Marikas blogg

Den här helgen hade jag finbesök. Min älskade älskade make kom för att hälsa på. Tanken var att han skulle starta tidigt på fredagmorgon för att komma hit nån gång på eftermiddagen/kvällen. Jag jobbade ju mitt sista nattskifte natten till fredagen och vid halv fyra (halv fem finsk tid) ringde jag honom för att kolla att han vaknat. Då hörde jag att han satt i bilen och den filuren hade startat redan på kvällen efter att han fört Kira till Kivilös där våra formidabla hundvakter ställde upp än en gång trots sent varsel. (D&N - ni är guld värda!) Han var alltså redan halvvägs. När jag gick av skiftet på morgonen hade han en liten bit kvar så jag hann sova cirka en timma innan han ringde och hade svängt upp på vägen där jag bor. Åh, vad jag hade saknat honom! Vi slocknade rätt så snabbt båda två och sov nån timma innan vi for ut på lite sightseeing här på ön. Vi gick runt på lite köpcenter, åt ute och åkte buss, mera program än så behövde ingen av oss. Malin var på besök på kvällen och sen blev det en tidig natt då man ännu var lite upp och ned efter vakandet. 

 

Lördagen började med lite shopping. Eller det var tanken men vi hittade inget att köpa förutom några musikhäften på ett antikvariat så vi for på mat och sedan åkte vi på tur med bilen för att se lite mera omgivning här. Tanken var att åka upp med Fjellheisen, men vädret var inte på vår sida så vi struntade i det, David sade sig inte ha nåt större intresse heller av det så han upplevde det inte som nån förlust att det inte blev av under hans vistelse här. Vi for alla tre alltså på utflykt, körde först ut till Kvaløya och sedan till en ö längre bort som vi hört så mycket om, jag vet inte om vi hade för höga förväntningar eller om vi helt enkelt inte hittade helt rätt, men det vi såg var nog nätt och jämnt värt resan. (Ca 50 km per väg, men med dessa vägar så tog det ju nog en timme per väg.) Regnet kom ner rätt så tätt och solen lyste mest med sin frånvaro men det var vacker ruska på gång längs vägen i alla fall. Lördagskvällen gick åt att kramas och se på film och som jag fruktat så kändes det tusen gånger värre nu när han skulle åka än när jag åkte för två veckor sen. Även om det gått rätt så bra här hittills i Tromsö så känns det fruktansvärt att tänka att det ännu är sju veckor innan jag får bo hemma på riktigt igen. Ingen av oss är hel utan den andre, så är det bara.

 

Tidigt i morse åkte han hem, för att hinna via Ikea på hemvägen, vi satt och planerade en inköpslista i går och de ska bli riktigt roligt att komma hem och se hur fint det har blivit. Hem, ja. Det måste vara ett av de vackraste orden som finns. 

 

Nå, nu ska jag sluta sitta här och tycka synd om mig själv och i stället bjuda på bilder från helgen. Avsaknaden av sol gör ju färgerna lite tråkigare än annars med jag hoppas ni får en liten bild av hur vackert det ändå är här. 

 

Den bäste

 

Väg...

...väg... (och en fjällbäck)

...och mera väg.

Bron till Sommerøy. Så smal att bara en fil får köra åt gången.

 

Stannade vid en liten fors, men hu vad kallt det var!

 

Vad månne David gömmer bakom ryggen...? ;)

 

Flera gånger under bilfärden såg vi regnbågar som så vackert påminner om Guds löfte till oss. 

 

Var det för övrigt flera än min syster som såg ängeln på sista bilden i mitt förra inlägg? Jag hade inte ens sett den själv innan hon påpekade saken, men när jag tittade igen så syns den ju hur bra som helst. Vilket tur att min skyddsängel orkat flyga ändå till Tromsö!