Marikas blogg

I dag är jag tacksam över min vän Anette. Förutom att hon är en supermänniska som hinner med allt (vad sägs om att doktorera i ekonomi, studera till barnmorska, renovera hus, vikariera på äldreboende och vara fru och mamma till två små pojkar - SAMTIDIGT!) så är hon även min skrivkompanjon i examensarbetet. Det tog inte så värst länge efter att vi lärt känna varandra som vi båda insåg att vi ville skriva tillsammans men jag misstänker att det nog var jag som drog det längre strået. Visst har vi båda jobbat hårt med vårt arbete men nog har jag haft en otrolig hjälp av Anette när det gäller att förstå hur man skall göra allt det praktiska. När helst jag haft problem att komma vidare så har hon funnits där med tips, råd och stöd. Det närmar sig nu slutet för varje minut (nästan) och jag kan bara konstatera att helt själv hade jag nog inte lyckats producera ett EA på drygt 100 sidor... Pust!

.

Gubben tyckte att vi skulle vänta med snöröjningen tills plogbilen varit här och gjort sin del, men eftersom den nu aldrig tycks behaga att dyka upp så tror jag att jag får dra honom upp ur soffan och ut i vilket fall som helst. Det har blivit så mörkt ute nu så jag ser ju inte ens om det fortfarande kommer ner lika mycket snö, men man kan ju åtminstone hoppas att det skulle ha lugnat ner sig lite.