Paella de carne
Med förnyade krafter efter jullovet började jag på fortsättningskursen i spanska för några veckor sedan. I onsdags fick vi än ett gång ett spanskt recept att översätta och pröva laga till. Den här gången var det paella som skulle vevas ihop. Översättningen var inte den lättaste, mitt lilla ficklexikon kom snabbt till korta och google translate är ju ett skämt. Men jag tror att jag nog förstod i det stora hela hur jag skulle göra.
Mycket mat blev det också, receptet var åt 4 personer, men jag tror nog vi får äta oss mätta på den här omgången mera än två gånger. 😊
I dag var det dags att pröva på lyckan i köket, tog maken till hjälp och så satte vi i gång. Här följer lite bildbevis:
Receptet
Kyckling och griskött
Grön och röd paprika, purjo, lök, vitlök och morot
Ris och saffran
Tadaa!!
Mycket mat blev det också, receptet var åt 4 personer, men jag tror nog vi får äta oss mätta på den här omgången mera än två gånger. 😊
2015
Så har ännu ett år gått till historien. Ett år med den uslaste blogguppdateringen från min sida, tyvärr. Orken, lusten och bloggmotivationen har inte infunnit sig och då lämnar det helt enkelt oskrivet. Å andra sidan känns det för min del som om jag bara vill dra ett streck över hela året och glömma att det fanns, så då behöver jag väl inte några blogguppdateringar för att minnas.
Ja, det känns faktiskt som om 2014 var ett enda svart hål av brustna förhoppningar, sorg, komplikationer och motgångar. Det började i glädjerus men hastigt kom jag dimpandes ner från de rosa molnen och landade med ett brak i den bistra verkligheten. Sedan dess har det bara fortsatt i samma anda. Några få korta minuter har det känns som att jag fått huvudet över vattenytan och kunnat dra efter andan, men hastigt har jag dragits ner i djupet igen.
Sen kan man ju alltid sätta saker och ting i ett större perspektiv, det finns människor som svälter, som dör i krig och i ebola och kristna som mördas för sin tro varje dag. Så vad är då mina problem i jämförelse med allt detta? En droppe i havet. Men för min del blir ju inte mina bekymmer och sorger mindre och lättare att bära bara för det faktum att jag är medveten om att det alltid finns någon som har det värre.
Visst finns det saker att glädjas och vara tacksam över. Min underbara man, min familj, mina vänner, min församling. Finaste Ezra som tagit våra hjärtan med storm. En underbart vacker och varm sommar. Ja, listan kunde säkert göras mångfalt längre. Men jag kan inte minnas ett år då min kudde blötts av så många tårar som under det här året. Inte ett år då jag så ofta känt hur hjärtat velat brista och jag knappt vet hur jag ska orka dra nästa andetag. Så alla ljusglimtar till trots går nog det här året till historien som det jobbigaste i mitt liv.
Så, nu tar vi nya tag och hoppas och ber att 2015 ska bli ett år med lite mera medvind och mindre käftsmällar.
Var jobbar jag?
Jag har fått åtminstone två kommentarer om var jag jobbar efter att BB i Jakobstad har stängt. Förra gången svarade jag i kommentarsfältet, men det syns kanske inte så tydligt.
Jag jobbar som sjukskötare på avd 1 i Jakobstad. Avd 1 är avdelningen för inre medicin och lungsjukdomar, vilket är ett rätt så vitt begrepp. Vi har hjärtpatienter, diabetespatienter, infektioner, astmatiker, pneumonier, och en hel massa till. Det är ett varierande jobb och jag lär mig otroligt mycket, men det är många gånger krävande och ofta känner jag också att jag inte riktigt räcker till. Till all lycka är det ett härligt gäng med jobbarkompisar som jag får dela arbetsbördan med och det gör att jag trivs trots stressen! Jag är också tacksam över möjligheten att få jobba deltid, jag tror att väggen skulle komma mycket snabbare emot om jag skulle vara tvungen att jobba 100% med treskiftesjobb.
Jag har jobbat där sedan maj -13 (och några somrar innan dess) så jag började där redan ett år innan BB stängde för gott. Under det sista året BB hade öppet så gjorde jag bara enstaka skiften där, i medeltal var det kanske ett till tre skiften per tre veckors arbetslista. I våras blev det lite mera, bl.a. var jag utlånad till BB under en hel arbetslista och någon lista var jag uppdelad mellan BB och 1:an. Jag är tacksam för varje skifte jag hann jobba på Jakobstads BB och jag har fortfarande svårt att ta in att det inte existerar längre.
Det är många som undrar om jag inte ska söka mig till Kokkola BB, och jag lämnade faktiskt in mina papper dit för över ett år sedan, men även om jag saknar barnmorskearbetet så finns det flera orsaker som gör att det känns som att det inte är där jag ska vara just nu. Jag har ju också min plats på hälsovårdarlinjen som blir aktuell nu någon gång efter julen, men jag har fortfarande inte helt bestämt mig om jag ska eller inte ska hoppa på.
Så, en del frågetecken om framtiden finns, men det är ju här och nu vi ska leva, eller hur?! 😊
Jag jobbar som sjukskötare på avd 1 i Jakobstad. Avd 1 är avdelningen för inre medicin och lungsjukdomar, vilket är ett rätt så vitt begrepp. Vi har hjärtpatienter, diabetespatienter, infektioner, astmatiker, pneumonier, och en hel massa till. Det är ett varierande jobb och jag lär mig otroligt mycket, men det är många gånger krävande och ofta känner jag också att jag inte riktigt räcker till. Till all lycka är det ett härligt gäng med jobbarkompisar som jag får dela arbetsbördan med och det gör att jag trivs trots stressen! Jag är också tacksam över möjligheten att få jobba deltid, jag tror att väggen skulle komma mycket snabbare emot om jag skulle vara tvungen att jobba 100% med treskiftesjobb.
Jag har jobbat där sedan maj -13 (och några somrar innan dess) så jag började där redan ett år innan BB stängde för gott. Under det sista året BB hade öppet så gjorde jag bara enstaka skiften där, i medeltal var det kanske ett till tre skiften per tre veckors arbetslista. I våras blev det lite mera, bl.a. var jag utlånad till BB under en hel arbetslista och någon lista var jag uppdelad mellan BB och 1:an. Jag är tacksam för varje skifte jag hann jobba på Jakobstads BB och jag har fortfarande svårt att ta in att det inte existerar längre.
Det är många som undrar om jag inte ska söka mig till Kokkola BB, och jag lämnade faktiskt in mina papper dit för över ett år sedan, men även om jag saknar barnmorskearbetet så finns det flera orsaker som gör att det känns som att det inte är där jag ska vara just nu. Jag har ju också min plats på hälsovårdarlinjen som blir aktuell nu någon gång efter julen, men jag har fortfarande inte helt bestämt mig om jag ska eller inte ska hoppa på.
Så, en del frågetecken om framtiden finns, men det är ju här och nu vi ska leva, eller hur?! 😊
Ett litet störningsmoment...
...i mitt pluggande av spanska verb...
Tortilla de patata
I höst har jag börjat på en spanskakurs. Jag har i flera år planerat att lära mig ett nytt språk och när jag såg att min tidigare kollega skulle dra en kurs i spanska i höst passade jag på att anmäla mig. Det är en riktigt rolig kurs och jag tycker att jag redan hunnit lära mig mycket, men jag borde nog hinna traggla lite mera mellan lektionerna än jag gör i dagsläget.
Nu återstår bara provsmakningen! 😝
Nåväl, i läxa från förra veckan fick vi i uppdrag att översätta ett recept på en vanlig spansk maträtt och helst också pröva på att laga den. Och här kommer bildbeviset.😉
Nu återstår bara provsmakningen! 😝
Vackra höst!
Tog en skön höstpromenad med Kira för att riktigt vakna till efter helgens nattskiften. Underbart väder och härliga höstfärger gjorde susen för både kroppen och knoppen!😊
Nu ett besök hos mis suegros en Näs. Ciao!
Så fel man kan ha
Jag trodde att mina dagar som sjusovare var förbi, men ack så man kan missta sig. Vaknade vid halv två (!!) i dag. Somnade väl någon gång strax efter tolv i går så en rejäl nattsömn blev det minsann. Nå, en bra uppladdning inför stundande nattvak åtminstone. Den här veckan hade jag egentligen bara två dagar jobb, lördag kväll och söndag morgon, men under veckans lopp har det ändrats till att bli bara två dagar ledigt. 😉 I måndags blev det kvällskifte och i tisdags morgontur. Nu blir det vaknätter veckan ut. Så kan det gå.
Nu är det mat, motion, veckohandlande och veckostädning på schemat. Borde hinna med åtminstone tre av dessa innan gubben slutar på jobbet. Wish me luck! En skön helg till er alla, hoppas ni får vara lediga!
Ps. Om nån undrar över hur man kan sova till halv två och posta inlägg strax efter kl. 13 så beror det på att min blogg är inställd på svensk tid... 😝
En lååååång kissemiss
Mina små gosevänner
Oj
Jag som skulle bli bättre på att uppdatera. Hux flux försvann en månad utan inlägg. Livet flyger förbi i rasande fart och bloggen hinner inte med.
En jobbig dag passerade i måndags. Dagen då vi skulle ha haft beräknad förlossning om vårt lilla hjärta hade fått stanna hos oss. Det finns ännu dagar då sorgen känns extra mycket och måndagen var en sådan. Jag önskar så att det hade blivit annorlunda än det blev. Ibland känns det så orättvist och surt, och då hjälper det inte att jag vet hur bra jag egentligen har det.
Nå, vad har vi gjort? Vi var på bilsemester i Sverige en vecka för att bl.a. fira vår tionde bröllopsdag. Vi körde snabbversionen så det blev korta stopp och mycket tid i bilen, men roligt hade vi ju ändå. Vi hann med nätter i både Göteborg, Lund, Ljungby, Uppsala och Luleå. Dessutom spenderade vi lite tid i Malmö och Helsingborg också. Den här bilden är från Helsingborg.
Vi har firat födelsedagar och dop, jag har blivit faster till en ljuvlig kille, varit på släktträff med mina kusiner från "mommos", saknat min syster med familj som tog sitt pick och pack och emigrerade till Norge och så har vi hunnit börja jobba redan för ett par veckor sedan.
För en dryg vecka sedan fick vi en ny familjemedlem. Lilla Meri flyttade in hos oss och hon har anpassat sig snabbt till oss och Kira.
En jobbig dag passerade i måndags. Dagen då vi skulle ha haft beräknad förlossning om vårt lilla hjärta hade fått stanna hos oss. Det finns ännu dagar då sorgen känns extra mycket och måndagen var en sådan. Jag önskar så att det hade blivit annorlunda än det blev. Ibland känns det så orättvist och surt, och då hjälper det inte att jag vet hur bra jag egentligen har det.
Den här veckan har jag dock fått annat att lägga tankarna på. Vi är barnvakt åt Lisa och Lennart och med en 1-åring och en snart 3-åring i huset saknas det sannerligen inte program. Lisa vaknade dessutom med feber i morse så man får leka både mamma och sjuksyster. Nu är hon dock feberfri och relativt pigg så jag hoppas det var något snabbt övergående. De ska stanna här ända till fredag, då deras föräldrar kommer hem från Grekland. I kväll ska dessutom min brorson döpas, vi får se hur vi gör, en av oss måste ju åtminstone vara hemma med Lisa.
Jaja, en snabb uppdatering av läget i allafall. Nu vaknade grabben från sin förmiddagsvila, lunch nästa!
Jag hoppas på regn...
i trakterna kring Sala där en skogsbrand härjar för tillfället, men här hemma vill jag bara fortsätta njuta av sool, sool och sommar. I går var vi via stan och beställde nya telefoner åt oss, och sedan vidare ut till Storsand för några timmars sol och bad.
Kvällen spenderades på loppisrace i Esse i hettan, innan Kira och jag tog en skön cykellänk där vid elvatiden, när det blivit svalt nog att röra på sig utomhus.
I dag då? Vi får se, förhoppningsvis lite sol och bad i dag med, måste fylla på med sommar i själen så man orkar genom vintern sen. ;)
Hoppas ni också har möjlighet att njuta av värmen!
Svettigt värre!
Vore jag rik på pengar skulle nästa projekt utan tvekan vara en pool på vår bakgård. Nu är jag ju inte det, så vi svettas vidare i detta väder och hoppas att gubben snart inser att det är dags att uppsöka ett simställe snarast. ;) Nästa veckas väder ser inte ut att bli helt fy skam det heller. 8-)
Vi hade Moa och Melker här från fredag till lördag och roligt hade vi! Tänk att vi kunde ha haft så stora barn (eller t.o.m. lite äldre) om livet blivit annorlunda. Om en och en halv vecka firar vi tioårig bröllopsdag. Det är helt otroligt vart tiden tar vägen.
Semester!
Åh, vad skönt det är med ledigt! Fast nu åskan mullrar mellan varven och det kommer regnskurar i bland så njuter jag av solen de timmar den visar sig. I går hittade jag ett nytt ställe att simma på och jag låg nog i vattnet närmare en timme. Jag minns inte när jag senast skulle ha simmat så många gånger som i sommar. Eller om jag nånsin varit så solbrun som nu. Ljuvliga sommar, jag hoppas du stannar länge än!
Vilken sommarvecka!
Vi har njutit allt vad vi hunnit mellan mina arbetsskiften den här veckan. Vi har tillbringat två sköna dagar vid Ohtakari och två dagar på sjön. Vi har t.o.m. sovit en natt på villan och jag kan inte minnas när det senast skulle ha hänt. Jag har simmat så många gånger att jag tappat räkningen och badat skäribastu tills det svidit i skinnet. Nu borde jag bara orka med två arbetsskiften till, i kväll och i morgon bitti, och sedan är det dags för fyra efterlängtade semesterveckor. Typiskt nog ser det ju ut så här...
Vi får se vad vi hittar på under semestern, semesterkassan är ju som sagt något skral efter gubbens alla ledigheter i sommar men huvudsaken att man får vara ledig. Men blir det regn i fyra veckor får jag väl lov att parkera mig under filten med en hög nya böcker. Det ska väl gå bra det med. ;)
Hoppas ni också haft en fin vecka!
Fredag!
Och inte vilken vanlig fredag som helst heller...
1. Det är min enda lediga dag denna vecka.
2. Mina beställda böcker har anlänt till posten.
3. Jag ska tillbringa eftermiddagen tillsammans med två fina vänner från studietiden och en några veckor färsk bebis.
4. GUBBEN KOMMER HEM!!!!!
Äntligen är dessa veckor över. Även om jag tycker det gått bättre än jag trodde för min del så vet jag att det varit tufft och intensivt för David. Nu hoppas jag vi ska få njuta av några riktigt sköna semesterveckor tillsammans. Jag ska bara avverka en dryg vecka till i jobb först... ;)
En fin fredag till er alla!
