Håhhå
Har en dag med vansinnigt sötsug idag, men som tur börjar klockan vara så mycket nu att man med gott samvete kan slänga sig i säng så man slipper tänka på allt gott som man kunde äta om man bara tillät sig. Såna här dagar får mig att tänka på hur det var för två år sedan, då vi bestämde oss för att pröva på en ordentlig fastekur. Jag kunde inte låta bli att klicka mig tillbaka till januari 2009 i bloggen och läsa om hur det var att leva mitt liv för sisådär cirka två år sen. Att man bara orkade! Visst var det roligt att snabbt se ett resultat på vågen, men vilket självplågeri! Den kur jag gick på då fick man ju bara äta tre mål om dagen av, det finns ju andra där man får äta upp till fem måltider. Jag kommer ihåg att hela mitt liv kretsade kring mat. Jag var hungrig konstant, var ute och gick så att benen bara skakade när jag skulle upp för den sista backen hem till lägenheten, bakade som en tok för att på något vis uppväga vad jag gick miste om i matväg, sov som en kratta för jag bara tänkte på mat, drömde att jag åt fast jag inte fick, osv osv...
.
Tacka vet jag då att bara skippa socker, vitt mjöl och potatis men ändå äta gott och gå ner i vikt, sakta dock men ändå neråt. Det enda som harmar mig är ju att jag tillät mig att gå upp alla dom kilon som jag då med sådan stor plåga gjort mig av med, men det hjälps inte nu. Det är ju ingen idé att gråta över spilld mjölk eller vad det nu så fint heter.
.
Min kära make har ju turen att få åka lite snålskjuts på min koständring eftersom det här inte längre kokas mat med pasta, potatis eller finns nåt fredagsmys med godis och chips i stora lass. Dock äter han nog bröd med vetemjöl i och är inte sådär överdrivet noga med vad han stoppar i munnen. Men gissa om han rasar i vikt. Mycket mera än vad jag gör och då tränar han inget alls. Jag svettas ju på gymmet flera dagar i veckan förutom de dagar då jag lyckas ta mig ut på promenad. Lite orättvist kan det ju kännas. Dessutom tycker ju han att det är så roligt att pika mig eftersom hans BMI är lägre än mitt. Ni kan ju tänka er hur det känns för en som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. :)
.
Nu borde jag ut med Kira på en sista pissetur innan natten. Borde dessutom sätta i motorvärmaren för i morgon bitti är det gudstjänst i Biblion. Kallt som bara den är det där ute, så jag funderar på att skicka ut gubben i stället. Tror ni det lyckas? :) Godnatt!
.
Ps. Ha, det lyckades! :)
Kommentarer
Trackback
