Små saker
kan driva en till vanvett.
För tillfället en så liten sak som ett sandkorn. Problemet är att detta sandkorn har kilat fast sig nånstans i mitt öga i går på eftermiddagen och idag nästan ett helt dygn efteråt gör det fortfarande fruktansvärt ont varje gång jag blinkar. Mitt öga är alldeles rött och tårarna rinner oupphörligen. Vilket leder till att näsan också rinner. I går kunde jag inte ha upp ögonen, gick och blundade hela kvällen. Även om sandkornet bara befinner sig i höger öga så gjorde det ont om jag bara blundade med höger öga så för att slippa smärtan var jag tvungen att blunda med båda. Vänster öga gick att ha upp men bara om jag höll handen tryckt mot höger öga. Trevlig kväll som ni förstår. Hade hoppats på att det på något mirakulöst sätt skulle ha försvunnit ur mitt öga över natten, men jag fick inse mitt nederlag när jag vaknade med samma stickande känsla i ögat. I dag tvingar jag mig dock att ha ögat uppe, smärtan till trots. Då jag känner att jag behöver ha en smärtpaus så riktar jag blicken snett uppåt till höger, håller jag ögat så gör det inte SÅ ont att blinka. Nackdelen är att jag inte kan hålla blicken på det viset så lång tid i taget för då får jag huvudvärk. Pest eller kolera alltså. Undrar hur mitt kommande nattskifte kommer att förlöpa. Hohhooo.
Nattskifte ja, det innebär ju att jag har hela dagen ledig. Där har ni förklaringen till det mulna vädret. Överraskad? Inte jag i allafall. I morgon lovar de vackert väder. I morgon ja - då jag måste sova för att orka med en natt till.
Kommentarer
Trackback