sista på EA, men någonstans däremellan ska jag bara luta mig tillbaka, grabba sticksömmen och njuta av livet.

.

I dag väntar olika arbetspresentationer, för min del blir det bara att lyssna, jag ska presentera mitt arbete på torsdag. Jag hoppas att mina klasskompisar har hittat en massa intressanta ämnen att småforska i.

.

Ha en skön tisdag alla, håll tummarna att jag hålls vaken både till och från Vasa.

I dag har jag en ledig dag. Jag vaknade när gubbens klocka ringde strax före klockan sex och sedan dess har jag inte kunnat somna om. Jag försökte först knipa åter mina ögon och njuta av några timmars extra sömn, men efter en timmes fruktlöst försök så konstaterade jag bara att nej - jag är ju inte ens trött, varför ska jag då sova? Startade upp datorn och har fördrivit en timme på att slösurfa runt. Sen kom jag på att jag skulle skriva ett blogginlägg om min underbara lördag, med bilder för en gångs skull.

.

Så jag började söka fram sladden till kameran, men den var som bortblåst, så de bilderna får vänta till en annan gång. I stället hittade jag min halvt färdigstickade tröja som jag började sticka på när jag gick i nian, alltså för elva år sedan... Hela det stickandet har lämnat på hälft eftersom den ena stickan gick av och jag har inte kommit mig för att köpa nya. Det fattas ca 10 cm på var ärm (jag stickar båda samtidigt) så det är ju inte mången timmes jobb kvar på hela tröjan ens, men det har som sagt bara lämnat för mig.

.

Nu kom jag då fram till att jag ska införskaffa nya stickor i storlek 5,5 och färdigställa tröjan. Men för att jag ska "få" göra det så måste jag först städa huset, för det blev inte av i helgen trots mina goda intentioner, och så ska jag ha tagit en promenad och varit i duschen. Många planer för dagen alltså, så det är lika bra att börja på.

.

Men först måste jag ju dela med mig av min underbara lördag. Den började lite mindre underbart i och med att klockan ringde halv sju och jag hade gått och lagt mig strax efter halv två, men efter att ha få tvättat bort de största "sömnskorven" ur ögonen och kommit mig till skolan så gick det riktigt bra. Vi snackade infertilitet och vår föreläsare hade personlig erfarenhet av ofrivillig barnlöshet vilket inte gjorde ämnet mindre intressant direkt. Jag passade samtidigt på att utnyttja den kvinnliga simultanförmågan och färdigställde Moahs andra benvärmare samtidigt som jag lyssnade.

.

Vi fick sluta tidigt och det gjorde mig lycklig som sällan förr eftersom det innebar att jag hann hem i tid för att följa med familjen flax på skogsäventyr. Jag ringde gubben på hemvägen som ställde picknicväskan klar och plockade fram lämpliga kläder. När jag kom hem så bytte jag om i ett nafs och sen hoppade vi i bilen och körde till Kållby. Där väntade hela gänget på oss och vi installerade oss på traktorflaket och drog till skogs. ALLA var med och det var en så otroligt underbart rolig dag. Det blev korvgrillning och pulkadragning och vädret var perfekt. Inte för kallt, men inte för varmt så att det blev blött. Efter några timmar i kylan packade vi ihop oss på flaket igen och styrde hemåt. Lagom trötta och dåsiga och fulltankade med frisk luft (och kanske någon promille traktoravgaser... ;) )

.

Detta låter som världens trivialaste sak och säkert totalt ointressant för den som inte var med - men för mig är min familj så otroligt viktig och alla ligger mig så nära om hjärtat att det nästan gör ont bara jag tänker på dem. För mig var det här en dag som jag ömt packar in i stöttåligt material och magasinerar i ett rum nära mitt hjärta. Jag är så oerhört tacksam att jag välsignats med så underbara föräldrar, syskon, svägerskor/svågrar och inte minst syskonbarn. Jag är så lyckligt lottad att det nästan inte är klokt. Jag hoppas att jag aldrig glömmer bort att vara tacksam över den här gåvan.

.

Här skulle jag kunna fortsätta i oändlighet med att beskriva min familj men som jag nämnde tidigare har jag en del att hinna med i dag om det ska bli några nya stickor för den här 26-åringen med starkt präglade tant-anlag. Jag vill bara än en gång påminna er om att ta hand om er familj och era nära och kära. En skön start på veckan till er alla!

.

I dag är det fredag och för min del en "ledig" dag. Vilket innebär att sitta framför datorn tills man kroknar. Jag har redan skickat in ett arbete och nu ska jag ta itu med lite resultatsredovisning för EA. Hipp hurra.

.

I går hade vi otroligt inressanta föreläsningar i tolkning av CTG kurvor. En och en halv timme förflöt i en hast och man hade gärna suttit där längre. Det händer inte så ofta, kan jag meddela er. För tillfället är jag så fruktansvärt skoltrött så jag vet inte ens hur jag ska orka med de fyra sista skolveckorna. Till all lycka så gick gårdagens tent någorlunda trots ett tentläsande som närmade sig en bottennivå. Jag försökte flera gånger under dagen att ta mig i kragen och börja läsa, men när klockan var över elva och det var dags att söka sig i säng hade jag väldigt halvhjärtat slarvskummat genom mina papper två gånger. Detta trots att ämnet i sig inte på något vis var ointressant, men jag orkade bara inte. Allt som heter skola börjar stå mig upp i halsen vid det här laget. Blä!

.

När vi slutade i går så slängde jag ett öga på min telefon och fick hjärtat i halsgropen när jag såg att jag hade tre missade samtal från söstra mi. Jag hann tänka ut tusen och ett hemska scenarion om vad som hade hänt innan hon svarade och var glad som en lärka. Hon undrade bara hur det skulle bli med vår pysselkväll som vi planerade in för en dryg vecka sen. Snacka om att skrämma livet ur folk... Nåja - pysselkväll blev det i alla fall, även om vi åt ungefär lika mycket som vi stickade (om inte mera) men roligt hade vi och det var huvudsaken.

.

Nu ska jag då som sagt ta itu med mitt EA. Jag hoppas på att ha skrivit det mesta tills gubben kommer hem, för då blir det storhandlande och sen storstädning innan det är dags för Idol-finalen. Jag har bestämt mig för att sitta och kolla hela finalen trots att jag ska upp till skolan i morgon. Vi har nämligen dessa lördagslektioner igen, med obligatorisk närvaro, så hur mycket jag än skulle önska att jag kunde skolka så går det inte. Å andra sidan ska vi snacka infertilitet i morgon och det är ju som bekant ett av mina favoritämnen, så jag kanske överlever ändå. Ni kan ju försöka hoppas på det åtminstone.

.

Ha en bra fredag!

Vi är hemma igen från Sverigeresan. Vi hade en riktigt bra helg trots vissa incidenter som man inte kan annat än skratta åt i efterhand. Efter ett par dagars umgänge med gubbens bror och hans familj, tackade vi för oss på måndagsmorgonen och styrde norrut för att möta upp mina föräldrar och Eva och Tobbi vid IKEA.

.

Tog två vändor via butiken, först en snabb där vi plockade det vi planerat redan i förhand, sedan blev det ett besök på MAX (vilka faktiskt har Sveriges godaste hamburgare, precis som de säger i reklamen). Sedan blev det en vända till, då vi gick runt och tittade och plockade på oss lite smått och gott som kunde tänkas passa in här hos oss. Sen hade vi lite "beställningsvaror" åt andra som vi plockade ner i vagnen i förbifarten.

.

När vi skulle köra hem var det ett förskräckligt före och vi körde efter husbilen, bara från Haparanda till Oulu tog det ju två timmar att köra. Lyckligtvis blev det bättre efter Oulu, men vi bestämde oss för att ändå köra i "karavan" så att ingen skulle riskera att lämna längs vägen. Sen skulle vi ju bara och hämta Kira från Dantti och Ninas men som vanligt kom vi oss inte därifrån förrän efter dryga två timmar.

.

I går firades självständighetsdagen med lite tentläsning, ihopskruvande av bokhyllor, tömning av x antal kartonger och sedan på kvällen lev det "bal" med Mia & Hassi. I dag har jag inte fått så värst mycket vettigt gjort, men nu måste jag verkligen ta itu med tentläsningen, i morgon har vi tent i Neonatologi och man vill ju helst nog veta vad man ska skriva om när man sätter sig där med pennan i hand.

.

Summa sumarum - vi har haft det bra sen jag skrev sist. Stort TACK ännu en gång till M&M för er gästfrihet och till D&N för hundvaktandet. Säg bara till om vi kan ställa upp för er nån gång!

I morgon efter skolan så tar vi vår väska under den ena armen och hunden under den andra och sedan så beger vi oss i väg norrut. Hunden lämnas i trygga händer i Kivilös och sedan är det raka spåret till Luleå som gäller. Det är över ett år sedan vi sist kom oss i väg för att hälsa på gubbens bror och hans familj så det är verkligen på tiden. Vi har inga större planer förutom att umgås och om man har tur blir det kanske lite julshopping på lördan. På måndag styr vi kosan mot Ikea Haparanda där vi hoppas möta upp en och annan medlem av familjen flax. Har redan skrivit en inköpslista som inte är så lång, men desto dyrare och jag hoppas att allt jag tänkt köpa finns i lager.

.

Jag vill alltså passa på och önska er en trevlig helg, det kan bli sparsamt med bloggande för min del, men man vet ju aldrig... :) Ha det gott!

I princip har jag suttit och skrivit skolarbete i x antal timmar och i princip så fick jag hela arbetet klart. Tyvärr är det inte examensarbetet som det är frågan om, men i vilket fall som helst så är jag nöjd med dagens verk. Nu borde jag då belöna mig med något, men se det har jag gjort redan i förskott. I dag var jag nämligen och inhandlade den hett eftertraktade lampan till trappan. Tack vare rabattkupongen jag fick av kusin vitamin så blev den nu endast att kosta 87,50 i stället för 125 och även om det i vilket fall som helst sved ordentligt i en stackars studerandes börs så är jag så nöjd med mitt inköp att det får gå för den här gången. Nu borde jag bara få gubben att spika fast listerna runt fönstret i trappuppgången och hänga upp lampan så kunde jag ju njuta riktigt till fullo av den. Inpackad stående på golvet i källaren bland annat bråte är den knappast till mycken glädje.

.

Vi hade bara halvdag i skolan i dag för tanken var att vi skulle räkna lite läkemedelräkning på egen hand på eftermiddagen men jag valde att spendera den med mina syskonbarn Moah och Leon och kusinbarnen Theo och Alva. Söta gullungar alla fyra, men jag har full förståelse för att min syster har händerna fulla de dagar hon agerar privatvårdare åt de två sistnämnda samtidigt som hon "sköter" de egna barnen. Fyra barn i en ålder mellan 2 år och 9 månader och 1 år och 1 månad är inte det enklaste att hålla styr på.

.

Nu ska jag söka efter nåt ätbart i våra skåp, sen jag åt frukost i morse kl sju så har jag bara ätit två jultårtor hos min syster så nu börjar både magen och huvudet sända mig oignorerbara signaler om akut undernäring så det är väl bäst att åtgärda problemet å det snaraste. Ni får ha det så gött så länge!

.

h. plugghästen

Jag överlevde min dramatiska bilfärd så ni kan andas ut. I stället har ett annat problem inträffat.

.

Depp har nämligen flyttat in till oss. Tyvärr inte hunken Johnny utan en försenad höstdepp som slagit klorna i mig de två senaste dagarna. Jag borde skriva på mitt EA och på min inlämningsuppgift, samtidigt som jag skulle behöva rensa i alla lådor gubben släpade in i källaren. Dock får jag inte gjort ett enda dugg. Jag är bara så fruktansvärt fruktansvärt trött. I skolan kan jag knappt hålla ögonen öppna. Förra veckan somnade jag t.o.m. under en lektion och det har aldrig hänt förut.

.

Inte bara källaren utan även köket ser ut som ett smärre bombnedslag och jag är besviken på gubben för att han alltid tar för givet att det är jag som ska rensa upp skiten här hemma. Vilken tur att jag ska tröstshoppa en lampa i morgon, en lampa som jag dreglat över i ett par månader redan, men i morgon har jag bestämt mig för att äntligen unna mig den. Hoppas att den får mig på bättre humör och att jag hittar lite inspiration till att skriva på mina skolarbeten. Vi har nämligen funderat på att åka och hälsa på till Luleå i helgen, men om det ska lyckas så måste jag nog ha gjort undan en massa skoljobb innan dess och nu har jag ju bara två dagar på mig att få det gjort. Så jag hoppas som sagt att lampan gör susen. :) Annars får någon gärna komma hit och liva upp stämningen lite för mig.

.

Nu ska jag dyka i säng, har suttit uppe alldeles för länge, men när man däckat i soffan en stor del av kvällen så lyckas det inte riktigt det där med att somna i tid. Godnatt!

innan jag ska iväg till skolan. I dag är det Emma som ska köra och det känns skönt, då behöver man inte sitta och spärra upp ögonen för att inte somna när man kör. :) Jag har haft en riktigt skön helg, fick gjort massor på fredagen och tänkte börja njuta av mitt mysiga hem när gubben plötsligt fick fnatt och började riva ut en massa kartonger ur garaget och nu är källaren alldeles överfull med pafflådor och grejs. Hipp hurra. Nå, förhoppningsvis kommer jag mig för att reda upp det hela under veckan.

.

Lördagen tillbringades ju dels i skolan och dels på lillajulsfest hos min kusin och hennes man. Det var en rolig kväll om än mina ögon inte ville orka ända till slutet. (Att gå och lägga sig halv två på natten är ingen hit när man ska upp till skola nästa morgon...)

.

På söndagen tog vi lång sovmorgon och det var såååå skönt att få sova tills kroppen själv tycker att den fått tillräckligt med sömn. Vaknade vid halv elva och efter ett sent morgonmål dök man under täcket igen för att riktigt dra ut sovmorgonen så länge som det bara gick. Blev bjudna på otroligt god söndagslunch i Kållby innan vi fick sticka hemåt igen eftersom jag skulle grädda lite jultårtor innan kvällens gudstjänst. Några timmar senare fick man stämma in i Hosianna och ett flertal andra vackra adventspsalmer. Stämningsfullt!

.

Nu ska jag bege mig iväg på vad som kan vara min sista bilfärd i livet. Jag ska körande till Mysinge med "Skruttbilen" (=Mazdan) och min kära make har fortfarande inte bytt till vinterdäck. Men tack för att ni läst min blogg i så fall, hoppas ni hittar någon annan blogg att följa i stället i fall det slutar här. Sen så älskar jag hela min familj, så det behöver de inte lämna och grubbla på heller. Min fadderdotter Moa ska få ärva mina ringar. (Det har jag lovat redan tidigare... ;) ) Sköt om er!

Inte här i alla fall, men i dag har jag tänkt att det ska bli lite ändring på det. Eftersom vi har föreläsningar i morgon (fatta att man ska till skolan på en lördag - känns ju som om man vore tillbaka på 40-talet minst!) så är jag ledig i dag och har tänkt använda en del av den här dagen till att sätta upp julgardiner, fixa ihop en adventsljusstake och plocka fram lite andra julattiraljer. Få se sen om det hjälper och julkänslan infinner sig. Man kan ju åtminstone hoppas.

.

Den här veckan har gått i en racerfart, det har varit skola, pendlande, stickande, tjejträffar, barnpassning och EA huller och buller om varandra. Bara jag får avverkat morgondagens föreläsningar så borde jag vara nere i 6 ynka skolveckor kvar. Kan ni förstå hur lite det egentligen är? Att det sedan återstår 32 praktikveckor är ju en annan sak, med tanke på hur snabbt de förra gick så kommer det ju att bli nemas problemas. Har nu också börjat spinna vidare på tanken att ta mig till Stavanger på universitetspraktik nästa höst och även om en del av mig får ångest redan vid tanken, så känns det ändå som att jag behöver utmana mig själv och att jag kommer att gå miste om något i fall jag nu inte ens gör ett försök. Jag hoppas på att få lurat med mig Emma, så jag inte är alldeles mol allena i världen. :)

.

Nu ska jag ta och börja på i ena änden av min långa "dagens projekt-lista" så får vi se om jag slutar i andra änden eller strandar mitt i. Jag borde även bege mig ut på en promenix för att samla ihop lite mossa och eventuellt en och annan kotte till min ljusstake. Eller ljusbricka är kanske en mera korrekt benämning på det hela. Om ni har tur så får ni kanske se ett resultat av det hela, men ha inte för stora förhoppningar. Mina pysselidéer har en tendens att se bättre ut i skallen på mig än när mina händer fått försöka sig på att förverkliga mina tankar.

.

Ha en skön helg alla!

Tillbaka till skolan med allt vad det innebär. Ska ha avverkat fyra kurser nu de kommande veckorna och ni kan ju tänka er hur mina dagar kommer att se ut. Så här långt vet jag i alla fall om en tent och en inlämningsuppgift. Dessa ska man nu alltså hinna fokusera på samtidigt som man skriver EA och försöker få hemmalivet att gå ihop. Att dessutom sätta närapå tre timmar om dagen på att pendla känns ju si så där det också, lyckligtvis har jag ju Emma som jag samåker med så varannan dag får man vila ögonen lite. Jag ser alltså redan fram emot mitt jullov kan jag meddela. :)

.

Har i övrigt haft det riktigt bra sedan jag bloggade sist. Det gick fint att jobba fast det var en tid sen sist och lördagskvällen tillbringades i Kållby med Moah, Leon & Co. På söndagsmorgonen planerade vi in en långpromenad och i det härligt frostiga vädret blev det en rejäl tur längs skogsvägarna i Kållby. Detta toppades sedan med älgköttslunch hos mina föräldrar, så en bättre start på dagen får man knappast. På söndagskvällen tog vi en riktig slapparkväll, kollade på film och åt godis.

.

I går inledde jag så skolan igen och nu gäller det bara att hålla ut de här sista veckorna, men har man bestämt sig för att det ska gå så gör det väl det. Det är ju inte så länge kvar nu, fyra veckor före jul och tre efter, sedan är det bara praktik som gäller resten av min utbildning. Det börjar kännas som att det är väldigt lite kvar, trots att det egentligen är lite på ett år ännu innan jag blir klar. Eftersom de olika praktikavsnitten ligger på 2-6 veckor var så känns det som om tiden går så fort, man får hela tiden byta ställe och uppgifter och man lär sig hela tiden nya saker. Mina tio praktikveckor nu i höst gick ju i ett huj, säkert mycket tack vare att jag trivdes så otroligt bra, om man inte trivs tror jag nog att tio-tolv veckor på ett ställe kan kännas evighetslånga.

.

Nu ska jag ställa mig i ordning för skoldag nr 2. Ha en bra tisdag!

efter att ha städat huset, skrivit klart alla mina praktikdokument och tagit en promenad med vovven så borde jag ju ha heeela helgen ledig för att... tacka ja till att jobba på avd 1 i morgon bitti... jag antar att jag är ett hopplöst fall vad gäller jobbande, jag har så svårt att tacka nej om jag inte faktiskt har något förhinder som gör att jag inte kan komma i jobb. Men å andra sidan så känns det inte alls stressigt att fara i jobb i morgon då jag ändå fått gjort så mycket här hemma i dag. Det är bara desto roligare då lönebeskedet kommer på mailen. :) Dock är det nästan två månader sedan jag senast var i jobb på ettan, så få se om jag hittar nåt på stället mera och om jag ens kommer i håg vad det var man gjorde där, så jag nu inte börjar koppla nån CTG-kurva på någon som ligger i hjärtövervakningen... ;P

.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet på lakritskolan som jag gjorde här om dagen, ifall det är flera än vi som inte prenumererar på ÖT och alltså inte fick årets Luciabilaga heller.

.

Lakritskola, ca 60 st. (mina blev nog 80 st)

3 dl vispgrädde

3 dl socker

1 dl sirap

1 msk kakao

0,75 dl turkisk peppar karameller

2 tsk smör

200 g mörk choklad

Klä en form, ca 20x20 cm med bakplåtspapper.

Krossa karamellerna i en mortel (eller som jag, i vitlökspressen ;), eller var riktigt smarta och köp färdigt krossade). Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade karamellerna i en vid kastrull. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock, rör inte om för mycket under tiden det kokar. Koka ca 15-20 minuter eller tills smeten klarar kulprovet. (droppa lite smet i ett glas med kallt vatten - det ska gå att rulla en seg kula av smeten) Rör ner smöret i smeten (det måste jag erkänna att jag glömde, men mina kolor var goda även utan smör), häll smeten i formen. Ställ kolan kallt att stelna. Smält under tiden chokladen i vattenbad, låt den svalna. Det skall bara vara ca 10°C skillnad mellan kolan och chokladen. Skär eller klipp (jag rekommenderar att klippa, kniven bara fastnade i den sega kolan) kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett bakplåtspapper. Ställ kallt att stelna, men när chokladen stelnat ordentligt så är det bäst att förvara kolan i rumstemperatur annars är den så skarp när man ska äta den. Om man vill kan man sätta något fint papper runt kolorna så har man njutning både för ögonen och tänderna.

.

Det är fredag och jag är ledig. Tog sovmorgon till halv tio och sen kom jag på att jag borde ha varit smart och åkt till stan för att vara med i mötet om utbrytandet av vår tomt, vilket var just halv tio, men det är för sent att ångra det nu. Gubben hade nog tänkt åka, men han har nog också helt säkert glömt bort att det var i dag. Ingen skada skedd, mötet är nog bara en "formalitetssak" och det är inget man måste vara med på.

.

Luftfuktigheten där ute ser ut att ligga på nära 100%, så jag tror jag grabbar tag i dammsugaren och skurmoppen innan jag tar med vovven på någon promenad. Lyckligtvis har det inte hunnit bli så stökigt här under veckan som gått, så det är mest att städa ytorna och det tar inte så många minuter, vårt hus är rätt så lättstädat och det är jag tacksam över. Det värsta är trappan eftersom vi rivit bort laminaten men inte "hunnit" sätta nån matta på trappstegen så nu är de i stället täckta med en brun filtmatta som allt damm fastnar i och som är hopplös att dammsuga.

.

Jag känner mig på så gott humör och det gjorde jag hela gårdagen också och jag är helt övertygad om att jag har mina promenader att tacka för det, helt otroligt vad frisk luft och motion gör för sinnet. Likväl glömmer jag bort det mellan varje gång och sjunker bara djupare ner i en grå håglöshet när jag slutar röra på mig. Nu ska vi hoppas att det blir en ändring på det hela. Min lillebror och hans flickvän ska nämligen gifta sig i början av nästa sommar och till dess vore det ju roligt om man hade blivit av med ett kilo eller två (eller helst tjugo...) så jag ska försöka ha det målet framför mig. Med tanke på att jag även blivit tillfrågad om jag vill vara speaker tillsammans med min svägerska Mia så skulle det ju kännas en aning bekvämare att stå inför folk om man inte helst skulle gömma sig i en soptunna eller nåt liknande.

.

Nåväl - en riktigt skön helg önskar jag er allihop. Kom i håg att motionera och att umgås med dem ni älskar, sånt mår man bra av!

men två gånger är en vana!

Jag kom mig faktiskt på promenad i dag igen och det innebär jag att jag promenixat två gånger denna vecka. Hoppas på vackert väder i morgon så kan jag få det till en tredje om det riktigt vill sig. Jag hade vovven med och den sista kilometern tränade jag henne i att gå utan koppel och hon var hur duktig som helst, även om jag hela tiden får påminna henne om att gå vid min sida och inte varken rusa före eller stanna efter. När vi bodde i Kållby hade jag ju tränat henne så att jag kunde gå hela min runda utan att ha henne i koppel, men när vi flyttade till Vasa så vågade jag inte ta några risker, speciellt inte med tanke på att vi bodde mitt i stan till en början, så då kom vi av oss med de koppellösa promenaderna. Nu tänkte jag dock ta nya tag, så får vi se hur det lyckas. Till en början är hon alltid så ivrig, så hon har inte tid att lyssna, men när man hunnit avverka några kilometer och hon fått det värsta springet ur benen så börjar hon orka lyssna lite på vad man säger också. Min söta vovve. :)

.

I dag ringde sötnosen Teah också och ville komma på visit och hon kunde inte ha varit mera välkommen. Så här har vi byggt tågbana, spelat "fotboll" med golfklubbor och sett storhövade katter pussas med blåa björnar. Man får vara med om ett och annat tillsammans med en tvååring. Underbara ungar, om de bara visste hur mycket livsglädje de ger sin faster/moster!

.

Kvällen avslutades framför tv:n och där har jag nu suttit alldeles för länge. Nu blir det att krypa i säng och stjäla lite värme av min älskling som sovit i flera timmar redan. Livet e gött!

på min praktik... :( I natt hade jag mitt sista skifte och det var ingen som ville komma och föda för mig så jag spenderade mest natten med en söt unge i famnen. Inte illa det heller. Jag fick under mina fyra praktikveckor ihopskramlat till hela elva förlossningar och jag är riktigt nöjd med det. Jag har lärt mig massor och inser att det finns oändliga massor kvar att lära. Tur ändå att det bara var min första "riktiga" praktik och inte den sista. Nu blir det att orka med skolan i drygt två månader och sedan ett nytt ställe, jag hoppas jag får ett lika bra bemötande och lika bra handledning där som jag fått på 4:an. Fast jag har å andra sidan svårt att tro att någon ska kunna matcha det. Jag är så innerligt glad att jag fick börja barnmorske"karriären" på Malmska. Jag har fått så bra feedback under hela tiden att jag känner att mitt självförtroende vuxit med decimetrar minst. Jag hoppas att det inte hunnit krympa så mycket innan jag ska ut på nästa praktik.

.

Jag sov till ett nu efter nattskiftet, men sen var det en liten vovve som tydligen ansåg att nu fick det vara nog så hon började gå fram och tillbaka runt fotändan av vår säng med klorna tripp trappandes mot golvet så att sova vidare var en omöjlighet. Det var bara att gilla läget och masa sig upp. Jag är nu i valet och kvalet om jag ska ta en promenix eller om jag ska börja ett allvarligt försök att rensa upp i alla papper som ännu inte kommit sig i mappen av sig själv. Det lutar liite åt en promenad, vi ska se om jag får aktiverat mig så pass att jag verkligen kommer i väg.

.

I går fick jag umgås med sötaste Kevin och Pontus. Syrran kom hit en stund på förmiddan så att jag skulle få den värsta saknaden stillad och så hennes man skulle få sova i fred efter nattskiftet. Så här lekte vi med tågbana, åt tortillas och glass och kramades ett par timmar innan det var dags för dem att åka hem igen och dags för mig att åka till mina farbröders bilverkstad och byta till vinterdäck på bilen. Under tiden de bytte däck (de ska bytas på fälgarna, annars hade jag (läs: gubben) nog fixat det själv) så fick jag låna min farbrors bil så jag for hem till mina föräldrars där jag hämtade min Piece of cake bok och skrev av ett recept på lakritskola från förra helgens Luciabilaga. Efter att jag hämtat bilen igen så for jag via butiken och köpte ingredienser till en New York blueberry cheesecake och lakritskolan.

.

Väl hemma igen så satte jag igång med att baka och koka kola. Kakan tog jag med till praktiken som ett litet tack för dessa underbara veckor jag fått vara där och kolan bjöd jag Martin och Soffi på när de kom sig hit på en liten kvällsvisit. Enligt receptet så skulle det bli ca 60 bitar kola men det blev nog drygt 80 bitar för mig och jag tycker att hade man gjort dem större hade man fått tugga i en evighet. Dessutom räckte inte 200 g choklad till att doppa alla kolor i så jag måste köpa en ny chokladplatta till resten, sen har jag tänkt sätta nåt papper på eller nåt i den stilen så har man ju lite julgodis klart. Dock tror jag inte att den här satsen räcker ändå till jul, men med tanke på hur pass enkelt det var att göra dem så ska jag väl hinna göra en sats till. Jag rekommenderar verkligen receptet, det var riktigt goda kolor!

.

Nä, nu får jag väl börja aktivera mig om det ska bli nåt vettigt av den här dagen också, vi hörs!

solen skiner i daaag...

Jag tog vovven i kopplet och sedan begav vi oss ut på en timmes promenad i det vackra om än lite kyliga vädret. Perfekt väder för Kira, hon blir varken lerig eller våt. Jag har inte haft varken tid eller motivation till någon sorts motion på evigheter och jag är så övernöjd med mig själv för att jag verkligen kom mig iväg. Gissa om vi njöt båda två - varför ska det vara så evinnerligt svårt att komma sig för en promenad när det är så skönt när man äntligen gör det?

.

Jag jobbade flitigt med examensarbetet igår så jag kände för den sakens skull också att jag med gott samvete kunde göra nåt annat från morgonen i dag. Nu ska jag dock riva i igen, tänkte börja med att skriva ut lite flera intervjuer och försöka mig på att påbörja någon sorts analys av det hela. Wish me luck!

i dag var det tänkt att jag skulle ha en ledig dag, men där strax efter sju blev jag inringd till praktiken. Jag var redan vaken eftersom jag inte hunnit somna om efter att gubben stack i väg till jobbet, så det gjorde inget för min del, jag steg gladeligen upp för att få välkomna ett nytt liv till världen. Sämre start på veckan kunde man sannerligen få. :)

.

Nu har jag bara ett kvällsskifte kvar i morgon (med utvärdering, hua... ;) ) och sen ett nattskifte mellan onsdag och torsdag. Sedan är det över med förlossningspraktiken för den här gången, hur trist det än känns. Jag känner verkligen inte för att börja skolan igen, med en massa tenter och inlämningsarbeten. Jag skulle helst fortsätta där jag är, jag trivs så fruktansvärt bra! Fast å andra sidan är det ju bra att man får se lite annat också mellan varven, så jag ska väl försöka stå ut de fyra veckorna nu innan jullovet, då får jag ju komma tillbaka och jobba lite igen.

.

I dag fick jag världens bästa present (nästan i allafall) på posten, nämligen utjämningsfakturan på elen. Vårt hus värms ju upp med direkt el och det är ju som bekant inte det mest ekonomiska systemet, men vi har nu kämpat på och betalat en hiskelig summa varannan månad, vad annat kan man? När jag hämtade posten i dag och såg att det kommit en ny elräkning så kunde jag inte annat än sända en suckande bön uppåt att det skulle vara en utjämningsräkning och att den inte skulle vara på mer än några hundra euro högst. Men nu visade det sig att under tiden april - början av november har vi betalat för mycket, vilket nu alltså innebär att det är en god stund innan vi får nästa elräkning med nåt att betala över huvudtaget. Det var ett av de snabbaste bönesvar jag fått och jag kunde knappt ha blivit mera lättad. Med tanke på att jag ska pendla till Vasa ca 5 dagar/vecka de närmaste månaderna kunde en sådan avlastning som att slippa elfakturorna ett tag framöver inte komma lämpligare.

.

Nu ska jag ta itu med mitt EA som blev tvunget att stiga åt sidan för förra veckans myckna arbete och bibelhelgsförberedelser. Håll tummarna för att jag orkar skriva åtminstone ett par vettiga rader i kväll, jag börjar snart bli desperat. Hohho...

.

Dessutom saknar jag mina gosiga syskonbarn så otroooligt mycket för tillfället. Eftersom vi inte hade möjlighet att fira farsgubben i lördags som de andra gjorde så missade jag ju alla sötnosarna på en gång. Så nu - syskon kära, är det bara att pallra sig i väg hit så fort ni läser detta, annars är det ert fel om jag förgås... ;)