Sommartider, hej hej..
Ifall ni inte vill riskera att bli deprimerade så ska ni inte läsa längre än så här.
Jag avnjuter för tillfället min enda lediga dag denna vecka. Började inget vidare då man vaknade upp till en mulen himmel och regndroppar som faller. Just typiskt! Alla andra dagar gassar solen från klarblå himmel men då tillbringar man ju det mesta av sin vakna tid inom VCS´s väggar. Hämtade den stora lådan med alla våra DVD-filmer ur garaget och förberedde mig på en heldag i tv-rummet. Långt ner i källaren, utan fönster för att slippa beskåda det bedrövliga vädret där ute. Efter att ha avverkat två filmer, varav jag storbölade till den första och smålog åt den andra, så gick jag upp och såg att molntäcket börjat spricka upp lite. Tog en kort promenix med Kira och bänkade mig sedan på balkongen eftersom vår tomt är alltför skuggad av alla träd för att det ska gå att sola. Efter ca en timmes vridande och vändande fram och tillbaka på den obekväma träbänken på balkongen blev det skuggigt där också så jag gav upp och gick in tillbaka. Nu sitter jag igen i tvsoffan och är allmänt sur, inåtvänd och bitter. Till råga på allt så har gubben långskifte idag. På min enda lediga dag! Från tio i morse till halv åtta i kväll. Jag som hatar att vara ensam hemma. :( Att man sen ska jobba hela helgen medan han sticker norrut och njuter av det vackra väder som väntas komma gör ju inte livet lättare. Nej, just nu känns det som om jag har mera än nog av allt som heter sommarjobb. Alla sköna varma sommardagar, som det är tänkt man ska leva på resten av året, så har man inte tid att njuta av. Man kan aldrig koppla av och bara vara, för antingen ska man till jobbet om några timmar eller så har man stigit upp så tidigt till morgonskiftet att man inte har ork att göra något, gå någonstans eller överhuvudtaget vara social ifall man träffar folk. Jag har nästan aldrig några helger lediga, och för vår del behöver vi nästan ha en hel helg ledigt om vi ska kunna ta oss ut på sjön. Ska man från Vasa till Larsmo, ut på sjön och sen tillbaka till Vasa igen, så tar stressen kål på det roliga. Dom få slantar som trillar in känns verkligen inte som någon kompensation för allt det underbara man missar när man aldrig är ledig. Fy, just nu har jag fullständigt nog!
Nå, nu har jag gnällt av mig lite, skyll er själva om ni har läst detta och blivit på dåligt humör, jag varnade er i början!
Kommentarer
Trackback