Marikas blogg

Som ni säkert mer än väl lagt märke till är jag en sån som tar ut alla problem i förskott och som grämer mig över saker en lång tid efteråt. Jag försöker att inte göra det men det verkar sitta väldigt djupt rotat i mig för det är mycket sällan jag inte gör det. Jag antar att det är detta som också till stor del orsakar min beslutsångest, jag vet ju hur länge jag går och retar mig på beslut som visat sig vara mindre lyckade. Jag verkar helt enkelt oförmögen att leva i nuet, drömmer om framtiden och grämer mig över saker som det är försent att göra något åt.

Just nu borde jag ju t.ex. vara glad över att solen lyser och att jag hittat ett ställe att spendera dagen på. Är jag det? Nej, nej... Jag är irriterad över att det inte var vackert väder hela dan i går, över att jag inte visste att den där stranden fanns här i närheten redan då. Jag gruvar mig för helgen då jag ska vara ensam och jag suckar över de många arbetsskiftena jag har kvar dessa sista dagar innan vi åker till Hangö på torsdag.

I skrivande stund ringer gubben och säger att han blev utan bränsle i sin vespa ett par hundra meter före sin arbetsplats. Vilket nu innebär att jag måste hitta en bensinstation, där de dessutom bör sälja tomma bensindunkar och tvåtaktsolja. Gaaaaahh! Bara en sån sak känns som en övermänsklig uppgift för tillfället. Jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Annars brukar jag tänka att jag vill dra täcket över huvudet och sova tills... ja tills vad det nu är jag råkar vänta på just då, en resa, helg, eller kanske att en tent ska vara över, men just nu finns det överhuvudtaget inget som jag väntar på.

Mitt liv går på autopilot, låt oss bara hoppas att ingen kopplar ur den för då störtar jag.