Glad
På nåt konstigt vis känner jag mig riktigt glad idag, jag kan inte peka på något särskilt som skulle orsaka den känslan men att jag har fått sova en låååång natt har antagligen till stor del med saken att göra.
Dessutom fick jag gjort det mesta av vad jag hade planerat i går, så i frysen finns nybakt bröd och i vardagsrummet har jag upp mina julgardiner. Har även satt fram en julduk och nån ljusstake. I köket har jag fram ljusstaken, men jag var tveksam till om jag skulle tända den, såg inte till några andra ljusstakar när jag tittade ut mot andra hus i närheten. (Vill ju inte verka alltför udda ;-) )
I dag har jag tänkt byta gardiner i köket också, vore inte nåt större problem om vi inte hade ett sånt enerverande system med gardinknäppen på en skena uppe i taket. Saknar mina gardinstänger - de är mycket behändigare då man ska byta gardiner. Sen ska jag hinna springa ett varv med dammsugaren över plejset också eftersom mina svärs kommer hit på besök idag. Vi har lovat bjuda på mat också så det blir att svepa ihop något som förhoppningsvis blir ätbart, jag måste erkänna att jag inte är den bästa kocken. Månne det beror på att mitt matlagningsintresse är så gott som på noll? Har aldrig tyckt att det här med att laga mat varit något roligt, däremot har jag inget emot att äta god mat... :-) Som tur är min kära make rätt så hyfsad på matlagning - han menar att han har det i generna, och nåt måste det ju ligga i det för jag har nog kokat minst tre fyra ( läs tio - tjugo) gånger mera mat än honom men hans mat lyckas ändå bli mycket godare än min. Jag är rätt så feg på att krydda också, tycker jämt att jag satt så mycket kryddor men likväl så smakar maten inget när jag sen ska äta den.
Nåt som visade hur dålig jag faktiskt är på matlagning var för några veckor sen när jag hade gjort en sås med kycklingfiléstrimlor. Hade bara satt dit kryddor lite på högt och när vi satte oss för att äta så tittade vi båda helt förvånade på varandra - det smakade faktiskt gott, trots att det var jag som stod för matlagningen! ;-)
I dag hade vi bara praktiskt prov i aseptik och det gick bra. Sen var jag via biblioteket och lånade en bok som jag förhoppningsvis har nytta av i pararbetet i entreprenörskap som jag och Ida skall göra nästa onsdag.
Så var jag ut på en promenad med Kira i snö/slask stormen. Hade ingen mössa och det fick jag bittert ångra innan jag var hemma igen, speciellt nere vid stranden ven det kring öronen. Träffade som vanligt flera hundägare som stannade och pratade. Jag tänkte över hur konstigt man fungerar som hundägare. Skulle i andra fall okända män börja prata med en på gatan så skulle man vara väldigt skeptisk mot dem, eventuellt tycka att de är lite konstiga, men när man ser att de har hund så funderar man inte ens över den saken. Jag vet inte hur många jag pratat med när jag varit ute med Kira, men är man på en lite längre promenad får man vara säker på att minst en stannar för en kort pratstund. Senast när gubben var med var det en äldre man som stannade och han drog nog så gott som hela sin livshistoria för oss, på finska såklart. Det är bara att stå och lyssna och humma med, man får ju hoppas det gav hans dag en liten guldkant att ha någon att prata med.
Vår granne är också väldigt trevlig och pratsam, förstås kan han ju bara finska han med men det gäller att försöka det bästa man kan. Jag har inga större problem med att förstå vad dom säger men får själv en sån tunghäfta när jag ska börja säga nåt. Känns om att man alltid behöver ursäkta sig för sina språkliga "handikapp". Men grannen var snäll och sa att jag pratade bra finska, får försöka låtsas tro att det stämmer kanske jag vågar börja prata mer och mer småningom. Det är ju genom att prata som man lär sig, så man borde ju göra som gubben och prata fast man inte kan, så får det låta som det låter, huvudsaken är att dom förstår ungefär vad man vill ha sagt.
Nåja - nu får jag väl börja avrunda om jag ska hinna med det jag har tänkt - håll tummarna för att maten blir ätbar! :-)
Ha det gott!
Dessutom fick jag gjort det mesta av vad jag hade planerat i går, så i frysen finns nybakt bröd och i vardagsrummet har jag upp mina julgardiner. Har även satt fram en julduk och nån ljusstake. I köket har jag fram ljusstaken, men jag var tveksam till om jag skulle tända den, såg inte till några andra ljusstakar när jag tittade ut mot andra hus i närheten. (Vill ju inte verka alltför udda ;-) )
I dag har jag tänkt byta gardiner i köket också, vore inte nåt större problem om vi inte hade ett sånt enerverande system med gardinknäppen på en skena uppe i taket. Saknar mina gardinstänger - de är mycket behändigare då man ska byta gardiner. Sen ska jag hinna springa ett varv med dammsugaren över plejset också eftersom mina svärs kommer hit på besök idag. Vi har lovat bjuda på mat också så det blir att svepa ihop något som förhoppningsvis blir ätbart, jag måste erkänna att jag inte är den bästa kocken. Månne det beror på att mitt matlagningsintresse är så gott som på noll? Har aldrig tyckt att det här med att laga mat varit något roligt, däremot har jag inget emot att äta god mat... :-) Som tur är min kära make rätt så hyfsad på matlagning - han menar att han har det i generna, och nåt måste det ju ligga i det för jag har nog kokat minst tre fyra ( läs tio - tjugo) gånger mera mat än honom men hans mat lyckas ändå bli mycket godare än min. Jag är rätt så feg på att krydda också, tycker jämt att jag satt så mycket kryddor men likväl så smakar maten inget när jag sen ska äta den.
Nåt som visade hur dålig jag faktiskt är på matlagning var för några veckor sen när jag hade gjort en sås med kycklingfiléstrimlor. Hade bara satt dit kryddor lite på högt och när vi satte oss för att äta så tittade vi båda helt förvånade på varandra - det smakade faktiskt gott, trots att det var jag som stod för matlagningen! ;-)
I dag hade vi bara praktiskt prov i aseptik och det gick bra. Sen var jag via biblioteket och lånade en bok som jag förhoppningsvis har nytta av i pararbetet i entreprenörskap som jag och Ida skall göra nästa onsdag.
Så var jag ut på en promenad med Kira i snö/slask stormen. Hade ingen mössa och det fick jag bittert ångra innan jag var hemma igen, speciellt nere vid stranden ven det kring öronen. Träffade som vanligt flera hundägare som stannade och pratade. Jag tänkte över hur konstigt man fungerar som hundägare. Skulle i andra fall okända män börja prata med en på gatan så skulle man vara väldigt skeptisk mot dem, eventuellt tycka att de är lite konstiga, men när man ser att de har hund så funderar man inte ens över den saken. Jag vet inte hur många jag pratat med när jag varit ute med Kira, men är man på en lite längre promenad får man vara säker på att minst en stannar för en kort pratstund. Senast när gubben var med var det en äldre man som stannade och han drog nog så gott som hela sin livshistoria för oss, på finska såklart. Det är bara att stå och lyssna och humma med, man får ju hoppas det gav hans dag en liten guldkant att ha någon att prata med.
Vår granne är också väldigt trevlig och pratsam, förstås kan han ju bara finska han med men det gäller att försöka det bästa man kan. Jag har inga större problem med att förstå vad dom säger men får själv en sån tunghäfta när jag ska börja säga nåt. Känns om att man alltid behöver ursäkta sig för sina språkliga "handikapp". Men grannen var snäll och sa att jag pratade bra finska, får försöka låtsas tro att det stämmer kanske jag vågar börja prata mer och mer småningom. Det är ju genom att prata som man lär sig, så man borde ju göra som gubben och prata fast man inte kan, så får det låta som det låter, huvudsaken är att dom förstår ungefär vad man vill ha sagt.
Nåja - nu får jag väl börja avrunda om jag ska hinna med det jag har tänkt - håll tummarna för att maten blir ätbar! :-)
Ha det gott!
Kommentarer
Trackback
