Marikas blogg

Livet i Tromsö rullar på. I dag ser vädret ut att vara riktigt vackert, även om man bör vara medveten om att det kan ändra snabbt. Jag har aftenvakt i dag med så jag ska gå ut på tur om en stund. Jag ska bara låta frukosten smälta lite först. Jag har varit ute och gått varje dag sen vi kom, i går kom jag äntligen i håg att använda mig av SportsTracker, dock bara på halva vägen. Av den kunde jag utläsa att jag befunnit mig allt mellan ca 37 m..ö.h till 134 m.ö.h. Den brantaste stigningen var från 37 m.ö.h. till 107 m.ö.h. på en ca 300 m lång sträcka. I dag känner jag mig nog lite mör i vader och rumpa, men det ska väl kännas att man gjort något. I går regnade det under hela min tur, men eftersom solen skiner för tillfället så hoppas jag att det blir en ännu härligare tur i dag. Det går ett elljusspår från nord till syd här på ön, men man är tvungen att gå nån kilometer längs vägen har från var vi bor tills man kommer till spåret. Nån ledig dag ska jag gå riktigt långt, men ta busskortet med så det bara är att hoppa på första bästa buss hem när orken tryter. :) 

 

Här lite bilder från en av våra första promenader i omgivningen. Det här var i söndags, då var det riktigt varmt från förmiddagen, typ t-skjorta och shortsväder. Sen till kvällen började det plötsligt blåsa rätt så kraftigt och sen regnade det rätt så rejält. Snabba vädersomslag som sagt. 

 

Dom röda husen som skymtar längst ner är de som vi bor i. 

 

Här var det riktigt spegellugnt på förmiddagen och härligt solljus över fjällen.

 

Jag tycker fjällen är så vackra att jag säkert kommer att ha en hel drös med fjällbilder efter det här äventret.

 

Mitt i skogen hittade vi en liten vattenpöl med en liten ö i mitten. Här ser ni också att det har börjat gulna i träden, men riktig ruska är det inte ännu. Jag borde komma i håg att ta en bild från samma ställe strax innan vi åker hem så att man kan se hur det har ändrat. 

 

När vi anlände på lördagkväll så åkte vi först taxi från flygplatsen till sjukhuset, där fick vi hämta våra nycklar till rummen. Från sjukhuset åkte vi sen vidare till Ørndalen där vi bor. Vi hade en supertrevlig taxichaffis och vi kunde lättat konstatera att vi t.o.m. förstod vad han sa. Norskan var ju en av de saker som åtminstone jag fruktade mest inför när det var dags att åka. När vi kommit oss in på våra rum (tyvärr bor vi inte i samma hus utan Malin bor lite högre upp längs vägen) så slogs vi båda av samma tanke. Ska vi överleva här i fyra veckor? Det första som mötte en var en stor hög med skor i hallen. I varje "hus" (eller det är som en del av ett hus) så bor det sex personer. Där jag bor så huserar tre tjejer på nedrevåningen och tre killar på övrevåningen. Man delar badrum med de som bor på samma våning som en själv och så delar alla sex på ett kök på övrevåningen. Jag har ännu bara träffat två av killarna. En Kevin från Ohio, USA och så en rysk kille som jag inte kommer i håg namnet på. De är båda två riktigt trevliga och ingen gör nåt större väsen av sig. Tjejerna har jag inte sett skymten av, men av badrummet att döma är de såna som bryr sig om hur dom ser ut (det är överbelamrat med olika flaskor och andra hygienartiklar, och då har jag inte ens mina grejor där) men inte så mycket i hur det ser ut omkring dem. (Känner mig som om jag vore mamma till en massa tonåringar...) Jag har som sagt inte träffat dem, men hör i bland att dörrar öppnas och stängs så nån bor åtminstone här. Jag antar att jag kommer att hinna träffa dem innan jag åker härifrån. 

 

Här är två bilder från mitt rum, man var tvungen att ha med sig både kudde och täcke och eftersom ett täcke tar så mycket rum i en redan från tidigare överfull packning så tog jag en sovsäck att ha som täcke. Det har fungerat än så länge, men oj vad jag saknar mitt tjocka sköna duntäcke som jag har där hemma! 

 

 

Här är också en bild på min hylla där jag förvarar allt från mat till wc-papper. Det är inget vidare glamoröst liv man lever här. :)

 

 

Det går som sagt väldigt bra med bussar här i Tromsö. Med busskortet som vi ordnade i måndags så får vi åka hur mycket vi vill under en månad och det ser vi i sanning till att använda. Rekordet bussresor på en dag är hittills sju stycken. :) Det var i måndags. Först så åkte vi till Universitetet, där vi fick info och rundvandring, både lite på fakulteten och på sjukhuset där vi skall praktisera. Sen var vi och ordnade med alla kontrakt och sånt. Efter det åkte vi in till centrum (bussresa nr 2) för att fixa busskorten och handla arbetsskor, vilket jag i söndags (när alla affärer är stängda här) till min förskräckelse upptäckte att jag glömt att ta med. Malin behövde dessutom en ny handduk så införskaffandet av en sån stod också på dagordningen. När vi var klara i centrum åkte vi en bit med buss (resa nr 3) till affärerna längs stranden, där de stora supermarketarna (heter det så?) ligger. Där hittade vi småningom skor för hela 50 NOK. Vi handlade också lite mat eftersom Coop affären här nära var vi bor har hutlösa priser (liksom de flesta butiker här i Norge...).

 

När vi handlat klart åkte vi hem (resa nr 4). Väl hemma skulle jag packa upp och vad märker jag då om inte att jag glömt plastfickan med alla papper vi fick från Universitetet på busskontoret där vi fixade våra busskort.  Det var bara att hoppa på bussen in till centrum igen. (resa nr 5) Väl där fick jag nog genast mina papper,och sen gick vi en stund i ett köpcenter i närheten. Vi hade inte ätit sen frukost och klockan närmade sig fyra men istället för att åka hem igen så kom vi på att vi skulle ta bussen som går till flygplatsen eftersom det bredvid flygplatsen låg flera köpcenter och Malin var nu på jakt efter en liten vattenkokare att ha på rummet. Sagt och gjort så hoppade vi på 42:an som körde genom en lång tunnel genom marken ut till andra sidan ön och flygplatsen. (resa nr 6) Vi avverkade båda köpcentren i rask takt och på Clas Ohlsons hittade hon en billig vattenkokare, även om den nu inte var så liten som hon hade tänkt sig. Sen var det bara att ta bussen hem igen (resa nr 7). Väl hemma åt vi en fashionabel femstjärnig middag bestående av makaroner och tonfisk och sen satt vi och krånglade och hade oss för att få våra nät att fungera men vi fick se oss besegrade. 

 

I går fick jag då aktiverat mitt brukskonto på universitetet och efter att jag kom hem från kvällsskiftet så fungerade internet äntligen. Kunde skypa med min älskling och fick ju även se att Kira levde och hade det bra. Jag antar att det kommer att bli både en och annan timme framför skype de nämaste veckorna. Nu har jag suttit och skrivit så länge att min frukost hunnit smälta både en och två gånger. Vädret är fortfarande vackert så nu ska jag ut på tur. Ha de!

 

Till sist bjuder jag på en bild där man ser centrum och bron över till Tromsdalen.