And the feeling is still good... :)
Om jag någon gång i framtiden får för mig att sluta motionera igen så snälla, kan någon ge mig en riktigt hård spark i baken och läsa lusen av mig. Jag är pigg, glad och även om vi kommer att ha en tuff vår i skolan och inlämningsuppgifterna bara har ramlat över en de senaste dagarna så känns det ändå som att det här kommer att gå hur fint som helst! Jag känner mig nästan som en ny människa.
.
Jag och gubben hade "veckomöte" i går. Vi försökte lite fundera igenom hur vi skulle kunna få lite mera rutiner i vårt liv, planera en vecka framåt med både mat och aktiviteter och lite planera hur vi ska dela upp sysslorna här hemma för att båda ska ha tid till både jobb, skola, fritidsintressen och vila. Gubben var först lite trögstartad och föga motiverad, han tyckte det var roligast att reta mig för att jag tog det hela på så stort allvar, men idag har han varit riktigt på hugget. Han har gjort det som var "hans" sysslor för dagen och döm min förvåning när jag kom hem från ett svettigt Stepbody pass och han även städat undan i köket, vilket egentligen var "min" uppgift i dag. Vågar man tro att detta även håller i sig i längden?
.
Jag har försökt jobba lite med examensarbetet också i kväll, har läst lite om bl.a. krisreaktioner och krisförlopp. All vår början blir nog lite trög dock, men bara jag småningom får upp farten skall det väl nog bli nåt av det hela. Jag träffade min skrivarkompis Anette i skolan i går och vi verkar vara på väg åt ungefär samma håll i ungefär samma takt och det känns ju bra.
.
Skolan i övrigt känns också bra, det är så otroligt roligt att äntligen ha fått börja med barnmorskeämnena, jag kan knappt sluta tänka på hur bra det egentligen känns. :) Jag har dessutom en liten möjlighet att få slippa med på en intensivkurs för barnmorskor och barnmorskestuderande som hålls i Riga i vår. Tre studerande från vår klass har möjlighet att få åka med och jag är så i valet och kvalet om jag ska anmäla mig som intresserad eller inte. Resa, boende och mat är betalt, så det enda som man behöver ordna själv är pass och reseförsäkring och båda har jag redan, så det vore bara att packa väska och åka med. Ska man eller ska man inte? Det vore en rejäl utmaning för min del eftersom jag ju är så bekväm som en människa bara kan bli och helst håller mig till kretsen av bekanta där jag känner mig någorlunda bekväm och mest tycker att det är jobbigt att stifta nya bekantskaper. Jag kan "spela" social om det behövs, men jag känner mig oerhört obekväm tillsammans med okända människor, så detta vore i sanning en utmaning för fega asociala Marika. Vad skulle ni göra?
.
Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och kika på the Mentalist, något av en favoritserie för mig, dags för välbehövlig vila alltså, även det inlagt i veckans program. :)
Ha en fortsatt skön vecka alla!
Kommentarer
Mela
Det är klart du ska åka (säger jag som personligen skulle fegat ur, förmodligen) ;)
Trackback