Undrens tid är inte förbi...
Jag har i alla år vi varit gifta drömt om att gubben ska vakna en morgon och förvandlats till en hurtbulle och att det skulle innebära att vi kan börja motionera längs vägarna tillsammans. Dock har han stretat och spretat emot varje gång jag nämnt ordet promenad och de gånger han faktiskt kommit med är relativt lätträknade och under ständig protest.
I går dock, när jag kom hem från kvällsskiftet där vid kanske 22.20 tiden så frågar han om vi ska fara ut på en länk!?! Jag var ju inte sen att nappa, eftersom chansen att han ska fråga flera gånger är ungefär en på miljonen, så jag bytte hastigt om och så drog vi i väg. Eftersom ingen av oss har nån kondis att prata om blev det mest att vi gick, men i tre omgångar joggade vi, och när vi kom hem var han ännu på hugget att göra detta till en vana. Om han hunnit sova bort den känslan till i dag återstår ju att se. :)
I dag steg jag upp i ottan trots ledig dag, hade ett ärende in till stan på morgonen och passade på att få bilen tvättad på samma gång eftersom jag skulle och besiktiga den. Halv tio var jag hemma igen med nybesiktigad och rentvättad bil. Inte illa för att vara mig på en ledig dag.
Nu ska jag surfa runt på nätet en stund medan jag funderar om jag ska fortsätta med någon vettig syssla eller inte. ;) ha en skön onsdag!
Kommentarer
Trackback
