Marikas blogg

Dagen började med dagskifte, så det var bara att snällt stiga upp när klockan ringde vid sex. Hade en lugn (eller rolig som det heter här i Norge) dag på praktiken och det var nästan så att jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna mellan varven. Klockan segade sig dock fram sakta men säkert och när den var tre fick jag slänga mig på bussen och åka hem. 

 

Malin hade sovit efter sitt tredje och sista nattskift och dök upp vid min dörr strax efter att jag kommit hem. Efter att ha slängt i mig en uppvärmd portion av fisken jag nämnde i förra inlägget så hoppade vi på bussen in till stan. Malin är nu på jakt efter en vinterjacka och vi gick från affär till affär utan att ha nån jaktlycka. Vi stannade inte så länge i centrum utan tog oss rätt så snabbt till Jekta centret som ligger nära flygplatsen. Där spenderades rätt så mycket tid och jag kom hem med en stor kasse fylld med... garn. Här ska det stickas så det står härliga till. Har lite garn kvar att använda till tröjan jag håller på att sticka till Evas lilla tös (ett ord man förövrigt ska undvika i Norge, tös används här som en benämning på en lösaktig tjej...) men efter att det garnet tar slut måste jag vänta tills gubben kommer på besök med lite äkta Novita sju bröder garn. 

 

Malin kom hem utan jacka men tre jeans rikare. De har alldeles otroligt bra erbjudanden på jeans på Cubusbutikerna här i stan och det var även därifrån jag köpte mina jeans i går. I dag har jag använt det ena byxparet och jag är riktigt nöjd hittills, de är bekväma och hålls där dom ska vilket är mera än man kan säga om de jeans jag drog med mig hemifrån. 

 

Efter avslutad shopping så tog vi en matbit innan vi mötte upp våra "faddrar", en av deras klasskompisar och hennes kusin för att se på Kon-Tiki filmen på Verdens Teatre här i Tromsö. Det var alltså inte frågan om den nya Kon-Tiki filmen som gjorts nu i år utan den riktiga som är filmad under resan när de galna norrmännen (och en svensk) seglade från Peru till Pyrenéerna på en flotte gjord av Balsaträ. Det var en otroligt intressant film även om den gick helt på norska och jag säkert missade en del av berättelsen på grund av det men jag är glad att våra nyfunna vänner bjöd oss med för att se den. Verdens Teatre i sig själv var en upplevelse, en riktigt gammaldags biosalong från början av 1900-talet. Tyvärr hade jag ingen kamera med och eftersom min iPhone inte har nån blixt blev bilderna jag tog med den inte nåt att hänga i julgranen. 

 

Efter att filmen var slut skulle vi ta bussen till Tunvegen men vårt sällskap erbjöd sig att skjutsa oss hem. Kusinen till våra faddrars klasskompis hade bil och eftersom han var anestesiläkare här på UNN så räknade ju Malin och jag med en flott skjuts. Våra tankar gick väl i stil med "norsk läkarlön=mycket pengar=flott bil". Vi kunde inte tro våra ögon när vi fick bänka oss in i en gammal Volvo 740 från jaa... vad den nu kunde vara, tidigt åttital kanske... Nåväl, sällskapet var trevligt och underhållna av hans vitsar om "Pekka" dragna på rätt så bra finlandssvenska kom vi oss lyckligt hem.

 

Nu är kvällen sen och det blir dags att krypa till kojs. I morgon ska jag sova länge för då börjar mitt nattvak. Har tre nätter framför mig och jag måste erkänna att jag inte ser så mycket fram emot dem. Två nätter i rad brukar gå bra, men tre känns lite i överkant. Hoppas på lagom mycket att göra så inte tiden blir för lång. Å andra sidan har jag ju mitt nya stickprojekt att fylla ut dötiden med. Min handledare rekommenderade mig att ta med nåt handarbete för att inte gå under av tristess, på nätterna ska ju de små liven sova för att växa och utvecklas så förhoppningsvis gör de det också. 

 

Ny dag väntar i morgon alltså - Godnatt!