Marikas blogg

Jag vann då inget på mitt våghalsiga försök idag. Slapp sent om sider hem från jobbet och då sprack plötsligt molntäcket upp lite. Cyklade hem i en fart av ca 100 km/h, bytte till strandkläder i 200 och cyklade till stranden i 300. Där blåste det vindar som gränsade till orkanstyrka och sanden yrde kring öronen. Men eftersom solen kikade fram mellan varven lade jag mig bestämt ner med en duns. Där låg jag i en timme och småfrös, solen gick snabbt och gömde sig igen och kom bara fram i små glimtar. Gav till sist upp mitt fruktlösa försök och cyklade hem. Nu ska jag bara försöka hitta nåt att fördriva tiden med så att jag glömmer bort hur ensamt och trist det är här hemma. Har en massa städning och ett helt rum med ouppackade lådor ännu som ropar på min uppmärksamhet, men motivationen är så långt på noll som den bara kan vara. Lika bra att vänta på bättre tider, det nödvändigaste är ju uppackat. Förhoppningsvis kommer jag mig i väg på nån promenix eller länk ännu i kväll, lyckligtvis hade vikten gått åt rätt håll från i går, sådan uppmuntran är bra i början så motivationen hålls uppe.