Marikas blogg

Otroligt vad människor som man inte ens känner kan få en på urdåligt humör. Idag efter jobbet så sken solen och det var alldeles härligt väder. Som upplagt för en långpromenad, så jag tog alltså Kira i kopplet och begav mig ut, glad i hågen.
Strax efter fängelset står en kvinna med sin hund och när jag ska passera henne börjar hon prata, så jag saktar ju naturligtvis in. Sen får man värsta harangen på finska om att jag har fel koppel på Kira (Ett vanligt koppel som man fäster runt nacken, inget strypkoppel eller nåt sånt), sen får jag höra nåt i stil med att det inte är nåt liv för en hund att följa med på länk (jag promenerade bara, visserligen raskt men jag sprang åtminstone inte som jag gör på mornarna) och att Kira ju måste få stanna och lukta på allt hon vill lukta på (vilket innebär att vi skulle komma oss ca 50 meter på en timme). Det sista jag fick höra innan jag bestämde mig för att det fick räcka var "djurstackare". Jag grymtade fram en blandning mellan hmmmmm och öööhhh... och fortsatte, lika raskt som förut. Men gissa om inte mitt goda humör var som bortblåst. Resten av min promenad (1½h) gick åt att komma på en massa saker som jag borde ha svarat henne med. Blir ännu alldeles retad när jag tänker på det hela. Gaaaahhh!! Om hon nu skulle ha haft nåt vettigt att komma med.

Väntar nu på att gubben ska få komma hem så vi får komma oss iväg och handla, som vanligt på måndagar så gapar kylskåpet mera än tomt, tyvärr är min fantasi vad gäller matlagning försvunnen för tillfället, så jag antar att vi kommer hem utan en massa "livsnödvändiga" ingredienser, men om vi nu får slarvat hem nånting överhuvudtaget är det ju alltid bättre än vad läget är nu.

På torsdag får vi troligtvis besök av några kompisar och deras lillkille, det ser vi fram emot! Har tänkt bjuda dem så länge men det har bara lämnat, jag är sååå dålig på att bjuda folk. Men nu blev det äntligen av!

Är på jakt efter en sömmerska här i Vasa. Har en klänning som jag egentligen köpte till min examen för fem år sedan, men som jag inte använde då, utan bara har haft i skåpet. Nu tog jag fram den i helgen och hade den till Kållby för att min mor skulle få pröva den. Då upptäckte vi att den är konstigt sydd nere i fållen och alldeles sned, så jag bestämde mig för att jag ska fålla upp den så att den blir ungefär knälång istället. Antar att jag får ge upp min dröm om att kunna ha syrrans studentklänning på bröllopet nu på lördag, min kära bak och jag har lite väl svårt att komma överens om vilken storlek som är lagom. Så om jag fick fixat den andra klänningen tills dess skulle jag slippa fundera vad jag ska ha på mig. I annat fall får jag väl gräva lite i skåpet, nog hittar jag väl nåt att dra på mig, men det vore ju roligt att ha nåt man trivdes i för en gångs skull.. ;)

I morgon är det skoldag, vi ska ha vår utställning om Vårdens historia. Börjar kännas som om det var en stund sen man träffade de andra på klassen, så jag tror att det blir en riktigt rolig dag. Att man sen börjar först klockan tio och alltså får en sovmorgon på köpet gör ju inte saken sämre! Hoppas också på vackert väder, för vår utställning slutar redan klockan ett och om man kom sig hem då så hann man ju t.o.m. sitta en stund i solskenet på balkongen.. 8-) Men med min vanliga tur är det väl ösregn, eller åtminstone mulet.. ;)

Har väl inget annat vettigt eller mindre vettigt att komma med för tillfället, så det är väl lika så bra att avrunda här. Ha det gott!!