Marikas blogg

Ett nytt år har inletts, ett nytt decennium för den delen. Är det kanske dags att fundera över vad det senaste decenniet och året förde med sig? Ska åtminstone försöka bjuda på ett försök.

För tio år sedan gick jag i åttonde klass, minns att millenieskiftet firades med en massa kompisar, vi var ett stort gäng som höll ihop på den tiden. minns att vi stod i en stor ring ute på gården och räknade ner till tolvslaget. Kommer ihåg alla domedagsprofetior som folk trodde skulle uppfyllas vid millenieskiftet. Här står världen ännu, tio år senare, tänk vad fel folk kan ha!

Minns tiden vi gick i skriftskola och "rippi"lägret sommaren 2000. Minns en himlastormande förälskelse som man trodde skulle vara för evigt, minns hjärtesmärtan när man insåg att den inte gjorde det. Kommer ihåg kompisarnas romanser, både de kortare och de som ännu blommar. Kommer ihåg känslan av att möta sitt livs kärlek med allt vad det innebär, solskensdagar och även de regniga.

Kommer ihåg tre jobbiga år i skolan, som vi lyckligtvis överlevde mina klasskompisar och jag, tack vare många skratt och vår goda kamratskap! Tack för den tiden, vänner! :) Kommer ihåg hur trött man var av att vecka efter vecka börja åtta varje morgon och tre dagar i veckan direkt efter skolan åka till jobbet som inte avslutades förrän klockan 23. Att man överhuvudtaget orkade med skolan är ett under och att man utexaminerades med ett bra betyg därtill kan man förvånas över än i dag.

Kommer ihåg sommaren -04. Lägenhetsrenovering och bröllopsbestyr. En stressig, tung och regnig sommar, men ack så underbar! Jag hoppas att jag aldrig blir så gammal och glömsk att jag inte kommer i håg 14:e augusti. Lycka att få hitta sin bästa vän och få lova varandra trohet och kärlek till döden! Kommer ihåg den första tiden i vårt första gemensamma hem, vad vuxen man kände sig på en gång, men oj vad skönt att ha nära till föräldrahemmet och till mamma för att rådfråga henne i stort och smått!

Husköp vårvintern 2005. Ett STORT hus blev vårt, med stora förväntningar och högtflygande planer flyttade vi in, en vecka efter vår första södernresa till Gran Canaria. En efter en insåg vi att våra förväntningar inte uppfylldes, och planerna drog ut på tiden mycket längre än vi nånsin kunnat ana. Två-tre år förflöt som i en dimma, kommer ihåg känslan av att inte höra hemma någonstans, trivdes inte i vårt hus trots att vi renoverat största delen. Förtvivlan över en ofrivillig barnlöshet, känslan av att vara ensam i hela världen som aldrig skulle få uppleva glädjen att bli förälder, medan man såg vänner och bekanta med växande magar och små underverk i famnen. En tung känsla varje morgon när man skulle stiga upp till ett jobb som plötsligt kändes så meningslöst och saknade utmaningar. En känsla av att livet rann ifrån en och man bara flöt med, medan man fyllde livet med olika meningslösa aktiviteter som bara ökade känslan av tomhet inombords. Känslan av uppvaknande när man insåg att så här kan man inte fortsätta. De små ljusglimtar som livet bjöd på när nära och kära fann kärleken, gifte sig och fick barn var inte tillräckliga för att motväga den gråa vardagen mellan varven. Ännu en utbildning lades under tiden till mina meriter, kunde nu förutom laborant även titulera mig charkuterist.

Ett våghalsigt beslut våren 2008, huset till försäljning, inlämnad ansökan om studieplats. Många, många böner om vägledning och hjälp för att göra det rätta. Att som kontrollberoende släppa allt och förlita på att det ordnar sig är allt annat än lätt. I rätt tid ordnade allt sig. Ett brev på posten om att man fått den studieplats man önskat sig, en månads pendlande till Vasa sedan var plötsligt också huset sålt. Känslan av en nystart i livet, nytt hem, ny stad, intressanta studier för att utbilda sig till ett yrke som jag ännu inte en gång tvivlat på att kommer att vara meningsfullt. En helt ny otroligt glädjefylld upplevelse när man blev moster för första gången! Kevin som anlände i september 08 är en solstråle som alltid får en att le.

Finanskris, permittering och andra ekonomiska problem började göra sig påminda. Återigen fick vi uppleva hur Gud tog hand om oss, i rätt tid fick David ett nytt jobb, med fast anställning och kort arbetsväg. Ingen vidare lön, men vi klarar ju oss, det är ju huvudsaken!

Praktikperioden öppnade mina ögon för hur viktig kärleken är inom vården och hur mycket vi har att lära av de äldre. Jag hoppas jag aldrig glömmer det jag fick med mig i bagaget från den praktiken.

Sommaren var jobbig, jag jobbade i Jakobstad och David i Vasa. Många veckors särboende är inget att rekommendera, men ibland har nöden ingen lag. Trots att jag trivdes på jobbet och blev mera än väl omhändertagen hemma hos mina föräldrar så saknades en så stor del av mitt liv att jag kände mig rätt så halv hela sommaren. Det var riktigt skönt att få komma tillbaka till skolan och vardagslivet när hösten kom.

2009 innebar också att jag på allvar tog tag i min livsstil och efter en jobbig start med pulverdiet så fick jag ändrat min kost och motionsvanor och att få avsluta ett år med avsevärt mindre kilon än man började det känns minsann som en vinst! Även om jul-och nyårshelgen innebar ett skutt uppåt på vågen så borde det inte ta lång tid att få rätsida på det igen.

Under året kom två älskade guldklimpar till världen, Moah och Teah anlände i juni med 16 dagars mellanrum och även de fyller mosters/fasters hjärta med glädje. Att kunna känna glädje över andras barn utan att känna av en tagg av avund är en otroligt befriande känsla. Många kan ha svårt att förstå den, men många som upplevt barnlöshet vet troligtvis vad jag pratar om.

Hösten har gått bra, framför allt med tanke på skolan. Väntar ännu på några resultat från höstens kurser, men min magkänsla säger mig att det gått rätt så bra i de kurserna också. Julledigheten har mest inneburit arbete, men också helgdagar som man fått tillbringa med människor man tycker om. Det nya året och det nya decenniet vakades in i goda vänners sällskap och med tre brunögda små charmtroll.

Man vet ju aldrig vad framtiden för med sig, men framför allt ser jag framemot många fina stunder tillsammans med nära och kära, många nya intressanta kurser i skolan och fina praktikupplevelser. Jag hoppas att det nya decenniet för med sig en examen, möjlighet till arbete, barn (både egna och andras), och många andra saker, men främst av allt önskar jag både för egen del och alla er en framtid fylld med TRO, HOPP och KÄRLEK!

Det var dagens dos av filosofi och nostalgi, man tackar för ordet! :)