Marikas blogg

Igår var ju min systers stora dag, brudparet var superstiligt, maten var jättegod och vädret visade sig från sin bästa sida.
Enda nackdelen tyckte jag var att deras kompisar var lite tröga med att ha nåt program så det kändes som om jag som speaker ibland fick hålla lite enmansshow för att dra ut lite på programmet och på så vis ge serverarna tid att hinna plocka undan efter maten och ställa till med kaffet, samt annars för att fylla ut programmet lite så att det inte bara skulle bli sång, sång och sång. Nåja, premiären på min karriär som speaker är ju över! :-) Var lite besviken på gubben, han bjöd inte rikigt till så mycket som han hade kunnat, men jag har lovat mig själv att försöka glömma det, han får bara inte följa med nästa gång! ;-) Nej, skämt åsido, han gjorde väl sitt nästbästa iallafall! :-)

Ska infoga lite bilder från festen, men som vanligt ( och jag blir så ARG på mig själv för jag glömmer JÄMT att se efter) hade jag ju kameran på FEL inställning större delen av tiden, sååååå typiskt mig! Det innebär att de flesta bilders kvalitet är allt annat än bra, men ni får hålla till godo med dessa.

Nähäpp... igen krånglar den här sidan, gör ett nytt försök i morgon bitti,

Dagens program:
Vaknade en halv elva tiden av en inbjudan via SMS. Mia o Hassi försökte lura med oss till Pedrinas och sedan till Ohtakari. Vi lät oss luras och startade mot Kokkola. Åt supergott (Spanish Fly) på Pedrinas och styrde sedan kosan norröver. Irene, Emil och lilla Amos joinade oss och några mil senare befann vi oss ute vid Ohtakari. Där var det verkligen vackert, riktigt idylliskt. Röda sommarstugor vid havet, sandstrand, stenar, vass.. alla ingredienser för att skapa en idyll. Vi gick en liten bit längs en vandringsled, var uppe i ett utsiktstorn och hade sedan picknic på stranden. 

Efter några timmar när man kände att det blev lite kallare hoppade vi i bilarna igen och körde till Esse där Emil och Irene bor. Jag blev jättetrött i bilen och satt bara och slumrade till hela tiden, nacken värkte som bara den efter att huvudet fallit framåt x antal gånger. 
Vid Emil och Irenes satt vi nån timma, pratade, läste veckotidningar och åt jättegoda smörgåsar.

När vi kom hem så kände jag att jag bara måste ta en promenad. Hade inte blivit någon motion sedan i tisdags, mest pga allt ställande inför bröllopet, så det var att byta om och ge sig ut längs vägen. Kira var glad förstås.
Jag tränar henne att gå utan koppel och för det mesta går det riktigt bra. Idag sprang hon en gång ut på vägen och naturligtvis framför en bil. Som tur körde de sakta och jag viftade åt dem så de stannade och jag fick lyfta upp hundskrället. Jag antar att hon kände av att jag var lite osäker på hur hon skulle reagera när vi mötte bilen och därför blev osäker själv, för både innan och efter gick hon hur snällt som helst vid sidan. Man behöver bara säga "här" och peka bredvid sig när hon börjar ha lite brått så väntar hon och går saktare. Vi mötte t.o.m. en annan hund på promenad och hon gick bara snällt bredvid mig.

Nåja, jag ska göra mitt bästa för att hinna uppdatera i morgon, och få in lite bilder då.
Godnatt!