Marikas blogg

Solen skiner men det blåser alldeles förfärligt så man blåser väl bort om man sticker näsan utanför dörren. Cyklade hem från skolan i motvind och det gick sååååå trögt. Lagom mysigt att komma hem genomsvettig. Blev sen på mindre bra humör när man fick se i vilket skick gubben lämnat lägenheten innan han gick till jobbet. Han steg upp redan klockan åtta och började halv tolv, så han hade haft gott om tid på sig att åtminstone bädda sängen, diska (det skulle han redan i går), föra ner de båda pafflådorna som väntat på transport till förrådet i två och en halv vecka... I stället har han rivit upp förpackningen till sina nya arbetsbyxor och lämnat plasten och paffen på golvet mitt i hallen. Sucka mitt hjärta men brist icke... Det värsta är att han vet att om han lämnar det så gör jag det ändå till sist för jag blir så frustrerad över att ha stökigt. Jag är ingen pedant, men jag mår så mycket bättre om det är ordning och reda, ett stökigt hem får mig på uruselt humör och jag kommer mig inte för att göra nåt vettigt. Så visst är det enkelt då - han lämnar det och när han kommer hem så har det på nåt sätt försvunnit av sig självt.

Nåja - färdigt morrat, han har sina goda sidor den där gubben, men ibland blir man bara såååå frustrerad. De gångerna är det lite svårt att komma ihåg vilka de goda sidorna är. :) Antar att jag inte är ensam om detta eller liknande problem. Tror jag ska någon gång skriva en lista över gubbens goda sidor, eller över de gånger han gjort saker som gör mig glad, för att sen ha nåt att ta fram såna här gånger. 

Nå, ska surfa runt i cybervärlden en stund och sedan ta kraft till mig och röja upp efter gubbstrutten. Sen blir det nog en långpromenad idag (trots blåsten), det behöver både vovven och jag. Hoppas ni har en riktigt skön torsdag åtminstone!