Good mooorning!
Utvilad som aldrig förr ska jag ta itu med veckans mest krävande projekt, snöröjning. Jublet inombords vill knappt lägga sig. Ibland undrar jag hur det skulle kännas att vara min man och få serverat allt på silverfat. Han slipper så enkelt undan för det mesta att jag inte kan undgå att stå med förvåningens finger i häpnadens mun. Snöskottningen är bara ett exempel. I fjol hann det inte komma några överdrivna mängder med snö, jag tror att jag skottade högst ett par gånger och då var det inga decimetertjocka lager som man var tvungen att åtgärda. Efter nyår dock så tog det ju och rev i rejält och öste ner snö i flera omgångar. Först var ju då gubbstackarn så sjuk, så sjuk att han knappt kunde ta sig ner till tv-rummet i källaren. Sedan den där morgonen då det hade kommit säkert en halvmeter snö och han fastnade på uppfarten, då hade ju förstås hans fru kvällsskifte och kunde stå i tre timmar och röja på gården, när han kom hem kunde han gå raka vägen in. I går kväll kom det också mängder av snö, gubben for till jobbet i morse och här hemma finns hans fru som believe it or not - har en ledig dag som hon får ägna åt snöskottningen. Visst, jag kunde lämna den tills han kommer hem, men det skulle ju innebära att vi skulle komma oss i väg norröver först nån gång sent i kväll och det känns på intet vis lockande det heller.
.
De dagar som gubben är ledig så är han ledig. De dagar jag är ledig så har jag tusen och en saker som behöver göras. Huset ska städas, kläder ska tvättas, hunden ska skötas, mat ska handlas och lagas, snö ska skottas... För att inte tala om dessa fruktansvärda skolarbeten, examensarbetet inte minst av allt, som hela tiden ligger där i bakhuvudet och gnager och hindrar en från att helt koppla av på en ledig dag. Finns det andra som har samma problem eller är det något som är helt galet här, något som jag snaraste borde rätta till?
.
Nåja, nu ska jag sluta beklaga mig och i stället försöka hinna med både snöskottning, husstädning och klädnerpackning innan gubben kommer sig hem från jobbet. får försöka tänka på alla kalorier som förbränns i stället för hur mycket det tar ner på humöret så kanske det känns en aning bättre. Sen kan man ju alltid fokusera på helgen som följer på denna dag, hoppas mina sötnosar är någorlunda friska så jag får träffa dom.
Ha en trevlig helg alla vänner!
Kommentarer
Åsa
Va du e douli, Marika! Tummen upp fö de! :)
Trackback
