Marikas blogg

Min vän Sonja fick lurat med mig på ett pröva på pass i dag och jag som inte tränat annat än promenader och volleyboll på snart två år trodde ju tidvis att jag skulle få hjärtinfarkt och dö i snödrivan. Roligt var det dock och jag rekommenderar alla som vill att testa på. På tisdag kväll ordnas ännu ett gratis pröva på pass, ute vid hamnskogen. Anmäl er till [email protected] och sen tar ni på er lagom varma kläder (helst av snötåligt material eftersom man ligger på marken i bland). Utmanande men otroligt roligt och jag är stolt över att jag överlevde. ;)

Fick ett ryck i dag och kände att, nej nu ska åtminstone vardagsrumsväggen bli tapetserad. Sagt och gjort så började jag på och gubben var med på noterna direkt. (Vilket var tur för mig eftersom det är han som är tapetseraren här hemma, jag är mest den som passar upp och hjälper till.) Ett par timmar senare var det klart och jag är nöjd. Visserligen tycker jag att mönstret i sig är rätt så "blekt" och gärna hade fått synas tydligare men det är i allafall roligare att se på än en slät vit vägg. 

 

 

Klockan är snart tre men sömnen lyser med sin frånvaro. Sov alldeles för länge (men oj så skönt) efter förra nattens vakskifte och nu straffar det sig. Sen blir det inte lättare av att gubben snarkar som om han hade betalt. :) Nå, det blir att sätta klockan på ringning i morgon bitti i vilket fall som helst så ska väl dygnet nog hinna svänga sig tillbaka innan måndag ska vi tro. 

 

Känner mig för övrigt sugen på att få upp lite tapeter på väggarna. Jag har tänkt tapetsera en fondvägg i vardagsrummet och en i kontoret och jag har köpt tapeter för länge sedan, men av någon konstig anledning har de inte krupit upp på väggarna av sig själva. Jag ska försöka få narrat hit mor min nån dag, jag är ingen höjdare på det där med tapetsering ska jag medge. Dessutom har jag varit så smart att jag köpt tapeter med mönsteranpassning, som om det inte vore svårt nog från förr att få det snyggt. ;)

 

Nä, nu får jag nog göra ett riktigt allvarligt försök att få tag i sömnen, måste ju orka städa kåken i morgon också. Gonatt!

 

...mig på att ta en sovmorgon eftersom jag börjar vaka i kväll, men det lyckas inget vidare. Jag brukar inte annars ha svårt för att sova länge på morgnarna men i dag lyckas det bara inte. Jag får väl försöka ta en powernap nån gång under kvällen i stället så ska det väl ordna sig. 

 

I går kväll hade jag besök av syster yster och hennes fyra killar. Det var full rulle här ett par timmar medan vi lekte brandkår, byggde järnväg och koja och drack glögg. Sen blev det väldigt tyst på en gång när de åkte tillbaka hem.   Jag är verkligen rik som har så många söta ungar att njuta av. 

 

Undrar vad jag ska hitta på i dag då? Jag är så pass hostig och snuvig ännu att jag nog inte vågar mig på någon promenad även om det skulle kännas skönt att småningom komma ut i friska luften och röra på sig lite. Å andra sidan är det inte direkt brist på måsten här på insidan heller så nog ska jag väl klara mig, men frågan är ju om jag har nån större lust att göra nåt av de måstena just i dag. ;) 

 

Jag fick kommentarer på mitt inlägg om hur intensivt mitt fjolår var. Jag vill poängtera en sak som inte framkom i just det inlägget och det är att inte en enda sekund av fjolåret hade jag orkat igenom av egen kraft. Varje dag fick jag den kraft som behövdes av min himmelske Far och jag är innerligt tacksam över att Han har den omsorg om mig som Han har. Jag är också ytterst tacksam över den gåva jag har fått i form av min make som varit ett enormt stöd för mig under mina studieår.

 

Det är en utmaning att skriva en öppen blogg, man vet aldrig vem som läser och hur de tolkar det man skriver. Min tanke har aldrig en endaste gång varit att lyfta fram mig själv eller det jag "åstadkommit". Jag upplever inte att jag är mera framgångsrik eller bättre än någon annan på något sätt och det har aldrig varit min mening att på något vis skryta eller trampa någon på tårna. Om så ändå har skett så vill jag be om ursäkt, det har på inget sätt varit avsiktligt.

 

Jag skriver min blogg främst för min egen del, det ger mig en stor glädje att kunna klicka mig bakåt i arkivet och läsa och minnas saker som jag annars med största sannolikhet skulle ha glömt. Jag vet också att jag har släkt och vänner som läser och uppskattar min blogg och därför vill jag också i fortsättningen hålla den öppen. Jag skriver de flesta inlägg med glimten i ögat och jag vet att det inte alltid är lätt att uppfatta den glimten från en dataskärm. Jag kan vara ironisk ibland och även bjuda på en och annan anekdot om gubben min, men tanken är aldrig att vara elak på något vis utan jag försöker bara se humorn i dråpliga situationer. 

 

Ja, jag vet inte om varken ni eller jag blev något klokare av det här men jag ville bara förtydliga mig lite. Det skulle vara väldigt tacksamt om flera kunde ta sig tid att ge en kommentar om det är något av det jag skriver ni reagerar över, ni får gärna kommentera anonymt också, det stör mig inte. 

I dag är det söndag och jag har tagit en skön sovmorgon. Nu ska jag fixa nåt att äta, ta en dusch och småningom åka iväg mot jobbet. Har sex arbetsskiften i rad just nu och har avklarat två av dem, när alla sex är avklarade blir det att njuta av långledigt, ända från torsdagsmorgon halv åtta till måndag morgon klockan sju. 

 

I går var vi till Torppi en sväng på kvällen och fick umgås med en hel hög härliga syskonbarn. Otroligt vad de kan ljusa upp livet de små underbaringarna. 

 

I övrigt händer det inte så mycket, min förkylning vill inte ge med sig så jag hostar och snörvlar mig vidare, hoppas det ska börja ge sig småningom, det tar musten ur en och jag flåsar som jag vet inte vad så fort jag anstränger mig lite. I fredags var jag helt slut bara för att jag dammsugit huset. 

 

Inte direkt läge att riva igång på allvar med nåt motionerande ännu alltså. Hohhho. Hoppas ni har det bättre ställt.

Jag hade verkligen ett intensivt år 2012. Jag har kollat lite snabbt genom min blogg och ska försöka sammanfatta det hela I ett inlägg.

 

Januari gick åt till snöskottning, jag kollade upp mina blodvärden och kämpade med de sista tenterna i skolan samtidigt som Anette och jag finslipade vårt examensarbete. Jag började på gynpraktik i Kokkola samma dag som mina underbara systersöner Oliwer och Oscar föddes till världen. 

 

I februari kämpade jag på med finska på praktikplatsen, var trött på skolan som jag upplevde att bara motarbetade mig, var aldrig ledig, kom i gång med motionerandet igen, höll vår presentation av examensarbetet, var hundvakt åt Fritjof/Nemo och så fixade David klart garderoben och "hjälpköket".

 

I mars var vi på dop och 30-års kalas. Jag var till tandläkaren efter ett uppehåll på kanske fem år, började med wolleyboll, David fyllde 29, jag började på förlossningspraktik, fick hästfeber och sparkade i gång med utvecklingsarbetet.

 

I april hann jag både med praktik i förlossningssalen, på BB och på rådgivningen. Jag firade påsk och tillbringade en helg i Stockholm tillsammans med min mor och två vänner. Jag hann inte i övrigt med livet så både huset, motionerandet och gubben åsidosattes. 

 

Maj gick åt till rådgivningspraktik, jobb och skrivande av utvecklingsarbete. Jag räknade ut att under en period jobbade jag 155% och sen skrev jag skolarbeten vid sidan om. Undra på att man blev mosig i hjärnan och glömde bort en efterlängtad tjejträff, vilket harmar mig än i dag. Jag kämpade med att få ordnat höstens praktikplatser, åkte till Luleå en helg, köpte gräsklippare och blev legitimerad sjukskötare. 

 

I juni började jag sommarjobba, var på inträdesprov för hälsovårdarutbildningen, tentade LoVe för att få iv-rättigheter, gifte bort min lillebror, började på med dräneringen av huset, klippte sommarfrilla och njöt på sjön. 

 

Den 2:a juli fyllde jag 27. Jag kom in på hälsovårdarutbildningen, hade 2,5 veckors semester som delvist tillbringades på Sverigeläger och delvist ägnades åt terassbygge i regnet. Jag var på tjejträff ute i skärgården och retade upp mig på ohyfsade typer i grillkön.

 

I augusti var jag på ett mindre lyckat cirkusbesök med Kevin och Moah. Insjuknade i så väl magsjuka som hästfeber, cyklade hem ett par gånger från jobbet, firade 8-årig bröllopsdag och 50-årig morsa, blev moster till en underbar Nelly och hade ångest över den stundande hösten. 

 

September tillbringades i Tromsö i NordNorge. Jag hade hemlängtan, skötte prematurer, vandrade i de oändliga backarna, hade gubben och mina föräldrar på besök, umgicks med Malin, upplevde fina vyer på Fjellheisen och sörjde min brorsdotter Livia som flyttade till himlen innan jag ens hann träffa henne. 

 

Oktober inleddes med intensivkurs och därefter följde 3,5 veckors intensivpraktik i Helsingfors. Jag uppehöll den goda vanan med promenaderna men i övrigt gjorde jag inte mycket vettigt den här månaden, jag fokuserade mest på att överleva tills jag skulle få flytta hem igen. 

 

 

I november njöt jag av att vara hemma, började på min sista förlossningspraktik, återupptog wolleybollen, fick besked om att jag hade våren och sommaren räddad vad gällde jobbfronten, dessutom på världens bästa BB.  

 

December månad var intensiv den med, jag skramlade ihop mina sista obligatoriska förlossningar och fick ett par på köpet, fixade allt det sista som krävdes för att jag den 19.12 skulle kunna ta mitt examensbetyg i handen, jobbade mellan varven och började jobba på allvar från den 17:e. Fick stipendiepengar från höger och vänster, firade min examen, blev förkyld, firade jul, jobbade, hostade, snörvlade, köpte nya glasögon och firade in det nya året på jobbet. 

 

Nu har det hunnit bli den tredje januari 2013 och så fort jag får färdigt förkylat och ätit upp all julchoklad så hoppas jag på att det ska bli andra bullar här. Önskar mig själv och er alla ett gott, friskt, lyckligt nytt år!