Håhhå
Har en dag med vansinnigt sötsug idag, men som tur börjar klockan vara så mycket nu att man med gott samvete kan slänga sig i säng så man slipper tänka på allt gott som man kunde äta om man bara tillät sig. Såna här dagar får mig att tänka på hur det var för två år sedan, då vi bestämde oss för att pröva på en ordentlig fastekur. Jag kunde inte låta bli att klicka mig tillbaka till januari 2009 i bloggen och läsa om hur det var att leva mitt liv för sisådär cirka två år sen. Att man bara orkade! Visst var det roligt att snabbt se ett resultat på vågen, men vilket självplågeri! Den kur jag gick på då fick man ju bara äta tre mål om dagen av, det finns ju andra där man får äta upp till fem måltider. Jag kommer ihåg att hela mitt liv kretsade kring mat. Jag var hungrig konstant, var ute och gick så att benen bara skakade när jag skulle upp för den sista backen hem till lägenheten, bakade som en tok för att på något vis uppväga vad jag gick miste om i matväg, sov som en kratta för jag bara tänkte på mat, drömde att jag åt fast jag inte fick, osv osv...
.
Tacka vet jag då att bara skippa socker, vitt mjöl och potatis men ändå äta gott och gå ner i vikt, sakta dock men ändå neråt. Det enda som harmar mig är ju att jag tillät mig att gå upp alla dom kilon som jag då med sådan stor plåga gjort mig av med, men det hjälps inte nu. Det är ju ingen idé att gråta över spilld mjölk eller vad det nu så fint heter.
.
Min kära make har ju turen att få åka lite snålskjuts på min koständring eftersom det här inte längre kokas mat med pasta, potatis eller finns nåt fredagsmys med godis och chips i stora lass. Dock äter han nog bröd med vetemjöl i och är inte sådär överdrivet noga med vad han stoppar i munnen. Men gissa om han rasar i vikt. Mycket mera än vad jag gör och då tränar han inget alls. Jag svettas ju på gymmet flera dagar i veckan förutom de dagar då jag lyckas ta mig ut på promenad. Lite orättvist kan det ju kännas. Dessutom tycker ju han att det är så roligt att pika mig eftersom hans BMI är lägre än mitt. Ni kan ju tänka er hur det känns för en som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. :)
.
Nu borde jag ut med Kira på en sista pissetur innan natten. Borde dessutom sätta i motorvärmaren för i morgon bitti är det gudstjänst i Biblion. Kallt som bara den är det där ute, så jag funderar på att skicka ut gubben i stället. Tror ni det lyckas? :) Godnatt!
.
Ps. Ha, det lyckades! :)
Vilken härlig dag...
...tack gode Gud för vädret! Trallallalalaa...
.
Tog en skön sovmorgon i dag, vet inte när vi senast hade en sovmorgon i egen säng. Absolut den största fördelen med att spendera helgen i Vasa. Åt en lätt frukost och fick sedan med gubben på en promenad i det vackra men kalla vädret. Jag blev riktigt förvånad, han brukar vara så motsträvig till allt vad motionerande heter, men jag behövde bara fråga en gång om han ville komma med. :)
.
Resten av dagen har spenderats på matlagning, blev den goda kycklinggrytan idag, sen har jag suttit och jobbat med skoluppgifter. Jag tar tillbaka det jag sade tidigare om min anatomibok och att den inte var tillräckligt avancerad för min hemuppgift. Tar man sig bara tid att bläddra lite och hitta rätt ställe så finns visst den information som man behöver. :) Så nu är den uppgiften rätt så långt klar. Resten skall jag göra tillsammans med Frida. Har även skrivit klart min bokrecension till uppgiften i Barnmorskekunskapens historia och psykologi och gubben printade ut lite vetenskapliga artiklar till mig som jag troligtvis kommer att ha nytta av.
.
Nu borde jag hinna till butiken innan de stänger, månne jag får lurat med gubben dit också? Sen blir det att titta på melodifestivalen i kväll igen. Jag hoppas att Sanna Nielsen har en fin låt som gör hennes röst rättvisa. Nåt annat som jag hoppas är att jag ska få en lika vältränad mage som Marie Serneholt, jag menar - såg ni den förra veckan? :)
.
Trevlig kväll!
Tro det eller inte...
men här har det städats idag! :) Jag vet inte när vi senaste har gjort en riktig storstädning här i kåken. Jag skriver ju var och varannan dag här på bloggen om att det borde städas, men de flesta gångerna blir det inte av eller så blir det bara att man springer med dammsugaren över golven och efter nån dag så är det lika stökigt igen. Men nu tog vi riktigt i med hårdhandskarna. Jag sprang runt och skurade upp alla wc:n och badrum, bytte sängkläder och sånt. Gubben (!) dammsög hela huset och sedan avslutade jag med att skura rent våra golv. Av skurvattnet att döma var det inte i går det sist blev gjort. Men nu är det gjort och vilken skön känsla att ha det riktigt rent. Det håller väl ändå i sig ända tills i morgon så man får ju passa på att njuta. :) Jag tycker om att ha det rent och fint omkring mig. Stök gör att jag blir på dåligt humör och jag kan inte slappna av och njuta om jag vet att det borde städas. Det oaktat så är städningen ett så fruktansvärt tråkigt kapitel så det är nog det första stället där jag lite börjar pruta på mina principer om perfektionism. :)
.
Nu ska jag krypa ner i min sköna säng med underbart rena sängkläder och med världens bästa gubbstrutt, som den här veckan visat att han minsann kan om han bara vill. Man får så lov att instämma med Granlunds "Höödö-gubbi" som i en av sina oslagbara monologer säger nåt i stil med: "Meeera sådant, meera tryckare!" Godnatt alla och ha en skön helg!
"Ledig dag"
Denna "lediga" dag ska nu inledas med ett RVP pass på gymmet. Sedan väntar skolarbete i mängder och massor och när gubben kommer hem så har vi planerat in veckostädningen. Vårt veckoschema har fungerat riktigt bra hittills, men jag har en vag känsla om att gubben sätter sig på tvären i kväll när det kommer till städningen. Vi får se. Ni kan ju hålla tummarna. :) Han var lite trött och sur i morse när han åkte till jobbet och påpekade att jag som har ledigt ju kan städa. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt förklara för honom att de dagar jag inte är i skolan inne i veckorna inte på något vis är lediga dagar utan dagar som skall ägnas åt hemstudier, men han köper inte det argumentet. Nå, vi får se hur det går i dag. Nu gymmet i alla fall. Vore det inte så hemskans kallt så blidde det en promenad i stället för solen skiner så innerligt hon bara orkar, men jag har inget större intresse av att frysa näsan, fingrar och tår av mig.
.
En skön fredag till er alla!
...
När jag kom hem från träningen var jag lite yr men ändå så här glad:
.
.
Sen gick jag i en dörrkarm och jag misstänker att käken for ur led. Fast det ser inte såå farligt ut tycker jag, vad tycker ni? Borde jag ringa doktorn?
.
.
Duktig som få
Har varit riktigt duktig idag igen. Stannade kvar i skolan och printade ut lite nödvändiga papper trots att det sved i mitt ekonomiska sinne att printa för 7 cent/papper. Efter en stund fick dock båda printrarna någon form av hjärtstillestånd och jag fick inte ut nåt vettigt längre. Tyvärr fick jag då inte ut några flera artiklar till examensarbetet, så det har jag inte kunnat jobba med i dag. I stället har jag kämpat på med hemtenten i kvinnans reproduktionsfysiologi, anatomi och fysiologidelen. Bl.a. har jag beskrivit äggstockarnas histologi och ligament, beskrivit befruktningens händelseförlopp och redogjort för corpus luteums betydelse som hormonproducent under graviditet. Intressant men ibland rätt så invecklat. Nu strandade jag dock på fjärde uppgiften där jag skulle redogöra för huvuddragen i den embryonala utvecklingen av nervsystemet. Min anatomi och fysiologibok är inte tillräckligt avancerad för den uppgiften så jag får så lov att söka en mera ingående bok i bibban, men det måste nog lämna till nästa vecka har jag på känn.
.
Nu ska jag småningom börja byta om, ett Bodypass väntar om en timme. Lite kul tillika att jag som inte egentligen gillar att bli "torterad" på dessa muskelpass frivilligt för tredje gången på en och en halv vecka söker mig till gymmet för just ett sånt pass. Men jag har en liten teori som går ut på att om min kropp inte tycker om det så är det säkert något den behöver. Jag brukar ju annars mest träna musklerna i konditionssalen, men jag har en vag misstanke om att jag inte tar i ordentligt då jag själv kan välja när jag "ger upp". När man har en passdragare som puschar på och inte låter en fuska allt för mycket så får man nog antagligen ut lite mera av träningen också. Till sommaren är jag säkert i toppform. (Okej, det där trodde inte ens jag själv på... ;) )
.
Jag måste hinna ut med Kira före också, hon sitter här på stolen bredvid mig och försöker påkalla min uppmärksamhet. Stackarn har säkert lite svårt att förstå varför matte är så tråkig och sitter med näsan böjd över en massa konstiga böcker och papper hela kvällarna i stället för att busa med henne. Livet är inte alltid så lätt som studerande, men än så länge är ju situationen någorlunda under kontroll, vi ska hoppas att det inte blir så mycket värre, så då ska nog det hela reda sig ännu. Det är ju inte så många veckor kvar till sommaren, bara jag orkar vara disciplinerad, strukturerad och i övrigt koncentrerad så ska det nog gå utan större problem. Det underlättar ju att det mesta man läser faktiskt är riktigt intressant. :)
Godmorgon!
Torsdag morgon och jag ska iväg till skolan för att titta på film. Den ska heta något i stil med den nya människan och handla om tvångssteriliseringar av mentalpatienter på 50-talet. Hoppas att den är intressant.
.
Är för tillfället rätt så trött. Till en uppgift i skolan ska vi ha läst en skönlitterär bok, recensera den och sedan hitta tre vetenskapliga artiklar som berör samma ämne och försöka få ihop det hela till ett smart arbete. Jag hittade i förrgår en bok på biblioteket som jag lånade, nämligen Åsa Jinders "Vill du ha barn med mig?". Jag sträckläste den i går kväll mellan tio och strax efter tolv och grät mig delvis genom boken. Som ni kanske kan räkna ut så handlade den om ett par som träffas, småningom vill ha barn och sedan upptäcker att det inte är så lätt som man kunde tro. Boken var till viss del lite självbiografisk även om historien var omändrad och vissa händelser var "lånade" av andra par med samma problem men på flera ställen var igenkänningsfaktorn så hög vad gällde tankar, känslor och reaktioner att det nästan kändes som om jag skrivit den själv.
.
Det är inget lätt ämne. Ibland flyter vardagen på och den där sorgen man bär inombords känns inte så påtaglig. De gångerna är det är inga problem att prata om det, man har nästan känslan av att det är någon annan man pratar om och inte en själv. Andra gånger ligger alla känslor strax under huden på en och det känns som om man har ett stort blödande sår i hjärtat som bara en sak i världen kan hela. Ibland hänger man inte med i svängarna, man tycker att det är helt lugnt att prata om det och så plötsligt helt utan förvarning känner man hur bröstet nästan snör ihop sig och man knappt får någon luft. Jag fastnade så för en mening som jag läste i boken som handlade om någonting i stil med hur man kan sörja ett barn som aldrig ens blivit till.
.
Detta om detta, jag kunde skriva sida upp och sida ner, men skolan väntar och jag måste hinna borsta gaddarna så inte mina vänner avlider av min mördande andedräkt. ;) Kramar till er alla!
Redan onsdag?
Det här verkar minsann vara en vecka som bara rusar iväg. Jag har bara förmiddagspass i skolan i morgon, så jag hoppas hinna med lite skolarbeten innan Bodypasset på eftermiddagen. Sedan blir det bibelstudium på kvällen och i morgon är det vår tur att ha hand om serveringen, vilket innebär att man inte hinner med mycket annat den kvällen. I dag hade vi vårdteori i skolan, känns lite trögt, jag börjar ha fått nog av dessa teoretiska kurser nu, men vad det verkar så är detta den sista "flum"kursen vi har, resten är praktiska saker inom barnmorskeriet. Vi hade även handledning för examensarbetet på eftermiddagen och jag måste nästan erkänna att jag började känna mig lite stressad då vi fick tilldelat oss den tidsplan som vi helst borde följa för att allt ska löpa smidigast möjligt med tanke på att vi även ska ha gjort ett utvecklingsarbete under det sista skolåret.
.
Nå, jag har i alla fall försökt jobba lite med några artiklar i kväll, skrev ut två stycken här hemma, men i slutet på den andra artikeln var det nog bara med lite tur och en stor portion viljestyrka som man kunde urskilja vad som stod på pappret så näst på inköpslistan står nog en ny patron eller påfyllnad av den gamla. Känner mig i vilket fall som helst rätt så duktig då jag fått kämpat mig igenom de två första vetenskapliga artiklarna. Det är inte alltid lätt att förstå sig på det vetenskapliga, speciellt inte när det är på engelska dessutom. Men övning ger färdighet, småningom går det väl bara mera och mera smidigt.
.
Idag blev det inte någon motion för min del. Hade varit skönt med en promenad i det vackra vädret men jag hade så mycket att ta itu med när jag kom hem så det blev inte av. Har bl.a. stekt över 50 köttbullar i dag, så ni kan ju försöka gissa vad vi kommer att äta de närmaste dagarna. :) Gubben har varit duktig och i dagarna två snickrat på en DVD-hylla. Jag "beställde" den för många månader sedan, men trots att han i ett tidigt skede skaffade allt material så har det sedan lämnat, men nu är den färdigt ihopsnickrad och så har han spacklat den också. I morgon eller på fredag så väntar slipning och målning, kanske den snart kan tas i bruk så jag slipper ha alla filmer i en pafflåda under trappan. Han kan om han vill, gubben min. :) Så här långt är det här med veckoplanering ett av de smartaste dragen hittills. Hoppas det håller i sig. :)
.
Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen, snart börjar Halv åtta hos mig och om jag orkar ska jag titta hur det går för kockarna i Sveriges mästerkock. Om jag inte orkar så har jag ju alltid världens skönaste säng att krypa ner i. :) Hoppas att ni har haft en riktigt skön onsdag, nu är det bara slutspurten kvar till helgen. Ha de gott!
And the feeling is still good... :)
Om jag någon gång i framtiden får för mig att sluta motionera igen så snälla, kan någon ge mig en riktigt hård spark i baken och läsa lusen av mig. Jag är pigg, glad och även om vi kommer att ha en tuff vår i skolan och inlämningsuppgifterna bara har ramlat över en de senaste dagarna så känns det ändå som att det här kommer att gå hur fint som helst! Jag känner mig nästan som en ny människa.
.
Jag och gubben hade "veckomöte" i går. Vi försökte lite fundera igenom hur vi skulle kunna få lite mera rutiner i vårt liv, planera en vecka framåt med både mat och aktiviteter och lite planera hur vi ska dela upp sysslorna här hemma för att båda ska ha tid till både jobb, skola, fritidsintressen och vila. Gubben var först lite trögstartad och föga motiverad, han tyckte det var roligast att reta mig för att jag tog det hela på så stort allvar, men idag har han varit riktigt på hugget. Han har gjort det som var "hans" sysslor för dagen och döm min förvåning när jag kom hem från ett svettigt Stepbody pass och han även städat undan i köket, vilket egentligen var "min" uppgift i dag. Vågar man tro att detta även håller i sig i längden?
.
Jag har försökt jobba lite med examensarbetet också i kväll, har läst lite om bl.a. krisreaktioner och krisförlopp. All vår början blir nog lite trög dock, men bara jag småningom får upp farten skall det väl nog bli nåt av det hela. Jag träffade min skrivarkompis Anette i skolan i går och vi verkar vara på väg åt ungefär samma håll i ungefär samma takt och det känns ju bra.
.
Skolan i övrigt känns också bra, det är så otroligt roligt att äntligen ha fått börja med barnmorskeämnena, jag kan knappt sluta tänka på hur bra det egentligen känns. :) Jag har dessutom en liten möjlighet att få slippa med på en intensivkurs för barnmorskor och barnmorskestuderande som hålls i Riga i vår. Tre studerande från vår klass har möjlighet att få åka med och jag är så i valet och kvalet om jag ska anmäla mig som intresserad eller inte. Resa, boende och mat är betalt, så det enda som man behöver ordna själv är pass och reseförsäkring och båda har jag redan, så det vore bara att packa väska och åka med. Ska man eller ska man inte? Det vore en rejäl utmaning för min del eftersom jag ju är så bekväm som en människa bara kan bli och helst håller mig till kretsen av bekanta där jag känner mig någorlunda bekväm och mest tycker att det är jobbigt att stifta nya bekantskaper. Jag kan "spela" social om det behövs, men jag känner mig oerhört obekväm tillsammans med okända människor, så detta vore i sanning en utmaning för fega asociala Marika. Vad skulle ni göra?
.
Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och kika på the Mentalist, något av en favoritserie för mig, dags för välbehövlig vila alltså, även det inlagt i veckans program. :)
Ha en fortsatt skön vecka alla!
Nu
har jag kommit hem igen, gubben är också han på intågande.
I skolan i dag gick vi igenom så gott som hela inriktningen, vilka kurser som kommer att gå när och hur praktiken är upplagd osv. Det kommer att bli en tuff men intressant vår och jag ser såå fram emot att verkligen få fördjupa mig i barnmorskeämnena. Tänk att den här dagen äntligen kom, efter flera års väntan. :)
.
Nu ska jag fundera på vad vi ska äta, som vanligt efter en helg norröver så gapar kylskåpet rätt så tomt, förhoppningsvis hittar vi nåt att svepa ihop snabbt, jag är så hungrig redan så det känns inte som nån hit att börja åka iväg och handla först. Få se vad gubben säger, jag har på känn att det är nåt i stil med, "jag är såååååå tröööööött, jag går ner och vilar på soffan så får du fixa ihop nåt att äta, väck mig sen". ;) Men man kan ju alltid hoppas på nåt annat, ibland förvånar han mig den där gubbstrutten. :)
.
Hoppas ni har haft en riktigt bra måndag så här långt!
Måndag, en bra sådan. :)
Har haft en riktigt bra helg som avslutades på bästa vis tillsammans med familjen framför en bra film. En animerad sådan bör tilläggas, men det oaktat var den bra, lockade både till skratt och eftertanke och lämnade en "feel good" känsla efter sig. Lite sent blev det dock, startade mot Vasa först vid en tio tiden i går kväll, men har lyckligtvis haft lite sovmorgon i morse. (Inte gubben dock).
.
I fredags tog jag då itu med snöröjandet. Där kan vi prata om kaloriförbränning, jag höll på i fem-sex timmar ute på gården, var bara in och åt mitt på dan. Gubben hjälpte till med det sista när han kom hem från jobbet. Allt vad som hette städande fick nog lämna till en annan gång. Vi bara packade ner det mest välbehövliga, satte oss i bilen och körde norrut. Belönade mig själv med en ceasarsallad vid Oravais ABC på vägen norrut. Min rygg har varit rätt så ledbruten av allt snöskyfflande, så jag skippade nog lördagens Zumba den här helgen.
.
Lördagen tillbringades till största del hos gubbens bror och hans familj. David var nere i källaren och hjälpte till med renoveringen där medan jag satt och fördrev tiden tillsammans med Moa, Melker och Nina. Moa och jag stickade en halsduk åt hennes docka. Moa var övertygad om att hon kunde sticka själv, för "momi" (hennes gammelmormor) hade lärt henne. Jag undrar nog dock vilken teknik denna "momi" har i såfall... ;P Efter en stund konstaterade Moa att hon är nog bättre på att sticka trasor, så hon tog en trasa, ett diadem och tryckte sedan diademändarna fast i trasan och satt och "stickade". På lördagskvällen fick jag äntligen träffa min Kevin igen, han var lite blek efter allt sitt förkylande den senaste tiden, men stortrivdes vid mommos.
.
På söndagen hann vi både med gudstjänst, promenad, god mat, vilostund efter maten, besök hos svärföräldrarna i Näs och sedan hann vi även träffa storebror med fru och dotter. Teah och Moah hade lite catfighter mest hela tiden, det är inte lätt när båda ska ha allt och ingen helst vill unna den andra något. :) Jag misstänker att dom två kommer att hitta på ett och annat bus tillsammans när dom blir lite större. Det skiljer ju bara sexton dagar mellan dem.
.
Med viss bävan steg jag på vågen i morse, som alltid när man är norröver så vill det bli att man liiite tummar på sina principer med ätandet. Bl.a. åt jag en pizzabit i lördags trots att jag vet att det är vetemjöl i degen och så tog jag lite glass i går efter maten. Men min fruktan var obefogad, jag hade t.o.m. lyckats bli av med några hundra gram under helgen. Jag antar att jag får tacka fredagens snöskottande för det. :)
.
Nu ska jag sticka i väg till Jysk med Sue. Vi ska på sittdynejakt. Vi hoppas på att hitta några snygga och billiga sittdynor till de obekväma och kalla bänkarna i Biblion. Få se hur det går. Sedan på eftermiddagen ska jag till skolan igen. Det ska bli riktigt roligt. Nu vevar vi igång med barnmorskeinriktningen. Oj, vad man har väntat! :)
Good mooorning!
Utvilad som aldrig förr ska jag ta itu med veckans mest krävande projekt, snöröjning. Jublet inombords vill knappt lägga sig. Ibland undrar jag hur det skulle kännas att vara min man och få serverat allt på silverfat. Han slipper så enkelt undan för det mesta att jag inte kan undgå att stå med förvåningens finger i häpnadens mun. Snöskottningen är bara ett exempel. I fjol hann det inte komma några överdrivna mängder med snö, jag tror att jag skottade högst ett par gånger och då var det inga decimetertjocka lager som man var tvungen att åtgärda. Efter nyår dock så tog det ju och rev i rejält och öste ner snö i flera omgångar. Först var ju då gubbstackarn så sjuk, så sjuk att han knappt kunde ta sig ner till tv-rummet i källaren. Sedan den där morgonen då det hade kommit säkert en halvmeter snö och han fastnade på uppfarten, då hade ju förstås hans fru kvällsskifte och kunde stå i tre timmar och röja på gården, när han kom hem kunde han gå raka vägen in. I går kväll kom det också mängder av snö, gubben for till jobbet i morse och här hemma finns hans fru som believe it or not - har en ledig dag som hon får ägna åt snöskottningen. Visst, jag kunde lämna den tills han kommer hem, men det skulle ju innebära att vi skulle komma oss i väg norröver först nån gång sent i kväll och det känns på intet vis lockande det heller.
.
De dagar som gubben är ledig så är han ledig. De dagar jag är ledig så har jag tusen och en saker som behöver göras. Huset ska städas, kläder ska tvättas, hunden ska skötas, mat ska handlas och lagas, snö ska skottas... För att inte tala om dessa fruktansvärda skolarbeten, examensarbetet inte minst av allt, som hela tiden ligger där i bakhuvudet och gnager och hindrar en från att helt koppla av på en ledig dag. Finns det andra som har samma problem eller är det något som är helt galet här, något som jag snaraste borde rätta till?
.
Nåja, nu ska jag sluta beklaga mig och i stället försöka hinna med både snöskottning, husstädning och klädnerpackning innan gubben kommer sig hem från jobbet. får försöka tänka på alla kalorier som förbränns i stället för hur mycket det tar ner på humöret så kanske det känns en aning bättre. Sen kan man ju alltid fokusera på helgen som följer på denna dag, hoppas mina sötnosar är någorlunda friska så jag får träffa dom.
Ha en trevlig helg alla vänner!
Pust
Det blev ett Body pass i dag också, gissa om mina muskler led? Det var nästan att jag hörde deras förtvivlade skrik när de sista krafterna sakta men säkert pressades ur dem :)
.
Jag har en vag aning om att jag kommer att få skippa morgondagens RVP pass. Anledningen? Jo den ENORMA snömängd som vräker ner här i kväll, jag antar att jag kommer att få tillbringa ännu en dag med snöskoveln i hand. Sucka mitt hjärta men brist icke...
.
Dock verkar gubben nu ha fattat att vi ska åka norröver i helgen. Så alla mina gullungar, gör er beredda för snart kommer er galna moster/faster och busar tills vi stupar.
Har fått ännu ett...
...sommarjobbserbjudande på mailen. Snart börjar min beslutsångest göra det svårt för mig. Jag har ju redan ett sommarjobb i jeppis som jag tackat ja till med en liten reservation, ifall jag nu skulle råka få jobb på BB eller barnavdelningen här på VCS. Dock har ju de avdelningsskötarna inte hört av sig, men en på klassen som även varit i telefonkontakt med dem så sa att de brukar tidigast höra av sig i februari, så det är väl att hållas på sträckbänken ett tag till då. Den avdelning som nu skickat mail till mig vet jag att en av mina kompisar jobbat på en tid, kanske t.o.m är kvar där ännu? Jag har inte träffat henne sen i somras så jag är lite osäker. Dock är inte den här avdelningen heller direkt nåt område jag är så där överdrivet intresserad av, men det är ändå en lite konstig känsla att tacka nej till jobb. Man skulle ju önska att man räckte till överallt, fast man vet att det är omöjligt. :)
Tack, men nu räcker det...
...nu vill jag inte ha mera snö, så det gör mig inget alls ifall det slutar singla ner flingor nu. Min käre make har inte lyft många finger för att röja undan någon snö på uppfarten den här vintern (varför är jag inte ens förvånad?), och själv börjar jag ha fått nog av det evinnerliga skottandet. Så när det nu kommer ner ÄNNU mera snö i en fart så att man kunde tro att det hade ackordlön, då är det inte utan att man suckar lite inombords.
.
Jag har just kommit hem från skolan, vi hade vårt praktikseminarium i dag där vi fick berätta om våra olika praktikplatser och om hur vi har haft det under den här praktiken. Det var riktigt intressant att lyssna på de andras berättelser, mentalvården är ett rätt så brett område. Jag var även och hämtade mina kvarglömda skor från min praktikplats eftersom den ligger alldeles bredvid skolan.
.
Nu är jag ledig ända till måndag förmiddag. Gubben har hotat lite med att vi inte ska åka norröver den här helgen då vi ju varit de två senaste, men eftersom vi i vilket fall som helst kommer att vara i Vasa nästa veckas helg och jag inte fick se varken Kevin, Pontus eller Teah förra helgen så vet jag inte om jag överlever att stanna här. Det skulle innebära att jag inte skulle få träffa dem på över en månad och då hinner nog mitt hjärta brista är jag rädd.
.
Det är rent ut sagt otroligt hur mycket de där barnen betyder för mig. Jag lever ännu på minnet av helgen för snart två veckor sen då vi sent omsider på fredagskvällen kom till Kållby och både Kevin och Moah var där. Jag riktigt såg på dem hur glada de blev när vi kom och hela kvällen var det den ena eller den andra som drog mig i handen eller ärmen och ville att jag skulle leka med dem. Kevin ville inte alls åka hem till kvällen, han skulle bara vara vid "mommos". På lördagen kom Teah dit och hon är också alldeles underbar. Det är så roligt att se när de utvecklas och alla får sina egna personligheter. Man har svårt att hålla sig för skratt när Teah drar sitt "Åh nej!" med sån inlevelse att man kunde tro att världen går under. Speciellt när hon inte får som hon vill och det bli "Åh nej, Åh nej, Åh nej!" med darr på rösten. :)
.
Nu borde jag få gjort något vettigt här hemma de närmaste timmarna. I kväll är det studiecirkel och den börjar redan halv sju, så jag hinner inte på Zumba. Nu är då frågan om jag ska fara på Body som är en timme tidigare eller om jag ska skippa det helt och i stället fara på RVP i morgon på förmiddan. Eller ska jag fara på båda passen? Om vi far norrut till helgen blir det ju Zumba på lördag vilket i så fall innebär tre träningsdagar på raken i så fall, vilket är rätt så tufft. Det var ju det där med att låta kroppen vila också... Nå, vi får se hur det blir.
.
Just nu önskar jag bara att jag hade en städerska, motivationen att städa befinner sig på bottennivå. Nu vill jag bara flytta härifrån, vill inte alls springa med dammsugaren i de här vråna längre. Det känns som om vi skulle ha bott i det här huset hur länge som helst, men det är bara sju månader sedan vi flyttade hit. Nu vill jag flytta norrut så man slipper det evinnerliga funderandet varje helg om man ska fara norrut eller inte och att man får sova i sin egen säng istället för att bo hos andra när man är där. Lite rutiner i livet vore inte helt fel, just nu känns det som om man bara ränner längs vägarna hela tiden. Jag tror att det också till stor del bidrar till att man inte känner sig riktigt "hemma" där vi bor nu, det känns mera som en förvaringsplats för en själv och ens ägodelar, hjärtat finns inte här, det är allt för djupt rotat i hemtrakterna.
...
Vaknatten gick hur fint som helst. Stickade nästan klart en ny mössa åt Kevin eftersom den som han fick av mig till jul var alldeles för liten. Vi spelade också wii för att fördriva tiden och jag var ju i en klass för mig på backhoppning. :) Naturligtvis glömde jag ju mina inneskor på praktikplatsen så jag måste hämta dem i morgon när jag ändå ska till skolan för praktikseminarium.
.
Kom mig i väg på Stepbody i går fast det kändes rätt så trögt, men när jag kom dit så var det ingen Stepbody utan bara Body. Eftersom det är för stepdelen i stepbody som jag står ut med muskelövningarna i bodydelen så kändes det inte så värst upplyftande att bli "snuvad på konfekten", men jag tänkte att jag måste väl ge det en chans. (Dessutom tordes jag inte lämna salen när jag nu en gång tagit mig dit.) Genomled alltså en timme med muskelövningar där min kropp fullständigt skrek efter nåd och mina ben var skakiga i flera timmar efteråt. Men känslan efteråt när man överlevt är ju rätt så skön. :)
.
Somnade som en stock i morse när jag kom hem och sedan väckte Kira mig strax före två. Såg genom rullgardinen att det var strålande väder utanför så jag klunkade i mig ett vattenglas och drog på mig promenadkläderna. Tog en tur med min vovve så vi fick en lagom dos av solsken och frisk luft (läs: avgasmättad storstadssmog). Längtar tills vi ska flytta "hem" igen, sköna promenader ute i naturen med frisk luft i dess rätta bemärkelse. Knappa fyra månader kvar som det verkar nu, hur skönt är inte det? ;) Mina kära vänner där norröver får mera än gärna hålla ögon och öron öppna efter en lagom stor och framför allt relativt billig lägenhet åt oss.
.
Nu ska jag se vad jag ska svepa ihop för ätbart. Blir det kanske kålsoppan som inte blev av igår?
Det tar sig...
...sa pyromanen när byxorna brann.
.
Usch vad jag har varit duktig på min "lediga" dag. Jag har tvättat kläder, fixat i köket, varit och handlat (Gud vare tack för S-bonus när det tryter på lönekontot), och just nu har jag första plåten med chokladmuffins i ugnen. Nu skulle det bara gälla att orka fortsätta i samma stil, huset borde städas, praktikrapport skrivas, kålsoppa kokas och sen har jag tänkt att jag ska hinna på Stepbody i kväll också innan jag far till nattskiftet.
.
i går kväll satt jag rätt så länge och letade vetenskapliga forskningar till vårt examensarbete och tro det eller ej men jag hittade faktiskt flera stycken som åtminstone vid första anblicken såg ut att vara användbara. Nu är det bara en nackdel och det är att jag borde få dem utprintade också. Våran printer börjar bli utan färg och nya laserpatroner kostar skjortan, sen har dom ju i skolan infört en printavgift på hiskeliga 7 cent per utprintat papper så man blir ju ruinerad av att printa något där. Får väl försöka skaka lite på våran patron ännu och hoppas man får ut nåt som är någorlunda läsligt tills vidare.
.
Solen skiner och det är en minusgrad på utsidan. Gissa om man borde befinna sig på promenad med Kira och gissa om man inte hinner. :( Nu blev btw första plåten klar och jag kan meddela att muffinsarna doftar ljuvligt. Dock är det dofta men inte smaka som gäller.
.
Har ju klarat mig en hel månad nu utan godis, chips och annat gott. Ja nästan helt utan socker, vetemjöl och potatis över huvudtaget. Jag tycker att det har gått förvånansvärt bra, visst har man varit lite sugen ibland men inget sånt fruktansvärt sug som man inte kunnat stå emot. Har ju inte riktigt koll på det där med vikten, men har nog gått ner ca två kilo den här månaden. Inte så fruktansvärt mycket alltså, men i alla fall ett litet steg i rätt riktning. Om det fortsätter på samma sätt så borde jag ju rimligtvis ha gått ner tio kilo till sommaren och det är ju inte fy skam ändå. Jag har tänkt att jag inte ska ha någon panik över det här med vikten utan i stället fokusera på hur jag mår. Åtminstone har ju redan mina byxor som jag köpte där strax före jul blivit lite väl lösa och det är väl ett gott tecken, även om jag inte har råd att köpa nya. :)
.
Efter många om och men...
...en tupplur på två och en halv timme, lite mat i magen och en skriven praktikdagbok senare så ter sig inte livet så mörkt ändå. Om någon ville söka vetenskapliga artiklar åt mig och helst också skriva ett examensarbete så vore det heller inte helt fel.
Surt, sa räven om rönnbären...
Exakt hur surt är det inte när den futtiga lön som kommer in på kontot inte ens räcker till alla räkningar man har. Jag blir galen på att behöva svänga varendaste slant och ändå så räcker det ingenstans. Gubbens lön som skulle komma i fredags kom först idag, det tog mig ca fem minuter att få den av kontot. Nåväl, studiestöd på fredag, av det kommer hela 19€ att finnas kvar på vårt konto efter att jag betalat bort resten av räkningarna. Det ska då räcka till den 14:e, då gubben förhoppningsvis får lite lön igen. Jihoo... eller så inte... Voi että, man blir så glad. :( Tydligen är det lite för mycket begärt att man ska få ha nästippen över vattenytan ens en liten stund.
.
Nåt roligt då? Jag har ett skifte kvar på praktiken. ETT. Dock ett elva timmars sådant eftersom jag ska vaka natten mellan tisdag och onsdag. Vore man smart så tog man med en massa artiklar till examensarbetet. Är man smart men lat så tar man med sig nåt handarbete, en bok eller nåt liknande. Få se åt vilket håll det lutar i morgon kväll.
.
Nu tycker jag bestämt att min kära make kunde komma hem. Jag är lite sur på våran vovve för tillfället eftersom hon för andra gången på en vecka släppt ett par bruna klönttar här inne, hon som varit så duktig hur länge som helst. Nåja, jag gav henne en rejäl uppsträckning när jag kom hem, hoppas det gick fram.
.
Nu kom gubben, mat nästa.
Helg
Härligt med helg!
Har inlett lördagen med ett Zumbapass tillsammans med släkten, svettigt värre men roligt som bara den. Fick i fredags tag i den avdelningsskötare som sökt mig i torsdags och huxflux så har jag fått sommarjobb. En sak mindre att fundera över. Vi kom dock överens att om jag mot förmodan skulle få jobb på BB eller barnavdelningen i Vasa så hör jag av mig, men annars så kommer jag att jobba mellan sjätte juni och sjunde augusti. Blir mera ledigt för mig i sommar alltså och jag hoppas det går ihop ekonomiskt för vår del, eftersom jag lugnt kunde konstatera att förra sommaren blev alltför intensiv. Nu gäller det bara att gubben skulle få nåt jobb här norröver småningom också så skulle allt vara frid och fröjd i rövahöjd. (Fast det skrev jag inte för min mor tycker att det låter fult. ;) )
I går hade jag förmånen att få träffa båda mina "Moor", alltså både Moa och Moah, vilken lyckodag. :) Båda får mitt hjärta att smälta, barn är för underbara. Hoppas att jag hinner träffa K,P o T den här helgen också, de två förstnämnda är lite krassliga så vi får se hur det blir.''
I övrigt vill jag lyfta ett varnadens finger för min begynnande demens och ber er ta hänsyn till detta i kontakt med undertecknad. Jag kan ge er ett talande exempel på detta: i går hade vi packat ihop våra grejor för att tillbringa en helg norröver igen. Gubben bar ut sina väskor och jag mina, på vägen ut så frågade han om vi ska ta med Kiras kudde också. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade (demensen som sagt) men jag hade i bakhuvudet att vi kanske borde ta med den. Sen fick vi kämpa en stund innan vi hade in alla grejor i bilen eftersom vi också hade med ett skåp som gubbens bror köpt av nån i Vasatrakten. Nåja, vi fick in alla väskor, hunden och oss själva i bilen och styrde kosan norrut. Efter ett par hundra meter så frågade jag gubben "Låste du dörren?" Han svarade att "Nej, det var ju du som kom ut sist." Eftersom jag var rätt så säker på att jag inte låst dörren så svängde vi in på en sidogata och körde hemåt igen för att kolla dörren, bara för säkerhets skull. När vi svänger in på gården så ser vi att - just det, dörren står vidöppen! Snacka om att vara glömsk. Vilken tur att vi inte hann köra ända till Kållby åtminstone, eller att den skulle lämnat på vid gavel hela helgen. Håhhå, ibland klarar man sig med blotta förskräckelsen. Och Kiras kudde - den ligger fortfarande där hemma. :)
Har inlett lördagen med ett Zumbapass tillsammans med släkten, svettigt värre men roligt som bara den. Fick i fredags tag i den avdelningsskötare som sökt mig i torsdags och huxflux så har jag fått sommarjobb. En sak mindre att fundera över. Vi kom dock överens att om jag mot förmodan skulle få jobb på BB eller barnavdelningen i Vasa så hör jag av mig, men annars så kommer jag att jobba mellan sjätte juni och sjunde augusti. Blir mera ledigt för mig i sommar alltså och jag hoppas det går ihop ekonomiskt för vår del, eftersom jag lugnt kunde konstatera att förra sommaren blev alltför intensiv. Nu gäller det bara att gubben skulle få nåt jobb här norröver småningom också så skulle allt vara frid och fröjd i rövahöjd. (Fast det skrev jag inte för min mor tycker att det låter fult. ;) )
I går hade jag förmånen att få träffa båda mina "Moor", alltså både Moa och Moah, vilken lyckodag. :) Båda får mitt hjärta att smälta, barn är för underbara. Hoppas att jag hinner träffa K,P o T den här helgen också, de två förstnämnda är lite krassliga så vi får se hur det blir.''
I övrigt vill jag lyfta ett varnadens finger för min begynnande demens och ber er ta hänsyn till detta i kontakt med undertecknad. Jag kan ge er ett talande exempel på detta: i går hade vi packat ihop våra grejor för att tillbringa en helg norröver igen. Gubben bar ut sina väskor och jag mina, på vägen ut så frågade han om vi ska ta med Kiras kudde också. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade (demensen som sagt) men jag hade i bakhuvudet att vi kanske borde ta med den. Sen fick vi kämpa en stund innan vi hade in alla grejor i bilen eftersom vi också hade med ett skåp som gubbens bror köpt av nån i Vasatrakten. Nåja, vi fick in alla väskor, hunden och oss själva i bilen och styrde kosan norrut. Efter ett par hundra meter så frågade jag gubben "Låste du dörren?" Han svarade att "Nej, det var ju du som kom ut sist." Eftersom jag var rätt så säker på att jag inte låst dörren så svängde vi in på en sidogata och körde hemåt igen för att kolla dörren, bara för säkerhets skull. När vi svänger in på gården så ser vi att - just det, dörren står vidöppen! Snacka om att vara glömsk. Vilken tur att vi inte hann köra ända till Kållby åtminstone, eller att den skulle lämnat på vid gavel hela helgen. Håhhå, ibland klarar man sig med blotta förskräckelsen. Och Kiras kudde - den ligger fortfarande där hemma. :)
