Grattis Finland
På självständighetsdagen!
En dag som denna borde man ju tänka på alla de unga pojkar och män som satte livet till i kampen för fosterlandet. Det är ju dem vi har att tacka för att vi i dag än en gång kan fira en självständighetsdag. Åtminstone jag måste bekänna att jag inte varit/är den flitigaste då det gäller att visa tacksamhet över att få bo i ett fritt land. Det har väl nog största orsaken i att man alltid gjort det, så det har blivit en självklarhet.
Detsamma tror jag gäller det mesta i övrigt också. Jag har aldrig upplevt att det inte funnits mat att sätta på bordet. Jag har aldrig varit arbetslös. Tillfälligt pank har man ju varit nån gång men det har ju inte berott på annat än dålig pengaförvaltning - alltså jag har haft mig själv att skylla. Jag har fått så gott som hela min skolgång gratis. (Förutom de 85?€ vi betalade per år i Yrkes och marrade något förskräckt över - nästan så man skäms i dag) Skolmaten har varit gratis - förutom nu då jag tvingas betala 2,60 per måltid (=en struntsumma om man tänker vad man får för den). Jag får varje månad studiestöd på dryga 260 €, det enda jag behöver göra är att uppvisa mina studieprestationer. Det innebär att jag inte är tvungen att ta studielån, alltså jag behöver inte betala tillbaka några pengar.
Det skulle antagligen finnas en hel massa annat att räkna upp, men slutklämmen är den samma - vi har det så bra i Finland och får så mycket gratis att vi glömmer bort att vara tacksamma. Om det krävdes lite mera blod, svett och tårar för att få livet att fungera skulle man högst antagligen glädjas mera åt det lilla man har i stället för att hela tiden kräva något mera - helst serverat gratis på silverfat.
Nåja - det får räcka som moralpredikan för den här gången, tack för ordet! ;-)
Vår vackra flagga!
En dag som denna borde man ju tänka på alla de unga pojkar och män som satte livet till i kampen för fosterlandet. Det är ju dem vi har att tacka för att vi i dag än en gång kan fira en självständighetsdag. Åtminstone jag måste bekänna att jag inte varit/är den flitigaste då det gäller att visa tacksamhet över att få bo i ett fritt land. Det har väl nog största orsaken i att man alltid gjort det, så det har blivit en självklarhet.
Detsamma tror jag gäller det mesta i övrigt också. Jag har aldrig upplevt att det inte funnits mat att sätta på bordet. Jag har aldrig varit arbetslös. Tillfälligt pank har man ju varit nån gång men det har ju inte berott på annat än dålig pengaförvaltning - alltså jag har haft mig själv att skylla. Jag har fått så gott som hela min skolgång gratis. (Förutom de 85?€ vi betalade per år i Yrkes och marrade något förskräckt över - nästan så man skäms i dag) Skolmaten har varit gratis - förutom nu då jag tvingas betala 2,60 per måltid (=en struntsumma om man tänker vad man får för den). Jag får varje månad studiestöd på dryga 260 €, det enda jag behöver göra är att uppvisa mina studieprestationer. Det innebär att jag inte är tvungen att ta studielån, alltså jag behöver inte betala tillbaka några pengar.
Det skulle antagligen finnas en hel massa annat att räkna upp, men slutklämmen är den samma - vi har det så bra i Finland och får så mycket gratis att vi glömmer bort att vara tacksamma. Om det krävdes lite mera blod, svett och tårar för att få livet att fungera skulle man högst antagligen glädjas mera åt det lilla man har i stället för att hela tiden kräva något mera - helst serverat gratis på silverfat.
Nåja - det får räcka som moralpredikan för den här gången, tack för ordet! ;-)
Vår vackra flagga!
Kommentarer
Trackback
