Det var nära ögat!
Den här dagen har tillbringats på garagepanelspikningstalko i Fagernäs. Det var rikigt roligt, jag börjar känna mig som en riktigt byggare Bob småningom. Bra att skaffa sig lite byggerfarenhet också tills man nån gång i framtiden förhoppningsvis ska ta itu med ett eget bygge.
Nära ögat var det dock när vi körde hem i vår gamla mazda. Vi hade kört genom rondellen som kommer när man kör från Larsmo in till Jakobstad och hade nog fått upp hastigheten till åttio igen. Framför oss kör en skåpbil med släp som svänger in på avfarten till Jakobstad och i mötande fil kommer först två bilar, sedan ett mellanrum och en bit bort ytterligare en bil. På avfarten från Jakobstad står en svart volvo och väntar på att slippa ut på Larsmovägen. Jag hann tänka att nu ser volvoföraren inte oss bakom skåpbilen utan ser bara mellanrummet mellan bilarna i den andra filen och i samma ögonblick ser jag hur han/hon börjar köra ut på vägen mitt framför oss. Jag skriker ju som en stucken gris förstås och gubben nitbromsar, men med detta väglag och en hastighet på åttio km/h så ränner ju bilen bara framåt utan att nämnvärt minska på hastigheten. Jag hann tänka många tankar under de sekunder som vi mera eller mindre utan kontroll rände rakt mot sidan på volvon. I sista sekund lyckades min älskade underbara make styra över till andra filen och med en marginal som räknas i centimetrar kurvar vi runt framändan av Volvon och in tillbaka i vår egen fil innan vi möter bilen i den mötande filen. Här kan man tala om att ha änglavakt, för närmare kommer man inte utan att det tar i. Både vi och volvoföraren slapp ju undan med blotta förskräckelsen och jag hoppas att han/hon ser efter lite noggrannare i framtiden!
Kvällen har tillbringats på självständighetsbal i sällskap med söta Moah och nu har gubben åkt hem till Vasa igen. Dock åker jag ju dit i övermorgon så jag ska väl klara mig tills dess. Borde komma igång med färdigställandet av mina praktikdokument, skulle vara skönt att ha alla klara tills torsdag så slipper man fundera på dem sen. Tre dagar kvar på hemsjukvården, skulle helst fortsätta fem veckor till, men får väl vänja mig vid tanken på att byta praktikställe. Snart är det ju jullov dock, bara 11 dagar kvar!
Nära ögat var det dock när vi körde hem i vår gamla mazda. Vi hade kört genom rondellen som kommer när man kör från Larsmo in till Jakobstad och hade nog fått upp hastigheten till åttio igen. Framför oss kör en skåpbil med släp som svänger in på avfarten till Jakobstad och i mötande fil kommer först två bilar, sedan ett mellanrum och en bit bort ytterligare en bil. På avfarten från Jakobstad står en svart volvo och väntar på att slippa ut på Larsmovägen. Jag hann tänka att nu ser volvoföraren inte oss bakom skåpbilen utan ser bara mellanrummet mellan bilarna i den andra filen och i samma ögonblick ser jag hur han/hon börjar köra ut på vägen mitt framför oss. Jag skriker ju som en stucken gris förstås och gubben nitbromsar, men med detta väglag och en hastighet på åttio km/h så ränner ju bilen bara framåt utan att nämnvärt minska på hastigheten. Jag hann tänka många tankar under de sekunder som vi mera eller mindre utan kontroll rände rakt mot sidan på volvon. I sista sekund lyckades min älskade underbara make styra över till andra filen och med en marginal som räknas i centimetrar kurvar vi runt framändan av Volvon och in tillbaka i vår egen fil innan vi möter bilen i den mötande filen. Här kan man tala om att ha änglavakt, för närmare kommer man inte utan att det tar i. Både vi och volvoföraren slapp ju undan med blotta förskräckelsen och jag hoppas att han/hon ser efter lite noggrannare i framtiden!
Kvällen har tillbringats på självständighetsbal i sällskap med söta Moah och nu har gubben åkt hem till Vasa igen. Dock åker jag ju dit i övermorgon så jag ska väl klara mig tills dess. Borde komma igång med färdigställandet av mina praktikdokument, skulle vara skönt att ha alla klara tills torsdag så slipper man fundera på dem sen. Tre dagar kvar på hemsjukvården, skulle helst fortsätta fem veckor till, men får väl vänja mig vid tanken på att byta praktikställe. Snart är det ju jullov dock, bara 11 dagar kvar!
Kommentarer
Trackback
